Himmelriket - hur finner du mening i evigheten?

Ni som tror på ett evigt liv efter detta, t.ex. i kristna himmelriket, hur finner ni mening i det?
För mig känns det som att det kommer kännas rätt meningslöst när man till slut gjort samma grejer en miljard gånger och dessutom inte har något som helst motstånd i nåt man gör eftersom inget kan gå sönder, man kan inte dö, inget är ändligt och mycket saker man gillade göra i livet blir plötsligt helt meningslösa. Tänk ungefär som att du spelar ett tv-spel och har alla fusk påslagna så du blir helt oövervinnerlig. Brukar ju tröttna efter en kort stund på det.

Vad säger ni?

Eller så kan man tolka det som att man hela tiden får en högre och högre dos av stesolid, imovan, extacy och heroin - och att man aldrig blir immun mot dessa substanser? Så fort man dragit i sig några piller och mår bra som attans så finns det alltid en bättre tablettfylla som väntar!

Ja, alltså det finns ju ett helvete också och det vill man ju undvika.

Den största lyckan och det mest värdefulla är att alla som tar sig till paradiset genom dyrkan och goda handlingar får se Allah. Att få se Gud, skaparen av allt, det finns det inget som överträffar.

Som gamle Nietzsche sade:
In heaven, all the interesting people are missing.

Finns det ett "kristet" himmelrike så avböjer jag nog det när jag står vid pärleporten, helvetet verkar ha mer intressanta klienter och ett bredare aktivitetsutbud.

Om du säger det har du uppenbarligen inte fått se en naken kvinna.

Och du har bara sett din mamma i duschen.

Jag antar att alla drifter som hör jordelivet till försvinner, och då försvinner också lusten att göra många saker. Allt som man gjort för att få mat, pengar, bostad, sex, trygghet, popularitet, anseende, status, makt o.s.v. kommer man inte att ha något intresse för längre. Och väldigt mycket av det man gör på jorden kokar ju ner till sådant, som är ett arv från djurvärlden. Även om vi människor kan skapa symboler, och få en kick av mer långsökta aktiviteter.

Så man måste försöka tänka sig själen helt fri från allt detta... och då kanske det inte är så trist i himmelriket längre?



Du och Nietzsche är i gott sällskap, här är Peter Madsens blogginlägg om Himmelen och Helvetet. Han trivdes också - föga förvånande - bättre på det sistnämnda stället!


https://ing.dk/blog/himmel-helvede-171685

Ett typiskt inlägg från ett trångsynt sinne.



Jag vill gärna tro att även helvetet har vissa antagningskrav. Det är därför de ondaste hjärnorna får leva så länge som de oftast gör (Adolf Hitler, Robert Mugabe, Idi Amin, Pol Pot, Josef Stalin mfl) det finns vissa individer som inte ens fan själv vill ha med att göra innan han absolut måste.

Är vi säker då på att vi inte nu är i helvetet och prövas? Det är bara här med en mänsklig kropp som vi kan känna smärta i om nu inte satan är "god" nog att ge oss en ny därnere.

Dyrkan och godan handlingar? Då blir det mycket få i ditt paradis. Du behöver inte vänta med att se gud, se dig omkring, här har du både skaparen och skapelsen i varje levande väsen du möter. Det gäller här att undvika att skada eller döda skapelsen något som satan alltid frestar med via onda tankar och hat.

Vi prövas ju här eftersom det är här vi kan göra handlingar. När vi dör slutar våra handlingar. Bara troende kommer till paradiset.
Resten ska till helvetet. Ja, det är många fler som kommer till helvetet än till paradiset.

På domedagen kommer vi att återuppstå, vi kommer att få nya kroppar.

.

Cool pojke, du hade skitit ner dig om du hade hamnat i helvetet.