Varför nästan inga pappor på öppna förskolan?

När jag hade barn i den åldern var jag ensam man på öppna förskolan och i parkleken, det var ganska ovanligt med ensamma pappor på dessa ställen då (typ 92-93), hade jag velat hade jag knullat friskt varje dag Varannan morsa var ensam så det var bara att hugga in om man ville... Jag är fortfarande med kvinnan till barnet, japp jag är en mes

Min sambo var en frekvent besökare på öppna förskolan när det begav sig och när det blev min tur att vara pappaledig testade jag motvilligt att gå dit. För det första hade jag noll utbyte av att gå dit och prata med andra pappor (och mammor). Sitta på golvet med en kaffe och prata med andra föräldrar om hur söta och duktiga deras barn är, så jääääävla tråkigt och ointressant. Nu hade jag kompisar med barn i samma åldrar så mina barn fick ända hänga med andra barn.

Har exakt samma erfarenhet. Det är bättre att gå till en random sandlåda på sommaren än att gå på ÖF.

Jag tror kvinnor tycker det är suspekt med män i dessa sammanhang. Även såna där grupper skapade på typ BvC är det typ 11 kvinnor och en av kvinnornas män med...

För att män inte är intresserade av barn, speciellt inte andras barn.

Dagis heter förskola nu, med egen läroplan och allt.

Öppen förskola är till för barn som inte går i förskolan, en plats där föräldrar kan komma till med sina barn, dvs det rör sig inte om barnomsorg.

Vad är det för trams? 0-12 månader har barnet inget som helst utbyte av en öppen förskola.

Har varit en hel del pappor när jag hängt på ÖF. Vissa gånger har vi pappor t.o.m vart i majoritet.

Nej, jag bor inte på söder, jag bor i Dalarna.

Jag har gått på öppen förskola med mina barn för att hitta på något kul tillsammans. Det var högst 1-2 andra pappor där, men jag kände inte att vi "klev in i en Ladies Night" eller liknande.
Tvärtom.
En stor skillnad mellan mig och mammorna var dock att jag inte satt i grupp och pratade med de andra, utan fokuserade på att leka med mina barn istället.
Antagligen var det enda gången de träffade andra vuxna och kunde ha en vuxen konversation, men eftersom jag bara var FL några dagar i veckan hade jag inte det behovet.

Trist att farsorna prioriterar bort att vara hemma med sina barn. Svårt att gnälla efteråt när ungarna vill bo hos mamma om skilsmässan kommer sen.


Jag tycker tvärtom. Just för att barnen är mer rörliga med bättre motorik, men noll självbevarelsedrift, är ÖF mer givande för dem som 18 mån än säg 6 mån. Då kan de gå runt, kolla på leksaker, klämma och känna i säker miljö. Som 6 månaders ligger de ju typ bara där och det kan de lika gärna göra hemma. Eftersom ÖF är helt barnsäkrat och barnanpassat är den miljön skön som förälder, det finns inte så mycket de kan göra illa sig på.


Jag har också fått den känslan som pappa, som att man stör lite i den kvinnliga gemenskapen. Vissa mammor undviker blicken, behandlar en som luft, hälsar inte. Föräldralediga pappor är lite annat, antingen väldigt obekväma med att vara på ÖF och vill helst därifrån (de ser man max 1-2 gånger) eller väldigt kontaktsökande mot andra pappor. Åh kolla en annan farsa, han måste jag prata med.


Nu gick jag absolut inte till ÖF för att ragga eller flörta eftersom jag är lyckligt gift. Men för ditt inläggs skull, säg att jag vore singelfarsa så tycker jag det är en usel plats att ragga på, folk har fokus på sina barn och barn är det mest avtändande som finns. Dåligt läge att fråga om en fika när den andre är upptagen med att torka bebiskräk från kläderna. Kanske möjligen om det är singelmorsor där, men de är sällan där för att träffa en karl. Finns bättre ställen för det.


Kul för dig! Funkat bra? Själv har jag känt mig som ett utrotningshotat djur på ÖF många gånger, en anomali. Har ändå gått dit en del eftersom barnen tycker om det.

Det där sammanfattar min erfarenhet av ÖF på pricken.

Kändes hoppfullt första och andra besöket då jag träffade en riktigt skön lirare till pappa. Vi var de enda männen där och tiden flög förbi. Andra gången berättade han att han skulle flytta från stan med familjen.

Tredje besöket var rena pesten. Försökte socialisera med de olika grupperingarna av kvinnor men det var svårt att finna motivationen. Vem vill hänga med folk som i en självömkande pseudogruppterapeutisk anda sitter och ältar amning, gardiner, makens tillkortakommanden (varför skaffade du barn med honom då, din pajas!) sömnbrist och disk?

För helvete liksom. Jaa det är stundtals förbannat påfrestande att vara föräldraledig på heltid. Mycket med hushållet plus barn som vaknar 05:30 eller 04:30 osv. Men under dessa omständigheter lever ju alla som är föräldralediga på heltid - det är alltså ett meningslöst samtalsämne som leder till ett allt annat än gott humör.

Fjärde besöket satt jag, som enda man, för mig själv och flinade inombords. Överhörde konversationerna i damernas terapigrupper, studerade deras blickar gentemot varann, och spekulerade om vem som hatar vem

Sedan dess har jag inte varit där.

För barnens del vetitusan. En 6-månaders har nog bara behållning av sångstunden. Dröjer ju till ~2 år innan ett barn börjar leka med andra. Dessförinnan leker dom ju bara för sig själva, om än bredvid varandra.

Klart är dock att jag utan tvekan hade varit där mer om det fanns pappor att umgås med. Grejen är ju den att 99 procent (har ingen egentlig statistik utan det är min uppskattning baserad på min egen umgängeskrets) av alla fäder inte tar ut föräldraledighet på heltid (med undantag för när det är VM eller EM) - bara på fredagar eller måndagar.


En annan fråga du ställde i tråden var vad pappor gör istället? Ptjaa. 80-90 procent av tiden gick åt att ta hand om barn och hushåll; blöjor, städning, mat, tvätt, disk osv. Resterande tid handla mat, umgås med andra föräldralediga (vettiga, oältande kvinnor) i mitt eller deras hem, besöka Biltema , Inet, hinna med lite gaming när lillen sover middag m.m.

Finns det verkligen folk som raggar på Öppna Förskolan? Det är ju nästan äckligt i såfall, där ska man väl ha fokus på sina barn men också för att träffa andra som är föräldralediga. Jag förstår att många känner sig tveksamma och hamnar utanför gemenskapen.

Jag brukade förr om åren ibland dyka upp på sådana tillställningar uppklädd, solbränd, utvilad och med ett hurtigt humör. Jag talade vitt och brett om hur fantastiskt skönt det var att vara föräldraledig och få hitta på en massa spännande aktiviteter med sina barn hela dagarna, och skröt generöst om vilka givande utflykter vi gjort på sistone, och hur bra vi alla sov på nätterna efter alla intryck. Jag hade även förberett svinlyxiga små matlådor åt mig och barnen, som jag belåtet packade upp inför alla.
Barnen vattenkammade och iförda dyra märkeskläder ifrån topp till tå!

Det var tydligt att jag var utomordentligt illa omtyckt bland de andra föräldrarna, vilket givetvis var hela syftet med min lilla teaterföreställning. Mycket roande.