Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 3
  • 4
2019-01-17, 18:51
  #37
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ovanen
Jag funderat ett tag nu. Det enda alternativet är att göra slut. Ska inte kasta bort mitt liv för att agera stöttepelare åt en person som ljuger om allvarliga saker. Som inte förstår att jag blir stressad av att hon pendlar mellan att "vara gravid" och "inte vara gravid". Förtroendet är som bortblåst. Ska påbörja uppbrottet nästa gång vi ses.

Tack för alla vänliga tips

Nu är jag rädd för att du skall du bereda dig på stora scenarier med allt från självmordshot,skära sig och att du är allt för henne och liknande saker för en borderline beskrivs i studier att ett uppbrott för dem är samma ångest som att dom skulle mista en kroppsdel.
Och eftersom du redan mår illa för hennes hot/prat om självmord (vilket är helt naturligt) så har hon redan börjat fått dig att tycka synd om henne och sakta sänka dig och mitt råd är låt henne inte lyckas.
Har själv varit utsatt för sånt !!
Citera
2019-02-15, 02:17
  #38
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ovanen
Hennes föräldrar vet om att hon mår dåligt. Hennes mamma följde med vid gynekologbesöket. Känns väl sådär att kontakta föräldrarna och förvarna att jag kommer göra slut. Men det kanske är bra i och med att hon fortfarande bor hemma. Så de i ett tidigt skede kan upptäcka och förhindra eventuella försök till självmord.

Båda vi är 21 år gamla.


Nu har du lämnat över ansvaret till hennes föräldrar och gjort vad du kan. Lämna omedelbart förhållandet. Du har bara ett liv. Blir hon så upprörd över detta är det INTE ens "börjar bli knäpp". Hon är knäpp på riktigt. Jag har också varit 21 år. Så skulle jag aldrig någonsin ha agerat. Detta är sjukt på riktigt. Hon ljuger dessutom.

Du är väl inte kär va? Är du det, så blås rent på allt som har med henne att göra. Du kanske måste flytta också, så hon inte söker upp dig. Det där låter i mina ögon som om det kan bli farligt. Svara inte på samtal, bara lämna henne. Förklara bara en gång att du nu måste satsa på dina studier och inte längre vill vara i en relation. Svara inte på följdfrågor. Du kan skicka sms, så får du det avklarat.
Citera
2019-02-16, 14:31
  #39
Medlem
idjuuts avatar
ibland känner jag att det kanske skulle vara trevligt att ge sig in i ett nytt förhållande igen, men då läser jag bara lite i det här delforumet så går det över
OnT: hon verkar skitkonstig. håller på och ljuger och beter sig som ett psykfall. jag hade iaf inte orkat med det, har redan vart med psykobrudar så det räcker. men du kanske kan "avpsyka" henne eller så går det över men jag hade inte orkat vänta på det. kan ju bli värre också, vilket nog är ännu troligare. lycka till TS, hoppas det ordnar sig på ett eller annat vis.
Citera
2019-02-16, 14:38
  #40
Medlem
Kontextuss avatar
"Jag sade att vi skulle ta en taxi till psykakuten"
Citera
2019-02-16, 21:29
  #41
Medlem
PappasNyaKilles avatar
Låter som att hon är en bordelinetjej fixerad vid graviditet.
Se till att bara köra analt och oralt framöver tills du fixat en utväg, hon kommer tyvärr inte att släppa dig frivilligt.
Citera
2019-02-17, 21:28
  #42
Medlem
idjuuts avatar
lever du TS, eller blev du ryggknivad?
Citera
2019-02-21, 03:51
  #43
Medlem
Onestones avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ovanen
Hej,

Jag har varit tillsammans med en tjej i drygt 2 år. Vi bor i olika städer och bor således inte med varandra. Hon studerar och åker till min stad för att gå på föreläsningar och seminarier. Hon brukar därmed övernatta hos mig vissa vardagar samt att vi ses varannan helg när jag är ledig från jobbet. Vi har hållit på så i två år och det fungerar bra. Dock sista månadena har hon blivit personlighetsförändrad.

