Reklamfilm snarare än "vanlig" film, Tomtens tvättmedel från (gissningsvis) 1920-talet:
https://www.youtube.com/watch?v=vbK9xTy7m-A
Citat:
Ursprungligen postat av
SlowScarecrow
Hur mottogs svarta skådisar i Sverige på den tiden? Var det med föraktfull exotism som när Kjell Wigers såg en konsert med Louis Armstrong 1933 och beskrev honom som en gorilla? Vad tyckte de om att de själva fick n-epitetet?
Jag kan knappast uttala mig om skådisar specifikt, men rent generellt skulle jag tro att det var rätt olika, även om ett visst mått av exotism nog alltid fanns med. Louis Armstrong med sitt utseende, röst och "vilda" musik gjorde nog att han sågs som något av en halvciviliserad djungelvilde. Jag tror säkert att det upplevdes som förnedrande ibland, men samtidigt var det en bild han själv slog mynt av, genom att t ex uppträda i leopardskinn.
Hattie MacDaniel som spelade Mammy i
Borta med vinden anklagades redan på sin tid för att vara vad som kallades "husneger", för att hon i sin mest kända roll spelade en servil slavinna som pratar lustigt och är obrottsligt lojal mot sina älskade vita ägare, och liknande stereotypa roller i andra filmer. Men hon viftade bort kritiken genom att säga "Why should I complain about making $700 a week playing a maid? If I didn't, I'd be making $7 a week being one."
Sedan fanns ju andra stereotyper, som personifierades av exempelvis Josephine Baker, som i och för sig uppträdde i banankjol men nog sågs som sexig snarare än vild. Det var nog inte någon som tyckte att hon var en djungelvilde, även om hon spelade på den bilden.
Nu var ju dessa personer inte verksamma i Sverige, men jag tror nog att just de här kulturella stereotyperna var rätt vanliga när svarta skulle porträtteras även här hemma. Möjligtvis att det var mest "djungelnegrer" och jazzmusiker i svensk populärkultur, snarare än tjänstefolk och knegare som i den amerikanska (antagligen helt enkelt för att det inte fanns så många svarta i Sverige, undantaget besökande cirkusar eller musikgrupper). Förekommer negrer i äldre svensk kultur brukar det mest vara ungefär "De är svarta och lustiga!", inte så mycket sexighet... fast jag kom på ett undantag! I Erik Axel Karlfeldts klassiska dikt "Svarta Rudolf" från 1909 minns den gode Rudolf "flickornas kransar och svävande bruna ben" på Samoa samt hur han kysste "trettonårig prinsessa med eldsken på ebenholtshyn".
