Nya generationens engelskakunskaper(födda 2000 & senare)

Om vi tänker oss en grovhuggen indelning av generationer där födelse-decenniet avgör tillhörighet så är det tydligt hur engelskakunskaperna ständigt har förbättrats!

80talister är bättre än 70talister, 90talister är bättre än 80talister.

Ganska naturligt med tanke på den kosmopolitiska verklighet vi lever i. 70talisterna fick stå ut med DDR-Sverige med endast två statliga tv-kanaler och radio som inte hade kommersialiserats, utan det fanns bara P1-4.

Sedan dess har vi fått en uppsjö av TV-kanaler, radiokanaler, internet, poddar, osv.

Men på senare år så har filterbubblorna blivit ett faktum iom sociala medier.

Folk använder inte internet på det bildade sätt man gjorde tidigare, alltså sökte sig ut på egna stigar, sökte upp det som intresserade, och översättningstjänster fanns inte på samma sätt.

Idag kan du klicka på "översätt" när du ser en tweet på ett annat språk. Tidigare, före mognaden av sociala medier sökte ungdomar mer efter vad deras nyfikenhet sa till dem, det var inte lika viktigt att positionera sig och bygga "persona" på internet.

I dag finns det 100tals svenska Youtubers som har hundratusentals följare eller mer. Lägg till all tid Facebook, instagram och snapchat tar i anspråk utan att någon egentlig interaktion på engelska sker.

Min fråga är kort och gott? Håller trenden i sig, dvs fortsätter varje generation att bli bättre just vad gäller kunskap i engelska, alltså att 00isterna är något bättre än 90talisterna. Eller ser vi en svag tillbakagång?

Många interagerar mer på nätet dessutom än irl, och 90talister har verkligen varit skickliga på att prata engelska, låter helt felfritt ofta när man sett dem i internationella dokusåpor och i andra sammanhang.

Vad tänker ni?

Efter jag såg en intervju med maja dahlkvist i sprinten i längdskidor så blir jag lite osäker på språkkunskaperna hos dagens ungdomar

Men du har säkert rätt i att språkkunskaperna förbättrats vad gäller just engelska. Däremot tror jag vi mer går åt att andra språk blir stora, framför allt spanska. När jag gick i skolan fick man välja på tyska och franska. Bodde man som jag i mälardalen så var man ju inte så fruktansvärt ofta i vare sig frankrike eller Tyskland. Att använda språken (tyska i mitt fall) var inte så lätt. Jag lärde mig riktigt bra tyska men sen gick det typ 20 år utan att jag någonsin använde det.

På senare tid har besökt Tyskland lite oftare och dessutom finns nätet. Dock är det för sent, jag har glömt nästan allt.

Dagens ungdomar har som du säger nytta av sociala medier och inte minst spelchattar där de inte bara kan läsa och höra språket utan dessutom använda det själv. Det talar för att språket utvecklas, men inte för alla. En hel del nöjer sig med det svenska utbudet och använder sig inte av utländskan.

Jag är hyfsat bra på engelska (70-talist) men jag använder det alldeles för sällan så det är väl en rätt stel variant med dålig grammatik. Grunden sitter dock så det är inga problem att delta i en vanlig diskussion, något jag inte har en chans att göra på tyska.

Så språkkunskaperna blir nog bättre även för 00-talisterna.

Generellt sett stämmer det nog, iaf när det gäller grundläggande engelska och vissa andra språk som spanska. Däremot tror jag att tyskakunskaperna generellt är sämre bland yngre, jämfört med t.ex. 40-talister. På den tiden var det ganska vanligt att man läste tyska i skolan.

Jag är 70-talist och växte upp i kabel-tvns videons begynnelse på 80-talet och med ofta odubbade anglo/amerikanska tecknade serier filmer på tv och video och fick därigenom introduktion i engelska.

Vi som hade datorer och tv-spel som barn på 80-talet fick ytterligare engelskaträning, även om det inte var lika vanligt eller omfattande.

Däremot verkar inte de djupa kunskaperna vara särskilt goda idag.

Engelska är lättillgängligt på ett helt annat sätt och fler använder det, där de inte ens borde använda det, vilket gör att förhållningssättet till engelska inkräktar på kunskaperna i svenska.

Kunskaperna i svenska har försämrats märkbart, det behöver man inte tillbringa lång stund på internet för att märka.

Sedan beror det på vad man menar med "engelskakunskaper". Genom att lyssna mycket på engelskspråkiga filmer lär man sig härma uttal och språkmelodi. Men hur bra är man egentligen?

Villken är rätt:
The dog is waving its tail because its happy.
The dog is waving it's tail because its happy.
The dog is waving its tail because it's happy.
The dog is waving it's tail because it's happy.

Om man ska generalisera, och det ska vi ju här, så känner jag att de yngre generationerna är bra på att prata amerikanska. Framför allt alla "four-letter Words" behärskar de till fulländning. Däremot grammatik och lite svårare ord är en annan femma. Jag gick i skolan på 70- och 80-tal och då fick vi väl lära oss brittisk engelska, även lite ovanligare ord. Jag vill också minnas att det gick många brittiska serier på TV, och då hade vi bara två kanaler. Vi från den generationen var kanske lite blygare med att prata engelska än dagens ungdomar, och fick därför inte mycket träning på skolengelskan. Idag sitter väl många ungdomar och häckar på Youtube och sociala medier och får i sig den internationella engelskan på ett sätt som inte var tillgängligt på min tid.

