Dömd pappa som misshandlade sina två söner får nu vårdnaden.

Det finns motstridiga uppgifter angående om barnen har velat träffa pappan eller inte. Medlaren stödjer ju pappans version om att de uttryckt ett visst intresse. Å andra sidan så bekräftar umgängesstödet mammans version om att pojkarna mått så dåligt av blotta tanken på att träffa pappan att försöken till umgänge fått avbrytas.

Att uttrycka ett försiktigt intresse för att någon gång spela bandy med sin pappa är ju dock ganska långt ifrån att berövas den enda förälder man har en anknytning till och tvingas bo hos en främling som är dömd för att ha misshandlat en.

Tingsrättens dom, med försiktigt upptrappat umgänge där hämtning sker av pappan på neutral mark framstår som balanserad och väl avvägd. Självklart ligger det i barnens intresse att få träffa sin pappa. Hovrättens däremot, att slita upp barnen från sin trygga miljö och låta dem vara helt utelämnade åt en far de inte känner och som tidigare misshandlat dem saknar all hänsyn till barnens psykiska välbefinnande.

Hovrätten menar att traumat av att tillfälligt förlora den enda förälder de känner vägs upp av fördelen att de i framtiden skulle kunna få en god relation till sin far. Spontant så verkar det ju som att hovrätten är helt befriad från empati och inlevelseförmåga. Hur kan de överblicka ett sådant abrupt traumas konsekvenser för skolgång och kamratrelationer för pojkarna? För deras psykiska välbefinnande och tilltro till vuxenvärlden?

Det verkar varken ha hört pojkarna själva eller några barnpsykologer som uttalat sig om hur förlusten av en anknytningsperson påverkar barn. De har redan förlorat en förälder en gång, då pappan misshandlade dem och hamnade i fängelse. Ska de nu behöva mista en förälder en andra gång? En förälder som inte gjort något direkt fel, utan enbart försökt skydda dem? Vem här hade skickat iväg skrikande barn till ett ex som misshandlat dem...?

Hur skulle du själv mått i barnens situation? Om du fick veta att du om ett par månader skulle flytta till en far du inte alls känner, som både bankat på din mamma, tidigare flickvänner och är dömd för misshandel av dig och ditt syskon? Att du skulle vara beroende av och utlämnad åt denna främling.

Ja, "Tingsrättens dom, med försiktigt upptrappat umgänge där hämtning sker av pappan på neutral mark framstår som balanserad och väl avvägd."

Så vad ska Hovrätten göra då när mamman INTE ville följa den domen?

" om ett par månader skulle flytta till en far du inte alls känner" ...
Jaha, så mamman ska vinna för att hon lyckats förhala det hela sedan 2016???

"både bankat på din mamma, tidigare flickvänner och är dömd för misshandel av dig och ditt syskon?"
Mamman, flickvännER (plural??)

"Att du skulle vara beroende av och utlämnad åt denna främling"
JA?! Mamman har INTE låtit pappan vara med i barnens liv.
INTE svarat på frågor.
INTE meddelat om viktiga saker.
Oavsett läget, så var det hennes skyldighet att hålla kontakten med pappan.

Vad är misshandelsdomen? Handlar det om år av daglig misshandel?
Som det är beskrivet är det enskilt tillfälle?

När det i domen är beskrivet "tydlig motvilja" till pappan från mamman och hennes närmaste, när det står att barnen vill göra sin mamma glad... så ser jag inte riktigt en mamma som verkligen ansträngt sig att lösa detta....trots dom på dom...

Jag är faktiskt 100% säker på att barnen klarat sig alldeles utmärkt, OM mamman hade agerat moget och tänkt efter. Det kan sätta förjäkliga spår att LJUGA om sin pappa, och om barnen får reda på att det skett om 5-10 år och de missat ännu mer "pappa"-tid....

Barn är mer förlåtande och "rena" i sitt tankesätt än oss vuxna, de vet betydligt oftare än vuxna att "shit-happens". På det jag hört från domen, så händer värre saker på skolgård än vad som förekom i domen....
Samtidigt, barn kan också vara raka o direkta, funkar en relation så gör den, om inte... så märks det också. Mamman har tagit beslutet åt barnen, påverkat barnen. Det är fel!

Klart att Mamman har brustit i sina skyldigheter mot pappan, men ska verkligen barnen straffas för det?

Mamman har brustit genom att inte lämna information om barnen till pappan. Angående umgängena är det svårare att säga att hon skulle ha brustit i sina skyldigheter eftersom de avbrutits på inrådan av umgängesstödet.

Pappan har också brustit i sina skyldigheter, inte mot mamman men mot barnen, då han förvägrade dem pass och inte tillät sin äldste son att byta skola. Det kan jag tycka är värre.

Det är svårt att förbjuda någon att känna motvilja mot en person som slagit ens barn. Klart att motviljan försvårar för barnen att få en bra relation med pappan, men det är å andra sidan pappans eget fel att motviljan uppstått. Hade han inte blivit dömd för misshandel hade han antagligen fortfarande haft varannan vecka om han så velat.

Oavsett så är det absurt att straffa barnen för att man anser att föräldrarna inte fullgjort sina skyldigheter. Det är inte särskilt konstigt att mamman överklagade gemensam vårdnad när pappan använt den för att aktivt motarbeta förbättringar för barnen, så som skolbytet. Vad fick det för konsekvenser för sonen? Tvingades han gå kvar i samma skola som personer som mobbade honom? Eller kunde han inte byta skola när hans bästa vänner gjorde det?

Den långa tiden det handlar om måste väl ända anses vara domstolens eget ansvar. Varför tas ett överklagande från 2016 inte upp förrens nu då det handlar om barn?

Det rimliga hade varit att tilldöma pappan umgänge som långsamt trappas upp, och mamman ensam vårdnad så att beslut angående barnen kan fattas och genomföras utan deöjesmål. Tror man att det finns en risk att mamman försöker sabotera umgänget kan man besluta om vite så som pappan yrkat om. Man borde även ha hört pojkarna under förhandlingen och noterat deras inställning.

Passfrågan, han ställde krav för att de skulle få pass.... Vad det nu kan ha varit för krav vet jag inte.. men rätten menade att hans agerande var förståeligt sett till att mamman inte följt den tidigare domen alls.

Jaha, vet vi varför de ville byta skola? De ville kanske byta skola så att pappan INTE kunde ha barnen så enkelt?

Vite var på tal i tingsrätten, men de tog inte med det - men det stod med som en slags varning.
Varför mamman inte följer dom efter dom känns lite svårt att förstå.

Överklagan gäller ett mål slutet av 2017 ...

Ja, om det bara rör sig om gammal hederlig uppfostran så ska man bara rycka på axlarna åt det men om det rör sig om barnmisshandel så är fosterhem bättre.

Man skall inte har barn alls om det är fel i huvudet.