Citat:
Ursprungligen postat av
Larasoft
Med reservation för att jag inte vet mer än någon artikel i detta fall så är familjerätten svag för lågmälda och charmiga pappor och domstolarna litar på deras underlag. Hög personalomsättning, bristande erfarenhet, rädsla för att diskriminera pappor och internationellt sett avvikande syn på rätt till vårdnad och umgänge ligger bakom detta.
Precis så. Det var det här jag försökte få fram i min långa text. Precis det här upplevde jag och jag upptäckte många många fler som är med om/har varit med om samma sak. Jag gjorde rätt omfattande research när jag själv var mitt i det. Just då drevs jag av en hopplöshet och ilska som sen, när allt "löste sig" lades sig lite. Men nu, när jag läser allt gällande ts och tänker på det här igen så känner jag att det blommar upp igen. Jag ska nog ta mig tiden att anmäla och ryta till HÅRT om allt vi gick igenom. Inkompetentsen och rädslan för att diskriminera pappor känns som de största faktorerna till dessa galenskaper.
När jag fick vårdnaden, som egentligen inte alls var nåt mer än att ett papper bekräftade hur vi redan levde eftersom den s k pappan aldrig var närvarande (trots tjat) samt även SLOG barnet och inte klarade av hennes omvårdnad alls, så hade pappan ändå mage att skriva nåt på Facebook om hur "soc-kärringar" gjort så att han förlorat sina barn i "feministsystemet som alltid gynnar kvinnor."
I just såna här ärenden så tror jag faktiskt att vi just nu lever i en tid där det är exakt på motsatt vis. Någon rim och reson verkar hur som helst inte längre finnas.
Varför ska allt vara så tvärtom i det här landet just nu? Alla beter sig som om de vore totalt galna. Politiker, media, vårdpersonal, rättsliga instanser, polismyndigheten. Tvärtomspråket regerar. På riktigt.