Citat:
Jo, det är det mest logiska.EU-motståndet var redan väldigt litet i Sverige, men efter Brexitomröstningen har Sverige följt samma mönster som flera andra länder – dvs ett rejält uppsving för den EU-positiva opinionen. Enligt SCB november 2018 är 58,6% för EU och bara 15,6% mot. Det är nytt rekord för ja-linjen.
När man driver en linje som är totalt omöjlig att få igenom i praktiken eftersom väljarna skulle rösta ner den med förkrossande, förnedrande totalslakt så måste man ställa sig frågan om det är värt det att fortsätta driva det omöjliga. Väga fördelarna mot nackdelarna. Har man nåt att vinna på att vara ungefär som Jan Björklund, som enträget slåss för Euro-anslutning trots att 68% är emot? Tja, vi kan i alla fall konstatera att Björklund har parkerat sig under riksdagsspärren och att de flesta tycker han verkar extremt tondöv som driver denna stendöda fråga. Han framstår som Eurodebattens svar på Hiroo Onoda, japanen som fortsatte med andra världskriget till 1974.
Vilka är då nackdelarna med att driva EU-utträde fastän det egentligen är totalt utsiktslöst?
1) Kan skrämma bort nya väljare - nej-gruppen är med sina 15,6 mindre än SD:s befintliga väljarstöd, så nejlägret är knappast en oas att hämta nya väljare ur, snarare ett sandtag i öknen.
2) Sjuklövern och media blåser upp EU-motståndet hos SD till galna proportioner och använder det som ett universalvapen - KD+M kör det som en av flera ursäkter för fortsatt samarbetsvägran och Björklund+media förstorar upp det till en jättegrej som användes flitigt i valrörelsen som slagträ mot SD och då infinner sig frågan, varför bjuda SD-motståndarna på denna gratis ammunition över en grej som ändå har noll chans att bli verklighet?
Och vilka är fördelarna med att driva EU-utträde fastän det egentligen är totalt utsiktslöst?
1) Man imponerar på c:a 10 Flashbackkonton som annars skulle bli sura och säga nåt i stil med ”Kappvändare, nu blir det AfS för mig”. (9 av dem var redan AfS)
Hälften av britterna hatar tydligen judar, intressant..