Allt började med att hon misstänkte att hon var gravid. Vid den här tiden åt hon P-piller. I sedvanlig ordning tog hon ett graviditetstest som visade negativt. Jag pustade ut och trodde att allt var löst. Men tankarna om graviditet kvarstod hos henne. Detta resulterade i att hon konsumerade 10 gravidietstester under 2 månader - alla visade negativt.

Jag försökte förklara för henne att testerna skulle ha visat positivt om hon var gravid, men hon lyssnade inte. Hon kunde helt plötsigt börja storgråta och berätta att hon visst var gravid mot bakgrund av att hennes luktsinne hade förbättras, färgskiftningar på bröstvårterna samt att hon kände sparkar i magen. Det höll på så här i någon månad. Sen lungade det plötsigt ner sig i oktober

Hon satte en in spiral och slutade med p-pillerna. Innan insättningen gjorde barnmorskan ett graviditetstest som även här visade negativt. Jag pustade ännu en gång ut och trodde att allt var löst.

Men en natt i december ringde hon mig och storgrät. Hon berättade att hon varit hos gynekologen och gjort tester. De hade utfört ultraljud som påvisade att hon inte var gravid. Hon berättade även att hon börjat gå till en kurator sedan en månad tillbaka. Jag såg det hela positivt. Och sade att det var bra att hon fick se med egna ögon på displayen att det inte fanns något foster där. Men jag förstod inte varför hon grät.

Jag pustade ut en tredje gång och trodde att hon återgått till sitt noramala jag. Men för någon vecka sen fick hon en panikattack när hon var hos mig. Hon berättade att hon ljugit om gynekologen. Att hon faktiskt var gravid och att alternativet abort var försent. Jag förklarade att det visst fanns tid till abort då ett graviditetstest i november hade visat negativt. Skulle hon de facto varit gravid, skulle hon befinna sig i vecka 10 eller liknande. Jag sade att vi skulle ta en taxi till psykakuten, men det ville hon inte.

Någon timme senare berättar hon att hon ännu en gång hade ljugit. Hon hade visst varit hos gynekologen och ultraljudet hade visat negativt. Jag frågade vad hon höll på med men fick inget gensvar. Mot bakgrund av det här krävde jag att hon skulle skulle komma hit och göra ett graviditetstest framför ögonen på mig.

Sagt och gjort kom hon hit för någon dag sen och utförde testet, vilket visade negativt. Sedan dess har vi inte träffas. Endast hörts via telefon där hon inte vill ta upp vad som hände här hemma.

Detta leder oss till frågeställningen: Vad gör jag? Hon har nämnt något om självmordstankar vilket skrämmer mig.
Snälla hjälp
Har tyvärr haft personer med liknande problem i min närhet.
Det är ofta en kombination av underliggande stress plus att hon är lite deprimerad.
Hon kan bryta mönstret genom att böja träna, sova och äta ordentligt.
I början kan hon behöva hjälp av läkare och psykolog. ( Medicin och samtal ).
På några månader kan hon bli helt frisk.
Risk finns att det blir några återfall, men med tiden lär hon sig känna igen symtomen och kan förhoppningsvis förhindra dem med rätt verktyg.
Citera
2019-02-21, 10:00
  #44
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ovanen
Hej,

Jag har varit tillsammans med en tjej i drygt 2 år. Vi bor i olika städer och bor således inte med varandra. Hon studerar och åker till min stad för att gå på föreläsningar och seminarier. Hon brukar därmed övernatta hos mig vissa vardagar samt att vi ses varannan helg när jag är ledig från jobbet. Vi har hållit på så i två år och det fungerar bra. Dock sista månadena har hon blivit personlighetsförändrad.

