Citat:
Ursprungligen postat av
rantaplan
Jag har alltid tolkat att själen är det samma som psyket.
Ta tex skriverierna om den ryska eller den finska folksjälen.
Som blivit till genom enorma uppoffringar, krig och elände, men som också alltid övervunnit alla svårigheter och på så vis präglat folksjälen, blivit något tungsint, melankolisk, fananamma, råbarkad men nu också lyckligast i världen
både med och utan spiritus fortus?
Är jag helt fel ute..?
Nja, ganska bra. Själen är den grubblande. Vi är just nu några grubblande själar, som slingrar oss i våra kunskapers träd. Serafer är änglaväsen. Ordet seraf betyder lysande orm. Serafimerordern ges till ”de lysande”. Kungen är stormästare och bär den där halskedjan ni alla sett.
Naga är i indisk tro själsväsenden, vars utseende förvånar er, om ni googlar ”naga” och väljer bild. Vi är inne på förhistoriska föreställningar, gemensamma för flera religioner. Buddisterna identifierar själen med intellektet, med dess logik.
Accepterar vi det, blir anden den ologiska värderande funktionen hos vårt medvetande. Det är alltså delat i två delar. Anden sysslar med kärlek, samvete, konst, musik och frågan om rätt och fel, vackert och fult m.m. helt ologiskt.