Citat:
Ursprungligen postat av
Methos
Nej, kommunen är kommunen- en självständig institution. Staten är staten. Statern är förbjuden genom Kommunallagen att påverka kommunen.
Givetvis får komunerna ibland statliga rambelopp från b.la. Socialstyrelsen.
Vi redigerar:
Enligt ett
regeringsbeslut daterat 2018-01-18 får kommunens socialtjänster 360 miljoner kronor i ramanstånd för riktad vård av barn och ungdomar inom socialtjänsten. För två år sedan fick de 210 miljoner kronor.
Njae, Socialdepartementet skriver:
Citat:
Regeringen beslutade den 22 juni 2016 om 210 000 000 kronor årligen för att stärka bemanningen inom den sociala barn- och ungdomsvården (S2016/04469/FST). Det handlar om att öka antalet socialsekreterare, arbetsledare och administratörer för att frigöra tid för socialsekreterare eller arbetsledare i deras arbete med myndighetsutövning. Resterande medel har använts för utbildningsinsatser (introduktion och fortbildning) och insatser för kvalitetsutveckling och kvalitetssäkring inom området.
(
min fetning)
Det extra anslaget ska gå till samma sak.
Det är alltså inte pengar riktade till kommunerna för att omhänderta barn enligt LVU, utan något helt annat.
Därtill inses lätt att vara sig 210 Mkr eller 360 Mkr på långa vägar räcket till för att täcka kostnaderna för omhändertaganden. Det är sura slantar som kommunerna själva får stå för.
Prissättningen av placeringar på SiS är rentav gjord med en sådan baktanke: det är myndighetsutövning med tvång och ett rent monopol så SiS kan rimligen inte ta ut hur mycket som helst, men samtidigt ska det vara så dyrt att det inte alls är något särskilt lockande alternativ för den kommun som ska välja insats. Det ska svida i lädret att ha misslyckats med sina förebyggande åtgärder och SiS ska inte vara någon billig metod för att bli av med problemet. Så även om kommunen inte betalar hela prislappen - långt därifrån - så är det fortfarande så dyrt att det där statsbidraget inte räcker många dagar.
Jag minns inte var jag läste detta, det var länge sen, men det står i något av förarbetena.
Trådstartaren är ute i ett mycket angeläget ärende angående det här med hur kommunerna hanterar omhändertaganden och väcker frågor om vilka incitament det egentligen finns. Het klart bör man ha en sådan undersökning levande och pågående, även om trådstartens hypotes är minst sagt förenklad och lider av sammanblandade och lösa uppgifter.