Allt började med att hon misstänkte att hon var gravid. Vid den här tiden åt hon P-piller. I sedvanlig ordning tog hon ett graviditetstest som visade negativt. Jag pustade ut och trodde att allt var löst. Men tankarna om graviditet kvarstod hos henne. Detta resulterade i att hon konsumerade 10 gravidietstester under 2 månader - alla visade negativt.

Jag försökte förklara för henne att testerna skulle ha visat positivt om hon var gravid, men hon lyssnade inte. Hon kunde helt plötsigt börja storgråta och berätta att hon visst var gravid mot bakgrund av att hennes luktsinne hade förbättras, färgskiftningar på bröstvårterna samt att hon kände sparkar i magen. Det höll på så här i någon månad. Sen lungade det plötsigt ner sig i oktober

Hon satte en in spiral och slutade med p-pillerna. Innan insättningen gjorde barnmorskan ett graviditetstest som även här visade negativt. Jag pustade ännu en gång ut och trodde att allt var löst.

Men en natt i december ringde hon mig och storgrät. Hon berättade att hon varit hos gynekologen och gjort tester. De hade utfört ultraljud som påvisade att hon inte var gravid. Hon berättade även att hon börjat gå till en kurator sedan en månad tillbaka. Jag såg det hela positivt. Och sade att det var bra att hon fick se med egna ögon på displayen att det inte fanns något foster där. Men jag förstod inte varför hon grät.

Jag pustade ut en tredje gång och trodde att hon återgått till sitt noramala jag. Men för någon vecka sen fick hon en panikattack när hon var hos mig. Hon berättade att hon ljugit om gynekologen. Att hon faktiskt var gravid och att alternativet abort var försent. Jag förklarade att det visst fanns tid till abort då ett graviditetstest i november hade visat negativt. Skulle hon de facto varit gravid, skulle hon befinna sig i vecka 10 eller liknande. Jag sade att vi skulle ta en taxi till psykakuten, men det ville hon inte.

Någon timme senare berättar hon att hon ännu en gång hade ljugit. Hon hade visst varit hos gynekologen och ultraljudet hade visat negativt. Jag frågade vad hon höll på med men fick inget gensvar. Mot bakgrund av det här krävde jag att hon skulle skulle komma hit och göra ett graviditetstest framför ögonen på mig.

Sagt och gjort kom hon hit för någon dag sen och utförde testet, vilket visade negativt. Sedan dess har vi inte träffas. Endast hörts via telefon där hon inte vill ta upp vad som hände här hemma.

Detta leder oss till frågeställningen: Vad gör jag? Hon har nämnt något om självmordstankar vilket skrämmer mig.
Snälla hjälp
Jag tänker hålla mig till din rubrik samt ditt sista stycke.
Eftersom du redan kommit så långt att du funderar på att avsluta ett dåligt förhållande så är svaret enkelt utan att ens fördjupa sig i din text.
Du har redan gett upp. Avsluta detta redan nu. För du har redan påbörjat processen.
Citera
2019-02-21, 10:33
  #45
Medlem
Vildbloms avatar
Simpelt. Hon försökte bli gravid och misslyckades. Tufft att inse. Ge henne tid och kom INTE i henne! ..Unless ya wanna be a dad men med tanke på att hon är mitt i studier, är timingen fel.
Citera
2019-02-21, 10:35
  #46
Medlem
Vildbloms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Onestone
Har tyvärr haft personer med liknande problem i min närhet.
Det är ofta en kombination av underliggande stress plus att hon är lite deprimerad.
Hon kan bryta mönstret genom att böja träna, sova och äta ordentligt.
I början kan hon behöva hjälp av läkare och psykolog. ( Medicin och samtal ).
På några månader kan hon bli helt frisk.
Risk finns att det blir några återfall, men med tiden lär hon sig känna igen symtomen och kan förhoppningsvis förhindra dem med rätt verktyg.
Du beskriver en psykos. Schizofrena är stresskänsliga. En normal människa tåler stress även över en längre tid.
Citera
2019-02-21, 19:23
  #47
Medlem
Onestones avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vildblom
Du beskriver en psykos. Schizofrena är stresskänsliga. En normal människa tåler stress även över en längre tid.
En normal människa?
Det är väll högst individuellt.
Tex. kan ju fullt normala kvinnor bli rätt konstiga kort efter en graviditet.
Citera
2019-02-23, 08:44
  #48
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ovanen
Hej,

