Hjälp, Flashback! Jag vill simulera mig till förtidspension, hur går jag till väga?

Låt oss först börja med att vara ärliga. Samhället är på väg åt helvete och det är snart slut på sötebrödsdagarna för väldigt många. Därför har jag börjat fundera hur även jag ska kunna doppa pillevinken i den snart sönderkörda Moder Svea medan hon ännu andas.

Idag ser mitt liv ut såhär. Jag förvärvsarbetar inte. Jag betalar ingen skatt. Jag har inte ens deklarerat på säkert tio år. Jag uppbär inga bidrag. Jag lever parallellt med samhället och de pengar jag tjänar sker på laglig väg men utanför den så kallade normala ekonomin. De syns inte för någon utom mig själv. Det är givetvis bra och jag klarar mig på det. Däremot är det ju inget som säger att mer inte hade varit bättre. Ett litet bidrag från staten som ramlar in i slutet av varje månad hade varit prima och gärna då något som inte kräver någon motprestation. Jag är alltså inte intresserad av socialbidrag eller a-kassa eftersom sånt kräver att man aktiverar sig och söker jobb och är inskriven hos Arbetsförmedlingen och sånt trams. Det vill jag inte. Jag har det bra som det är, där mina dagar går åt till att dricka öl, spela datorspel, titta på film, runka och motionera. Att tvingas ut i nån slags aktivitet vore ett ingrepp i mitt liv som jag inte är okej med.

Återstår gör då sjukbidrag/förtidspension. Jag har en farbror som lyckades mygla sig till förtidspension för tiotalet år sedan när han fyllt fyrtio. Han körde med ryggen eftersom han under en period arbetat som flyttgubbe, därför envisades han med att han hade ryggont. Läkarna kunde inte konstatera några skador på de hårda delarna men min farbror var envis och efter flera års gnäll och simulerande lyckades han utverka förtidspension. Idag är han lite över femtio och lullar omkring salongsberusad hemmavid hela dagarna på skattebetalarnas bekostnad.

Så vill jag också ha det.

En tanke inför framtiden är att jag ska flytta söderut när jag blir lite äldre. Sverige kommer ändå inte att bli så roligt framöver så varför inte skriva sig hos någon bulvan rent juridiskt så att man fortfarande "bor" i landet men själv och rent fysiskt befinna sig i exempelvis Thailand året runt? Den form av syssla som jag idag tjänar pengar på kan jag sköta från utlandet om det skulle behövas men att dricka öl och knulla horor är inte helt gratis ens i Thailand så jag tänkte att det kunde vara bra med någon form av passiv inkomst från Sverige. Någon slags bidrag som sätter lite guldkant på tillvaron i solen.

Så Flashback - hur går jag tillväga för att utöka min frihet på förvärvsarbetarnas bekostnad? Jag känner att jag snart måste sätta igång om jag ska hinna med tåget innan det alldeles har lämnat stationen. Vad är rimligt som första steg mot en hägrande förtidspensionering? Vad skyller jag på? Vem kontaktar jag först och främst? Jag har ju aldrig arbetat så att följa min farbrors exempel och köra med ryggen lär inte gå. Kanske någon psykiskt? Jag vill ju bara ha pengar, inte hamna på knäpphem som Lennart Bladh. Jag misstänker att jag har en outredd autism i bakgrunden, går det att använda detta för att åtminstone få igång processen?

Hjälp en vilsen själ, Flashback.

Mänger av läkarbesök, kontroller, utredningar, arbets träning i omgångar efter två år hade jag förtidspension några år tills det blev en ny regering för ett antal år sedan. Kommer inte ihåg hur många procent av lönen det var

Ja, viss arbetsinsats har jag räknat med. Framförallt då en massa läkarbesök där jag gnäller och lägger ut texten om sömnsvårigheter, självmordstankar och förlamande ångest som omöjliggör varaktigt arbete.

Så du blev alltså av med din pension bara för att landet bytte regering? Är det så jävligt? Jag antar att det var när Alliansen tillträdde och rotade runt i de allmänna försäkringssystemen? Fick du tillbaka pensionen sedan eller hade du tvingats börja om på ny kula med nya utredningar?

Det är svårt. Och rätt fult av dig.

Om du går på psykiska besvär kommer du vara "tvungen" att hamna i slutenvården med största sannolikhet. Förmodligen göra något självmordsförsök eller bli manisk/psykotisk. Testa mängder med psykofarmaka kanske elbehandling. Arbetsträna.

Fysisk är nog också svårt (iallafall nu) då du förmodligen måste ha en synlig skada eller mängder med undersökningar.

Det är svårt helt enkelt.

