Citat:
Ursprungligen postat av
deadpoet
I en sådan här situation är det omöjligt att komma närmare en korrekt förklaring utan rätt kompetens, insatthet i de personliga relationerna och rent fysiologiskt vad som hänt med S som föranlett detta.
Det är ju komplext såklart! Det betyder dock inte att man, som jag tidigare skrev, både kan resonera och spekulera kring detta. Men här är mängden utspydd galla över S, K och omgivning väldigt onyanserad och ja, vad jag tänker och känner kring det har jag redan redogjort för.
S la ut filmen – men den togs bort av givna skäl. Givetvis finns ett ansvar hos dem som delar den vidare. Jag säger heller inte att man inte ska kunna ta del av den; men att lägga ut den på S's IG… nä. Det enda man tänker på då, är att få gotta sig i hur alla får äcklas än mer åt S’s handlingar – man tänker inte på de anhöriga.
Den valda anonymiteten är en konsekvens av en rad saker. Om människor tycker att det tummar på min trovärdighet, så visst. Men jag tänker såhär också då, att antingen har man inte förstått vad jag vill få fram, alternativt har jag uttryckt mig dåligt:
För det spelar ingen roll om du känner personen eller ej – att måla ut en person som ond, ynklig, egoist, psykopat osv, baserat på så lite som de flesta vet här och inte ens försöka nyansera, är sorgligt.
I och med denna händelse blev det ännu tydligare för mig, pga hur det påverkar anhöriga. Det finns inget oskyldigt i att sitta och häva ur sig sånt, man skär bara lite mer i ett redan blödande sår. Är det verkligen vad folk vill? Eller skiter man bara i det, vad det får för konsekvenser?
Du får gärna dra dina slutsatser av min (också andras) anonymitet. (Med tanke på hatet som väller fram överallt, varför skulle man INTE vilja vara anonym?) Men… Det har inte slagit dig att, att folk inte berättar mer är för att denna tragik behöver plåstras om? Respekt?
De anhöriga behöver få vara i fred och arbeta med chocken: att gräva mer i detta – återigen – hjälper inte dom anhöriga. Vilka är dom vi borde bry oss mest om nu.
Egentligen skriver du i ditt svar exakt det jag skrev till dig. Det går inte att ge en korrekt förklaring utan rätt kompetens men för att ge en förklaring måste man våga bemöta. Att vara en anonym vän som på nätet skall bemöta filmsekvensen där SR verklighet återges är en svår uppgift, likaså för kompetent folk. Jag menar att försöka förklara utan att bemöta SR och hans verklighet är så pass ogenomförbar att det inte går, det får motsatt effekt.
Era anonyma repliker där ni kring går SR kärnpunkt resulterar istället i att ni förstärker hans verklighet. SR i sitt dåliga mående på filmen har inga begränsningar på det han säger, inget filter, han har heller inget som helst konsekvenstänk på vad detta handlande orsakar de efterlevande. Det har ni oavsett om ni är öppna eller anonyma med vem ni är. Ni har respekten i behåll mot de efterlevande vilket inte SR hade. Så därför kan ni inte åta er jobbet att städa upp efter en trasig man, det blir bara fel. Fel mot de efterlevande och självklart håller jag med dig om att många gränser passeras här från vissa skribenter men dom är inte och har inte samma tänk som dig. Du har själv outat dig som nära och med det följer ett ansvar, ett ansvar du tar men tyvärr enligt mig blir ditt tåtassande runt ämnet som SR lade grunden till mera av en bekräftelse på det SR sade.
Din trovärdighet betvivlar jag inte det lilla minsta på så där tolkar du mig fel, tvärtom lyssnar jag på det du skriver men mest av allt lyssnar jag på det du
inte skriver. För tyvärr för min del hörs det mest i din text för du har gett dig in på en extremt svår uppgift här, du skall förklara en filmsekvens på en pappa som skjuter sina barn och anledningen till varför han gör det är pga KA behandlat honom illa berättar han för allt och alla. Det blir nästan omöjligt att bemöta hans vansinnesdåd utan att beröra hans anledning till morden.
Där duckar du vilket jag förstår men din tystnad bekräftar mer än den dementerar och som sagt var jag anklagar inte dig och jag vill också fylla i här att du inte är den enda som inte uttalar dig.Varje tidning vägrar bemöta SR förklaring, man bara går på gamla floskler om varför män/kvinnor mördar sina barn. Ingen vågar ta i SR förklaring ens med tång, inte en enda psykolog, psykiatriker, expert osv har media kontaktat för att få svar, få ett expertutlåtanden ifrån. Det enda media gjort är att angripa facebooks långsamma borttagning av filmen. Ingen vågar oavsett du är en anonym vän eller de största kvällstidningarna ge en replik till barnamördaren som tydligt och klart berättat för hela världen varför han gorde som han gjorde.
Så visst har du rätt i att man måste resonera och tillåtas spekulera om galenskapen men för att göra det måste man våga tala om det som verkligen hände istället för att tassa på tå eller som media gör angripa facebook eller radar upp en massa statistik om ämnet allmänt.
Hur många kvinnor och män sitter inte i ett misslyckat förhållande ihop med depressioner och en partner som hotar med självmord om den blir lämnad. SR har visat svenska folket vad just sådana fall kan resultera i men det får vi inte tala om högt, bättre att istället skriva om facebooks slarv eller tala om statistik på barnamord i Sverige och blunda för den egentliga händelsen som tyvärr allt för många sett.
Vi ska våga tala öppet om filmen anser jag, inte blunda för det tusentals svenska går igenom. Separationer, hot om självmord, djupa depressioner och barn som lider eller i värsta fall blir skjutna. Lika viktigt som att försöka hjälpa en deprimerad, den deprimerade uppmanas eller frivilligt söker hjälp behöver vi tala om hur man skall bemöta en självmordsbenägen deprimerad man/kvinna vid en separation. SR har bäddat för en sådan debatt tycker jag, det är väl det enda goda som skulle kunna komma ur detta men det vågar varken media eller vänner...
Så tyvärr försvinner möjligheten enligt mig till förklaring från alla håll och kanter just på grund av att man inte vågar ta i SR sanning ens med tång och det om något suddar ut begreppen försvar och förklaring för många, för kort sagt det går inte att förklara ett ämne utan att våga beröra ämnet.
