Citat:
Ursprungligen postat av
Ovanen
Hej,
Jag har varit tillsammans med en tjej i drygt 2 år. Vi bor i olika städer och bor således inte med varandra. Hon studerar och åker till min stad för att gå på föreläsningar och seminarier. Hon brukar därmed övernatta hos mig vissa vardagar samt att vi ses varannan helg när jag är ledig från jobbet. Vi har hållit på så i två år och det fungerar bra. Dock sista månadena har hon blivit personlighetsförändrad.
Allt började med att hon misstänkte att hon var gravid. Vid den här tiden åt hon P-piller. I sedvanlig ordning tog hon ett graviditetstest som visade negativt. Jag pustade ut och trodde att allt var löst. Men tankarna om graviditet kvarstod hos henne. Detta resulterade i att hon konsumerade 10 gravidietstester under 2 månader - alla visade negativt.
Jag försökte förklara för henne att testerna skulle ha visat positivt om hon var gravid, men hon lyssnade inte. Hon kunde helt plötsigt börja storgråta och berätta att hon visst var gravid mot bakgrund av att hennes luktsinne hade förbättras, färgskiftningar på bröstvårterna samt att hon kände sparkar i magen. Det höll på så här i någon månad. Sen lungade det plötsigt ner sig i oktober
Hon satte en in spiral och slutade med p-pillerna. Innan insättningen gjorde barnmorskan ett graviditetstest som även här visade negativt. Jag pustade ännu en gång ut och trodde att allt var löst.
Men en natt i december ringde hon mig och storgrät. Hon berättade att hon varit hos gynekologen och gjort tester. De hade utfört ultraljud som påvisade att hon inte var gravid. Hon berättade även att hon börjat gå till en kurator sedan en månad tillbaka. Jag såg det hela positivt. Och sade att det var bra att hon fick se med egna ögon på displayen att det inte fanns något foster där. Men jag förstod inte varför hon grät.
Jag pustade ut en tredje gång och trodde att hon återgått till sitt noramala jag. Men för någon vecka sen fick hon en panikattack när hon var hos mig. Hon berättade att hon ljugit om gynekologen. Att hon faktiskt var gravid och att alternativet abort var försent. Jag förklarade att det visst fanns tid till abort då ett graviditetstest i november hade visat negativt. Skulle hon de facto varit gravid, skulle hon befinna sig i vecka 10 eller liknande. Jag sade att vi skulle ta en taxi till psykakuten, men det ville hon inte.
Någon timme senare berättar hon att hon ännu en gång hade ljugit. Hon hade visst varit hos gynekologen och ultraljudet hade visat negativt. Jag frågade vad hon höll på med men fick inget gensvar. Mot bakgrund av det här krävde jag att hon skulle skulle komma hit och göra ett graviditetstest framför ögonen på mig.
Sagt och gjort kom hon hit för någon dag sen och utförde testet, vilket visade negativt. Sedan dess har vi inte träffas. Endast hörts via telefon där hon inte vill ta upp vad som hände här hemma.
Detta leder oss till frågeställningen: Vad gör jag? Hon har nämnt något om självmordstankar vilket skrämmer mig.
Snälla hjälp
Har tyvärr haft personer med liknande problem i min närhet.
Det är ofta en kombination av underliggande stress plus att hon är lite deprimerad.
Hon kan bryta mönstret genom att böja träna, sova och äta ordentligt.
I början kan hon behöva hjälp av läkare och psykolog. ( Medicin och samtal ).
På några månader kan hon bli helt frisk.
Risk finns att det blir några återfall, men med tiden lär hon sig känna igen symtomen och kan förhoppningsvis förhindra dem med rätt verktyg.