Jag tycker engelskakunskaperna blivit bättre och bättre för varje generation. Mycket bättre t.o.m. Men jag tycker inte det är riktigt rättvist att jämföra t.ex. dagens tonåringars engelska med sin föräldrargenerations engelska. Dessa har trots allt haft 30 år på sig att förbättra sin engelska sedan tonåren. En mer rättvis jämförelse vore att jämföra dagens tonåringar med hur "vi" från deras föräldrargeneration talade engelska i motsvarande ålder. (Och förståss på samma vis om vi jämför med de födda ytterligare några decenier tidigare.)

När jag talar med dagens tonåringar är deras engelska sämre än min är idag, men den är mycket bättre än min var i deras ålder.

Jag minns när vi fick kabelTV (vi fick det väldigt tidigt, jag tror det var 1986?). Jag och mina jämgamla klasskamrater klarade inte att hänga med vad som sades. Med stor ansträngning förstod vi grundläggande vad som sades t.ex. på MTV (då en kanal som endast spelade pop/rockvideos), men det var inte en chans i världen att vi klarade att hänga med t.ex. i en film. Men med tiden blev "vår" engelska allt bättre i o.m. att vi blev mer och mer vana. Dagens tonåringar har knappast några problem med att hänga med i en film på engelska.

Jag undrar om det framöver kommer finnas någon form av internetglasögon med någon snäcka till öronen el.likn. som kommer kunna översätta allt som sägs till ens modersmål. Jag tror inte det är omöjligt att det kommer något sådant inom några år. I sådana fall kommer förståss engelskakunskaperna successivt börja sjunka.

Det är bättre på att härma språkljuden ifrån amerikansk engelska som de sett i olika tvserier och lägger ofta in engelska ord i sitt dagliga till för att markera att något är lite mer känslomässigt engagerande. Men de klarar inte av mer nyanserade språksituationer och sådant som kräver fackbegrepp.

Nu är det lite skillnad att kunna språket och kunna härma språket, .
Så jag är nog inte så imponerad av dagens ungsommar och deras Engelska, de låter rätt OK och de får till utal och melodi på Amerikanska rätt bra.
Nu är mitt utal rätt speciellt nån typ av nordEngelska blandat med Amerikanska och en svensk krydda på det hela.
Men tyvärr hör man alt för mycket svengelska med Amerikansk accent så utal är det bättre på och de är nog mer frimodiga en när min generation kom ut.(Nu är jag faktiskt äldre än de du pekar ut).
Men språkbruk gramatik etc är nog sämre än jag upplevde det att vi hade samt att många har ingen chans när de pratar Engelska med Engelsmen, jag får tyvärr översätta en del när man är i UK med yngre kollegor(Än så länge inga 20talister men det börjar dyka upp en del 90talister).

Jag tror på en tillbakagång. Jag utgår dock från min personliga erfarenhet med 00-talisterna och det är bra uttalsmässigt även fast det har skett en försämring.
Grammatiken är inte heller bra men det gäller för 90-talisterna också.


Uttalet är bra, inte bättre än 90-talister men uttalet är bra och bättre än de flesta nationaliteter.
Men både 90- och 00-talister har stora problem med grammatiken.
Majoriteten har problem med its och it's, eller his och he's. Konstigt nog så gäller det för amerikanare och britter också. Vi har å andra sidan problem med honom/han och de/dem/dom i Sverige och det skulle inte förvåna mig om de flesta språk har sådana "svårigheter".

The dog is waving its tail because it's happy är den grammatiskt korrekta meningen.

Hur bra man är på engelska som svensk är relaterat till hur bra man är på sitt modersmål. Om man har ett påvert ordförråd och har svårt för att uttrycka komplicerade, abstrakta tankegångar på svenska så lär man inte kunna det bättre på engelska.

Jag misstänker att dagens ungdom kanske har ett bättre uttal än äldre generationer, och kanske inte är lika hämmade när det gäller att tala med engelska modersmålstalare, men att deras kunskaper i övrigt inte sträcker sig så långt.

Jag häpnar över hur ”bra” vissa ungdomar är på att snacka engelska, oberoende av bildningsnivå. Det måste helt enkelt bero på att de utsätts för engelsktalande umgänge – vilket gissningsvis blir allt vanligare med tiden.

Jag får dock intrycket att klyftorna ökar, dvs att vissa ungdomar kan fan så mycket MINDRE engelska än vad som hade varit acceptabelt ”på min tid”.

Att passivt konsumera på engelskspråkig media hjälper nog inte – om man inte kombinerar det med ambition, träning och bildning.

Har förresten överraskande noterat att vissa invandrarungdomar är jävligt vassa på engelska. Och något som har passerat under radarn är att Sverige – som jag har förstått – är ett utmärkt land att öva upp en finfin ARABISKA i (tex för diverse afrikaner). Det gäller att hänga med!