2006-02-22, 16:42
#1
Kön: Man
Ålder: 19
Vikt: 68kg
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Opiater, HBW, Benso, 250mg DXM
Set&Setting
Ensam i min lägenhet en måndagsmorgon när jag var ledig från skolan. Telefonen var urkopplad, dörren låst och inga besök eller aktiviteter inplanerade. Playlisten är laddad med en massa chilloutmusik. Var på vanligt humör, varken nedstämd eller glad.
Starten
Började med att äta en liten frukost vid 10:00 och intog 250mg DXM klockan 12:00. Efter 60 minuter så tog jag ytterligare en halv tab. Drack ett stort glas vatten för att inte bli uttorkad.
Drömliknande tillstånd
Vid 14:00 så har effekten börjat bli kraftig. När jag tittar på omgivningen så är det väldigt dimmigt, som i en dröm, eller som när man är enormt stenad.
Det känns svårt att tänka, jag känner mig tung som fan i skallen.
Jag blir enormt uttråkad av chilloutmusiken och sätter på min vanliga playlist men har otur och en låt av Raised Fist slår igång, blir väldigt rädd av den snabba rytmen och skrålande rösten så jag bytar snabbt till Everclear.
Jag åker hela tiden djupare och djupare in i ett mycket tungt drömliknande tillstånd och har svårt för att resa mig ur min stol för att gå på toaletten. Det känns väldigt svårt att gå och rörelserna blir överdrivna och flyter liksom ut.
Jag tittar på min spegelbild en stund, ingen aning om hur länge det kan ha varit, men det känns som en evighet.
Försöker ta mig tillbaka till mitt rum och slänger ig på sängen med hörlurarna på men det är omöjligt att ligga stilla, hjärtat klappar som fan och jag vrider och vänder på mig hela tiden, finner ingen ro.
Känner att jag måste prata med någon så jag går in i #dxmfb och helt plötsligt så får jag en väldigt skum tanke.
Psykadeliska tankar
Det känns som om allt är vädligt långt borta. Kan förklara det som att allt som hänt tidigare (som t.ex. dagen innan) är så långt borta att det inte längre spelar någon roll. Dessutom så känns det som om allt som ska hända (morgondagen) också är så enormt långt borta att man aldrig någonsin kommer komma dit. Kämpar länge med denna tanke för den är så intensiv och jobbig.
Sen börjar jag helt plötsligt tänka på alla sociala relationer jag skapat mig nu när jag flyttat hemifrån för att studera. Jag kommer på att det enbart är temporära kontakter som är meningslösa och kommer att försvinna när utbildningen är klar. Sen kommer alla dessa människor jag känner gå sina egna vägar och skapa nya kontakter och sedan kommer detta upprepas hela tiden. Allt är temporärt och meningslöst alltså, en tanke som jag finner mycket obehaglig.
Hela världen känns nu som ett system, som ett inlärt mönster, en virtuell verklighet som inte har någon äkta essens. Världen, livet och existensen känns innehållslös, fiktiv och äcklig.
Nu dör jag!
Jag vet inte hur länge jag sitter och funderar över detta men helt plötsligt från ingenstans så börjar jag brinna inombords, det gör fruktansvärt ont i ungefär 2 sekunder och jag tänker "Nu dör jag!, Vad fan ska jag göra". Sen så lika plötsligt som det kommit så slutar det och jag är "normal" igen. Detta var fruktansvärt obehagligt eftersom att det verkligen var en enorm fysisk smärta som spred sig genom hela kroppen från tårna ut i huvudet.
Tar det aldrig slut?
Klockan har hunnit bli 18:00, jag har inte haft någon uppfattning av tiden men just nu så känner jag att det måste ta slut. Jag orkar inte vara så tung i skallen, jag vill kunna tänka igen. Börjar nojja över alla skumma tankar som flyter runt i huvudet som jag verkligen inte har någon som helst kontroll över.
Men dimman lättar fan aldrig, jag fortsätter att vara i det här jobbiga tillståndet ända fram till 22:00 då det äntligen börjar släppa och jag känner en enorm lättnad.
Slutsats
Jag kan inte direkt säga att jag sneade (även om det var enormt nära den gången jag trodde att jag skulle dö) men DXM är knappast en behaglig drog. Den är dock väldigt intressant. Ens tankemönster blir så jävla rubbat och helt plötsligt kan det dyka upp en helt absurd tanke man inte funderat över innan som känns helt självklar även om den är totalt skruvad.
Jag fick varken CEV's eller OEV's, men tankar var det som sagt gott om, helt för mycket för min smak. Blev som sagt enormt frustrerad över att jag inte kunnde tänka som jag själv ville utan man kännde att det var drogen som tänkte åt en.
Jag kommer förmodligen testa 500mg-625mg någon gång i framtiden. Dock inte på mycket länge. Jag skulle även vilja veta hur man ska göra för att få bort effekten när man inte pallar längre, är det smart att slänga i sig lite benso så att man somnar? Känns nästan som om det kan göra det hela värre istället.