Just därför. Jag gick sönder ganska rejält i en trafikolycka som jag inte kan bli återställd från. Kan inte ha ett arbete på grund av att jag har svårt att röra mig och värk så jag äter värktabletter. Är nu utanför systemet med varken lön eller bidrag och får klara mej själv. Så hur folk ska få förtidspension nu för tiden vet jag inte då folk kan vara halvdöda och sitter i rullstol vill dom ha ut i jobb

Lättaste är att köpa en läkare, och med tanke på alla nya läkare som knappt kan svenska så ska det nog inte var några problem. Moralen är inte lika hög utanför Europa, så jag hade provat med en sådan läkare. 10-20k borde räcka.

Jag förstår inte din plan. Förtidspensionärer blir bland de första som offras när sötebrödsdagarna är över.

Svartjobb och spara pengarna utomlands medan man lever av förtidspenison kan vara en vettig plan om man tror att det går åt helvete med landet men det verkar inte vara din plan?

Jag känner en man som lyckades få till en sjukpensionering på halvtid för ca 15 år sedan. Den har han fortfarande och inga regeringsskiften har ändrat på detta. Vad han har gjort i sitt liv är att han helt sonika har gjort sig omöjlig för arbete sedan tidig ålder. Han har under en tid haft någon tjänst finansierad av Arbetsförmedlingen men den upphörde efter att han gjort sig omöjlig även där och kickades. Detta var länge sedan och han har helt enkelt vägrat ta jobb eller söka realistiska jobb på ett seriöst sätt. Detta har varit hans enda strategi genom livet och läkarna är nu fullt beredda att ge honom en pensionering på heltid eftersom samhället har tömt ut alla sina möjligheter. Någon psykisk diagnos som innebär att han omöjligen kan anpassa sig till arbetsgivare tror jag att han har lurat i dem.
Själv tycker jag att det rätta hade varit att sätta hårt mot hårt och helt enkelt meddela honom att han nu har en tjänst som lokalvårdare eller skräpplockare, och sköter han inte tjänsten så ryker alla bidrag, men tyvärr lär jag inte få se detta hända.

Någonting i den stilen hade säkerligen kunnat bli fallet även när det gäller mig. Jag befinner mig i en besvärlig sits, eller rättare sagt min kommande arbetsförmedlare kommer att få ett sjujävla klister att trampa runt i. Jag har fyllt fyrtio, har ingen utbildning, noll och ingen arbetserfarenhet och inte ens körkort. Dessutom är jag totalt opålitlig och tar inte det där med klockan och kalendern särskilt allvarligt. Utöver det dricker jag vanemässigt och på okonventionella tidpunkter. Dessutom har jag inga bidrag som de kan hota med att dra in. Att helt enkelt göra sig omöjlig genom lika delar äkta inkompetens och medvetet sabotage hade kunnat vara en idé värd att spåna på.

Målet är ju som sagt att sätta lite guldkant på tillvaron med ett sjukbidrag eller en förtidspension som jag egentligen inte behöver för mitt uppehälle men som ändå är dumt att missa om man kan gama åt sig det. Skulle det här försöket misslyckas så är det alltså inte hela världen.

Det är inte läkare som ger dig sjukersättning utan det är försäkringskassan som bedömer din arbetsförmåga och sådan verkar du ha.

Förtidspension är nog svårt att få numera. Jag skulle själv behöva förtidspensioneras pga. att jag är gangstalkad och endast blir lämnad ifred när jag håller mig hemma. Min hälsa och mitt liv är alltså i fara då jag inte vet hur långt gangstalkarna kan tänkas gå.

Läkarna tror dock att detta är psykotiska besvär som kan medicineras bort så jag kommer tillbaka till arbetslivet. Men jag vet ju att det är verkligt. Hela situationen stressar mig något enormt.

I dagens samhälle är det nog kört. Du skulle kunna fejka någon form av psykotisk sjukdom vilket är det enda realistiska sättet att kunna få förtidspension men det är farligt med tanke på tvångsmedicinering och inlåsning. I så fall ska man bara prata med sin läkare om sina psykoser i förfluten tid, alltså någonting som hände för länge sedan men att det påverkar dig än idag depressionsmässigt sett.

Då kan man klassas som allvarligt sjuk men inte så sjuk att du blir inlåst och tvångsmedicinerad, men det är farligt ändå.

Det är mycket förnedring att utmålas som psykiskt sjuk, bättre att arbeta, mycket bättre.

Försök få någon 25% ersättning från f-kassan, satsa på det genom att hävda ryggproblem, då kan du få lite i inkomst, bättre än inget.


Jag är förtidspensionerad. Jag planerar att hoppa från en bergsklippa den dagen pengarna dras in.