Citat:
Ursprungligen postat av
Swe1227
Så du tycker att närhet är jobbigt, men sex "är bara ett ligg"
Tänker många såhär eller? Sex är ingen stor grej. Själv tycker jag det en jävligt stor grej. Större än att byta jobb, bostad eller åka på resa. Jag ser sex som något större och inget man "bara gör". Jag kanske inte har fattat att sex bara är någon liten skitsak egentligen.
Jag vet inte? Jag antog det är skillnad på sex med någon man har känslor för kontra någon man träffar bara för att ha sex med. Tycker det låter som att de flesta i överlag, inte bara i tråden, verkar vara av uppfattningen att det inte är någon big deal. Men jag har ju ingen egen erfarenhet att luta mig mot, så jag vet inte.
Vet inte heller om det betyder att jag är en av de som tycker sex är en stor grej, eller om jag bara tycker det känns så för att det är något "fel" på mig.
Citat:
Ursprungligen postat av
zebrabody
Jag tycker inte du ska pressa dig själv till att ha sex. Du ska verkligen vilja.
Och vill du med denna tjej som du uttryckt kan "hjälpa" dig, så - go for it!
Men vill du egentligen hellre vänta tills sexet sker mer naturligt och inte är uppgjort innan, så tycker jag du ska göra det.
Och är det en vettig människa så kommer det inte vara ett problem att du är oskuld.
Det låter ju som du är rädd för närhet i allmänhet. Är det en osäkerhet eller har du dåliga erfarenheter kopplade till närhet?
Jag vet inte om jag ska säga att jag inte vill, helst hade jag velat vänta på "rätt" tillfälle men när denna chansen uppstod så ville jag väl inte heller passa på den, om du förstår hur jag tänker?
Jo, jag är nog rädd för närhet i allmänhet. Vet inte om det är osäkerhet eller (o-?)erfarenhet, båda antar jag? Kom till någon sorts insikt för något år sen om att något behövde förändras, kort sagt, och sen dess tycker jag mig ha jobbat bort många egna osäkerheter. Men just biten när det gäller närhet känns oförändrad. Varje gång det känns som att närhet är aktuellt, eller när det känns som att man borde göra någon sorts närmande, så är det som att jag blir förstenad eller rentav känner jag vill bort. Mest förstenad tror jag, känns som att jag inte vet vad jag ska göra, vart jag ska ta vägen.
Jag har läst en massa anknytningsteori och det känns som att det nog ligger någonting där. Många bra insikter i mig själv men återigen inget jag tycker har varit särskilt konkret användbart tyvärr.