Det känns som att jag fått med det mesta, men det är riktigt svårt att beskriva DXM-ruset. Man känner sig liksom nästan psykiskt sjuk samtidigt som det på något sätt känns givande. Konstigare drog får man nog dock leta efter... Men gillar man att vara totalt jävla borta så är det fint
Ålder: 19
Vikt: 68kg
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Opiater, HBW, Benso, 250mg DXM
Set&Setting
Ensam i min lägenhet en måndagsmorgon när jag var ledig från skolan. Telefonen var urkopplad, dörren låst och inga besök eller aktiviteter inplanerade. Playlisten är laddad med en massa chilloutmusik. Var på vanligt humör, varken nedstämd eller glad.
Starten
Började med att äta en liten frukost vid 10:00 och intog 250mg DXM klockan 12:00. Efter 60 minuter så tog jag ytterligare en halv tab. Drack ett stort glas vatten för att inte bli uttorkad.
Drömliknande tillstånd
Vid 14:00 så har effekten börjat bli kraftig. När jag tittar på omgivningen så är det väldigt dimmigt, som i en dröm, eller som när man är enormt stenad.
Det känns svårt att tänka, jag känner mig tung som fan i skallen.
Jag blir enormt uttråkad av chilloutmusiken och sätter på min vanliga playlist men har otur och en låt av Raised Fist slår igång, blir väldigt rädd av den snabba rytmen och skrålande rösten så jag bytar snabbt till Everclear.
Jag åker hela tiden djupare och djupare in i ett mycket tungt drömliknande tillstånd och har svårt för att resa mig ur min stol för att gå på toaletten. Det känns väldigt svårt att gå och rörelserna blir överdrivna och flyter liksom ut.
Jag tittar på min spegelbild en stund, ingen aning om hur länge det kan ha varit, men det känns som en evighet.
Försöker ta mig tillbaka till mitt rum och slänger ig på sängen med hörlurarna på men det är omöjligt att ligga stilla, hjärtat klappar som fan och jag vrider och vänder på mig hela tiden, finner ingen ro.
Känner att jag måste prata med någon så jag går in i #dxmfb och helt plötsligt så får jag en väldigt skum tanke.
Psykadeliska tankar
Det känns som om allt är vädligt långt borta. Kan förklara det som att allt som hänt tidigare (som t.ex. dagen innan) är så långt borta att det inte längre spelar någon roll. Dessutom så känns det som om allt som ska hända (morgondagen) också är så enormt långt borta att man aldrig någonsin kommer komma dit. Kämpar länge med denna tanke för den är så intensiv och jobbig.
Sen börjar jag helt plötsligt tänka på alla sociala relationer jag skapat mig nu när jag flyttat hemifrån för att studera. Jag kommer på att det enbart är temporära kontakter som är meningslösa och kommer att försvinna när utbildningen är klar. Sen kommer alla dessa människor jag känner gå sina egna vägar och skapa nya kontakter och sedan kommer detta upprepas hela tiden. Allt är temporärt och meningslöst alltså, en tanke som jag finner mycket obehaglig.
Hela världen känns nu som ett system, som ett inlärt mönster, en virtuell verklighet som inte har någon äkta essens. Världen, livet och existensen känns innehållslös, fiktiv och äcklig.
Nu dör jag!
Jag vet inte hur länge jag sitter och funderar över detta men helt plötsligt från ingenstans så börjar jag brinna inombords, det gör fruktansvärt ont i ungefär 2 sekunder och jag tänker "Nu dör jag!, Vad fan ska jag göra". Sen så lika plötsligt som det kommit så slutar det och jag är "normal" igen. Detta var fruktansvärt obehagligt eftersom att det verkligen var en enorm fysisk smärta som spred sig genom hela kroppen från tårna ut i huvudet.
Tar det aldrig slut?
Klockan har hunnit bli 18:00, jag har inte haft någon uppfattning av tiden men just nu så känner jag att det måste ta slut. Jag orkar inte vara så tung i skallen, jag vill kunna tänka igen. Börjar nojja över alla skumma tankar som flyter runt i huvudet som jag verkligen inte har någon som helst kontroll över.
Men dimman lättar fan aldrig, jag fortsätter att vara i det här jobbiga tillståndet ända fram till 22:00 då det äntligen börjar släppa och jag känner en enorm lättnad.
Slutsats
Jag kan inte direkt säga att jag sneade (även om det var enormt nära den gången jag trodde att jag skulle dö) men DXM är knappast en behaglig drog. Den är dock väldigt intressant. Ens tankemönster blir så jävla rubbat och helt plötsligt kan det dyka upp en helt absurd tanke man inte funderat över innan som känns helt självklar även om den är totalt skruvad.
Jag fick varken CEV's eller OEV's, men tankar var det som sagt gott om, helt för mycket för min smak. Blev som sagt enormt frustrerad över att jag inte kunnde tänka som jag själv ville utan man kännde att det var drogen som tänkte åt en.
Jag kommer förmodligen testa 500mg-625mg någon gång i framtiden. Dock inte på mycket länge. Jag skulle även vilja veta hur man ska göra för att få bort effekten när man inte pallar längre, är det smart att slänga i sig lite benso så att man somnar? Känns nästan som om det kan göra det hela värre istället.
Det känns som att jag fått med det mesta, men det är riktigt svårt att beskriva DXM-ruset. Man känner sig liksom nästan psykiskt sjuk samtidigt som det på något sätt känns givande. Konstigare drog får man nog dock leta efter... Men gillar man att vara totalt jävla borta så är det fint
Egodöd igen here i come! 
. Älskar grape o DXM... 
