Citat:
Ursprungligen postat av
Mefa
Gemen. Förr betydde det folklig eller vanlig. Läs till exempel Frödings dikt ”Våran prost” så framgår den betydelsen. Numer har betydelsen ändrats till elak, skurkaktig, illvillig och liknande.
Även
tarvlig har genomgått en liknande betydelseförskjutning. I texter från 1500- och 1600-talen är ordets betydelse ungefär
nyttig, nödvändig, behövlig, men även
enkel, anspråkslös - i positiv bemärkelse. Numera används ordet inte ofta (vilket är synd), och då enbart som synonym till
gemen, ohyfsad, lumpen, skamlig med mera.
http://www.saob.se/artikel/?unik=T_0509-0018.Meod
Citat:
Ursprungligen postat av
Man-At-Arms
Runka är i dag ingen användbar
synonym till "skaka".
I äldre böcker är det inte ovanligt att ordet runka förekommer som synonym till exempel "skaka" eller "rycka".
I en översättning av Bilbo runkar en av dvärgarna fundersamt sitt skägg.
Citat:
Ursprungligen postat av
Enzyme
Två "snuskiga" ord
Runka betydde inte bara onani förr utan var mer som skaka/ruska. Samma med kåt som betydde levnadsglad.
Det vore trevligt att få veta mer om
när och
hur ordet
runka blev så fult att det inte mer kan användas i sin gamla betydelse, annat än för att ge en komisk eller ålderdomlig effekt. Ett exempel därpå finns i
Peter Englunds tegelsten
Ofredsår från 1993, i skildringen av
Johan Banérs dödsläger (1641). I sarkastiska ordalag beskriver Englund dåtidens ineffektiva läkekonst. Vi kan läsa hur en hop läkare samlas runt den döende fältherrens bädd, åderlåter honom, stoppar i honom olika oaptitliga mediciner och ger honom lavemang,
runkar på huvudena och mumlar om himlakropparnas ogynnsamma inflytande.
En av mina favoritböcker som barn var
Filurer i päls av
Margit Willebrand-Hollmerus (1894-1982). Boken kom ut 1934 och i nya utgåvor
1946 och
1961. Det var den nyaste utgåvan som jag själv läste. I boken beskrivs ljudet från en dockvagga när en liten lekfull kanin hoppar upp i den:
VICK VICK VICK
vick vick vick vick vick vick
För något år sedan fick jag i min hand utgåvan från 1946, och där låter vaggan så här:
RUNK RUNK RUNK
runk runk runk runk runk runk
Det var alltså ännu på 1940-talet helt ofarligt att använda ordet
runk i en barnbok, men femton år senare har den obehagliga bibetydelsen fått sådant genomslag att ordet måste bytas ut. Har ni andra gjort liknande observationer? Har ni någonsin träffat (äldre) personer som i sitt
tal använt ordet
runka i den äldre, icke-snuskiga bemärkelsen?