Citat:
Ursprungligen postat av
EnGodForlorare
Statistiken du själv citerade visade på en kraftig tillbakagång i Kenya. Att somalier i högre utsträckning än andra folk omskär sina döttrar är inte konstigt eftersom traditionen är som starkast i just Somalia. Men även i Somalia är seden på tillbakagång och ny lagstiftning förbjuder den. Se ex.
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap...tiskt-i-afrika
Jo, jag resonerade faktiskt visst kring frågan om somalierna fortsätter med kvinnlig omskärelse i Sverige. Det har forskats enormt mycket på den somaliska gruppen i Sverige och det mesta tyder på att de inte fortsätter med den traditionen i någon högre utsträckning. Du kan exempelvis läsa Anna Wahlbergs doktorsavhandling:
Jag laddade ner Anna Wahlbergs doktorsavhandling.
https://www.tandfonline.com/doi/full...8.2018.1502472
I sin beskrivning av vilken metod hon har använt berättar Anna Wahlberg att hon har djupintervjuat 18 somalier (10 kvinnor och 8 män) och haft diskussioner med sju "focus groups" bestående av, vad jag förstår, totalt 25 kvinnor och 24 män.
Anna Wahlberg drar sina slutsatser om den svensk-somaliska gruppens inställning till kvinnlig könsstympning utifrån sina diskussioner och intervjuer med, vad jag kan förstå, mindre än 100 stycken svensk-somalier. Kanske jag har missförstått henne, och kanske det fanns upp till 25 personer i var och en av de sju olika fokusgrupperna. Okej. I så fall har hon diskuterat med färre än 200 svensk-somalier. Av dessa högst 200 "informanter" drar hon långtgående slutsatser om de cirka 87 000 somalierna i Sverige.
Kan man tänka sig att dessa högst 200 svensk-somalier var starkt medvetna om svenskarnas avsky gentemot kvinnlig omskärelse? Kan man tänka sig att de inte berättade sanningen om sin egen inställning till kvinnlig omskärelse, utan att de modifierade sina svar så att den svenska kvinnan som gjorde undersökningen om deras syn på kvinnlig omskärelse skulle bli nöjd?
Och gissa vem som var handledare åt Anna Wahlberg när hon gjorde sin undersökning?
Kan man tänka sig. Det var Birgitta Essén.
Du sågade Wikipedias påståenden om utbredningen av kvinnlig omskärelse i Sverige. Nåja, jag tillåter mig att såga rimligheten i påståendena i Anna Wahlbergs doktorsavhandling.
Idag har Sveriges Radio rapporterat att svenska kommuner oftast har noll koll på hur hedersförtrycket ser ut i just deras kommun.
Att barn förs utomlands för att giftas bort eller uppfostras enligt hemlandets seder är känt sedan länge. Men ingen vet hur många det rör sig om.
När Ekot skickade ut en enkät till landets kommuner fanns det 31 bekräftade fall av bortförda barn förra året bland de 209 av 290 kommuner som svarade.
Det visade sig också att bara 13 procent av kommunerna för statistik om bortförda barn, och att endast en tredjedel av kommunerna har en handlingsplan.
https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=7155757
Svenska kommuner missköter alltså grovt sitt uppdrag att skydda barn från allvarligt hedersförtryck. Men även om kommunerna inte kan skydda barn (främst flickor) från att t.ex. giftas bort utomlands, så är de naturligtvis jätte-jättebra på att skydda barn i Sverige (åtminstone flickor) från att bli omskurna, antingen här hemma eller utomlands? Därför att det vore rasistiskt att anta något annat?
För vi måste ju anta att omskurna flickor som plågas av smärtor från underlivet glatt och förtroendefullt skulle vända sig till exempelvis skolsköterskan, kuratorn eller vårdcentralen och berätta om sin omskärelse och på det sättet lämna ut hela sin familj, och orsaka en familjekatastrof? Eller hur?
När det troligen finns någon svensk-somalisk läkare eller imam som kan ordna fram penicillin och smärtstillande "under bordet" så att flickan kan botas från åtminstone en del av sina plågor utan att blanda in svenska myndigheter och döma flickans familj till skam, hårda straff och familjeupplösning?
Dina påståenden om att kvinnlig omskärelse är ovanlig bland svensk-somalierna framstår som helt obevisad.