Citat:
Jag håller med dig i princip, men det beror ju också lite grann på vad man lägger för värdering i begreppet ”visa hänsyn”. Det är ju viss skillnad mellan att låta dem leva sina liv i fred så som de önskar (fullt rimligt) å ena sidan och på att betala plastikkirurgi och hormonbehandling (kanske rimligt i vissa fall, men definitivt något som kostar) å andra sidan. Därutöver har du kraven på att omvärlden bekräftar transpersoners identitet som ställs från visst håll och det menar jag är ett orimligt krav. Där är det snarare transpersonen själv som bör ha förståelse för att omgivningen kanske har en annan syn på saken.
Jag brukar tänka lite så här:
Om jag sitter på en uteservering och en transperson promenerar förbi är det givetvis extremt otrevligt av mig att kasta glåpord eller konfrontera honom/henne. I ett civiliserat samhälle låter man varandra vara och respekterar varandras olikheter. Men om transpersonen stannar upp och kommer fram till mig och frågar om jag uppfattar vederbörande som man eller kvinna kan inte jag förväntas ge det svar som transpersonen vill höra. Då är det transpersonen som initierat kontakten och jag förlorar inte rätten till min åsikt. Lite på samma sätt är det med pronomen. Transcommunityt har kört ganska hårt på strategin att försöka luckra upp språket så att det ska framstå som oklart vad som menas med man/kvinna och manligt/kvinnligt kodade ord. Om de vill håll på med sånt för egen del så är det väl helt ok, men att kräva att omgivningen anpassar sitt språkbruk efter deras önskemål är inte rimligt.