Jag har varit tillsammans med en tjej i drygt 2 år. Vi bor i olika städer och bor således inte med varandra. Hon studerar och åker till min stad för att gå på föreläsningar och seminarier. Hon brukar därmed övernatta hos mig vissa vardagar samt att vi ses varannan helg när jag är ledig från jobbet. Vi har hållit på så i två år och det fungerar bra. Dock sista månadena har hon blivit personlighetsförändrad.

Allt började med att hon misstänkte att hon var gravid. Vid den här tiden åt hon P-piller. I sedvanlig ordning tog hon ett graviditetstest som visade negativt. Jag pustade ut och trodde att allt var löst. Men tankarna om graviditet kvarstod hos henne. Detta resulterade i att hon konsumerade 10 gravidietstester under 2 månader - alla visade negativt.

Jag försökte förklara för henne att testerna skulle ha visat positivt om hon var gravid, men hon lyssnade inte. Hon kunde helt plötsigt börja storgråta och berätta att hon visst var gravid mot bakgrund av att hennes luktsinne hade förbättras, färgskiftningar på bröstvårterna samt att hon kände sparkar i magen. Det höll på så här i någon månad. Sen lungade det plötsigt ner sig i oktober

Hon satte en in spiral och slutade med p-pillerna. Innan insättningen gjorde barnmorskan ett graviditetstest som även här visade negativt. Jag pustade ännu en gång ut och trodde att allt var löst.

Men en natt i december ringde hon mig och storgrät. Hon berättade att hon varit hos gynekologen och gjort tester. De hade utfört ultraljud som påvisade att hon inte var gravid. Hon berättade även att hon börjat gå till en kurator sedan en månad tillbaka. Jag såg det hela positivt. Och sade att det var bra att hon fick se med egna ögon på displayen att det inte fanns något foster där. Men jag förstod inte varför hon grät.

Jag pustade ut en tredje gång och trodde att hon återgått till sitt noramala jag. Men för någon vecka sen fick hon en panikattack när hon var hos mig. Hon berättade att hon ljugit om gynekologen. Att hon faktiskt var gravid och att alternativet abort var försent. Jag förklarade att det visst fanns tid till abort då ett graviditetstest i november hade visat negativt. Skulle hon de facto varit gravid, skulle hon befinna sig i vecka 10 eller liknande. Jag sade att vi skulle ta en taxi till psykakuten, men det ville hon inte.

Någon timme senare berättar hon att hon ännu en gång hade ljugit. Hon hade visst varit hos gynekologen och ultraljudet hade visat negativt. Jag frågade vad hon höll på med men fick inget gensvar. Mot bakgrund av det här krävde jag att hon skulle skulle komma hit och göra ett graviditetstest framför ögonen på mig.

Sagt och gjort kom hon hit för någon dag sen och utförde testet, vilket visade negativt. Sedan dess har vi inte träffas. Endast hörts via telefon där hon inte vill ta upp vad som hände här hemma.

Detta leder oss till frågeställningen: Vad gör jag? Hon har nämnt något om självmordstankar vilket skrämmer mig.
Snälla hjälp

Jaha du den låter som en stabil människa, låt henne inte dra ner dig mer i hennes skit hon behöver helt klart hjälp, ta avstånd från henne det där kommer inte sluta på ett bra sätt.
Citera
  • 3
  • 4

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback