Citat:
Ursprungligen postat av
RudyardKipling
Det är tröttsamt när sådana som du alltid faller tillbaka på klasskampen/hetsen. Den är helt överspelad.
Får jag välja tar jag gärna en man som suttit mestadels i bilen i skjorta, byxor och lågskor.
Gärna någon som inte är överviktig utan vårdar sitt inre. Gärna någon som är fåfäng och tar hand om sitt yttre.
Personen ska helst bo i ett bra område och helst haft bilen i garage eller på egen uppfart. Om personen jobbar på kontor så vore det bra om bilen stått i garage även dagtid.
Ingen husvagnsägare och ingen som håller på och renoverar hus/sommarstuga. Helst vuxna barn och ingen hund.
En lugn personlighet ökar sannolikheten för en lugn körstil, inte först vid rödljusen, inte två hjul runt kurvorna, inte upp på trottoarerna med höger framhjul och som undviker tjälhålen. Inte någon som ligger 1,25 bakom framförvarande med resulterande stensprut på ruta och huv. Någon som tar sig tid och råd att handtvätta bilen och lämna in den på rekond med jämna mellanrum. Ju färre mil i stadstrafik och ju fler på landsväg/motorväg desto bättre.
Någon som är förmögen, kunnig, ansvarsfull och ordentlig helt enkelt.
När jag sålde min 14 år gamla bil härförleden var den nästan som ny invändigt, bortsett från lätt slitet förarsäte.
Jo jag fattar och som jag skrev tidigare kan man inte så mycket om bilar har man väl inte så mycket annat att gå på och risken att bli total-blåst kanske minskar om personen är förmögen, smal och har hårgelé.
Men det förutsätter ju då att bilen bara haft en ägare. Eller kollar du upp även vad eventuella ägare innan har för dojjor, att dom jobbar på kontor och vad dom väger?
Själv brukar jag mest fokusera på om bilen varit krockad, dokumentationen och hur tillförlitlig den är när det gäller service och underhåll och bilens skick. Då tycker jag man även på köpet får en ganska klar indikation om vad den levt för liv innan och fångar bilens själ.
Sen är det ju inte heller så att människors "ordentliga" livsföring med automatik bidrar till bilens bästa i alla lägen.
Det är tex väldigt "ordentligt" att, som jag sett många "ordentliga" människor göra, skrapa rutorna först och sen efter att allt är klart starta upp bilen och 3 sekunder senare peta i ettan och ge full gas medans oljan fortfarande är en seg geggig 20 grader kall klump.
Medans vi som är mer WT och inte så ordentliga skiter högaktningsfullt i tomgångsregler, skonar motorn genom att låta bilen gå på tomgång så att olja i alla fall flyter när gasen trampas ner.
Det är ju väldigt "ordentligt" att följa service rekommendationerna till punkt och pricka, men utifrån bilens bästa är det nog en ganska stor fördel om man i egenskap av WT går mer på sunt förnuft och inser direkt att tex long-life-olje-bytes-intervaller bara är ett marknadsföringsjippo och på eget initiativ lägger in ett extra oljebyte efter 1500 mil och kanske då även kräva mobil 1 olja i stället för den (okända?) olja verkstaden använder.
Den egna ordentligheten utesluter ju inte heller att man blir påkörd och att det under omlackeringen finns ett dåligt utfört riktningsjobb.
Det är ju inte heller fel att någon gång då och då blåsa ur motorn lite och att några gånger per år trycka till så hårt på bromsen att även bakbromsarna aktiveras lite.
Sen måste jag nog säga att min bestämda uppfattning är att "ordentliga" kvinnor ofta kör bil sämre och är mer tekniskt okunniga än WT-tjejer.
Jag var ihop med en sån där "ordentlig" tjej en gång och hon kom hem med en bil som hon kört tre mil med temperaturmätaren pekandes rakt in i handskfacket och frågade om det skulle vara så.