"Enligt Stoknes, som 2015 gav ut boken ”What we think about when we try not to think about global warming”, finns det fem (5) generella psykologiska barriärer, som kan förhindra människor från att engagera sig i klimatfrågan:
1) Distans – Klimatet känns som ett fjärran hot. Man för resonemang i stil med "det är lång tid tills 2050" eller "jag bor ändå inte vid någon smältande glaciär".
2) Domedag – När man år efter år får höra att ”klimatet går åt helvete”, då blir man van vid katastrof och det tappar till slut sin kommunikativa effekt.
3) Dissonans – En känsla av att man inte lever på det sätt som vi borde för miljon, till exempel att man äter mer kött och kör mer bil än vad man bör, inger en känsla av dubbelmoral.
Man tittar då på vad alla andra gör, exempelvis kör bil eller äter kött, och då vinner i regel det beteendet över vår kunskap.
4) Förnekelse – När man varit i dissonans en längre tid börjar man leva som om, att man inte vet det man faktiskt vet.
5) Identitet – Man upplever att de som är engagerade i klimatfrågan utgör ett personligt hot mot sig själv och de värderingar och den livsstil man har."
Se mera om detta och om Stoknes nya råd till Greta på:
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/ut...1gjyZn?index=0