Djur i nordiskt klimat mer skygga än vid ekvatorn?

Vilda djur här i Norden och andra världsdelar i samma breddgrad verkar vilda djur mer skygga än vid till exempel ekvatorn. Nu kan jag ju bara hänvisa till naturfilmer man sett men är det någon kan styrka mitt påstående?

Djuren i regnskogarna är väl ofta skyggats av alla, då de ofta på olika sätt gömmer sig i träden o.s.v.?

Nog tycker jag att vår älg är rätt kaxig, vargen är väl tuffare än många andra hunddjur, vildsvinet är också rätt tufft, illern och järven är väl rätt tuffa mårddjur, svanen är väl inte direkt räddhågsen o.s.v. Får man räkna med arktiska djur från resten av nordliga delen av jordklotet, så är isbjörnen utan tvekan tuffast bland björnarna, myskoxen är väl inte ett helt mesigt slidhornsdjur m.m.

Edit: Däremot är många djur lite skygga för människor. Djur som inte är skygga för människor är i regel sådana som inte har varit i kontakt med människor, som t.ex. djur på svåråtkomliga öar. Som den här råttan som de fann på Papua nyligen och som var så tam att de kunde klappa den, ta upp den i famnen o.s.v.:

http://www.abc.net.au/science/articl...s&topic=latest

Naturfilmer är oftast inspelade i nationalparker o.likn. där djuren är mindre skygga. Det är därför det finns massor med naturfilmer med ex.vis elefanter på savannen men inte så många om skogselefanter. Det är bekvämt att som naturfotograf åka till Afrika och åka runt och filma från en safaribil. Det är betydligt besvärligare att åka till en norrländsk skog, sitta i ett gömsle kanske i månader och hoppas på att få filma en björn.

Visst är det så, sen är de väl ganska vanligt att filma i rena djurparker. Inte för att en nationalpark i sig skulle göra djuren mindre skygga, men antar att du tänker på de turistvänliga och kända parkerna där människor är ett vanligt inslag.

Sedan kan det ju såklart vara så att ju längre norrut desto lägre densitet på djurpopulationerna. Dvs ett djur i arktis är mindre van att stöta på ett annat djur som den inte är van vid, inklusive människan.
Likaså kan det ju vara tvärtom att t.ex en isbjörn inte är van och pga lågt utbud på föda tvingar den till ett oskyggt och opportunistiskt leverne och tar alla tillfällen i akt till ett skrovmål, ett likadant beteende i tätbefolkade områden hade troligen gjort att djuret blivit utrotat där.

Likaså så brukar ett kargare klimat innebära större revir eller hemområden vilket innebär att djuren rör sig över ett större område är vid bördigare regioner, vilket gör djuren mycket mer svårt filmade.

Vet inte om jag håller med trådskaparen.

Dessutom kan man ha teleobjektiv i öppen terräng så man kan filma på långt håll. I skog måste man nära, och om djuren inte flyr riskerar man att de anfaller. Även björnar filmar man lättast i öppen terräng i Sverige. Bara sätta sig på ena sidan av en dalgång och spana av andra sidan så passerar en björn förr eller senare.