Finns ingenting utanför allt?

Om nånting alltid funnits innan Big Bang. Att nånting inte kan skapas ur ingenting. Och ingenting inte finns utanför det som alltid funnits. Då kan inte det bli större. Då är det redan oändligt. Då har allt alltid funnits.
Om nånting fanns innan big bang. Så finns nånting utanför universum. Då är inte vårt universum oändligt. Vi är indelade. Instängda. Men tillsammans är vi oändliga?
Allt har alltid funnits om ingenting inte finns. Då har allt alltid skett. Det som inte sker här sker just nu i parallella universum. Tillsammans sker allt.

Om allt redan hänt så går vi i repris just nu.
Men om allt alltid skett. Har då allt alltid gått i repris?
Om allt sker i alla olika riktningar. Sker då nånting på det stora hela? Står Allt still.
Om nånting är oändligt så finns det oändligt med alternativ där alla sker samtidigt.

Om det vi upplever här istället är en version av allt. Och en version är ett unikt universum. Och alla pågår parallellt.
Så finns ett där vi kan återfödas in i ett nytt universum. Ett där vi är djur. Ett där vi är programmerade dockor.
Ett där vi inte minns något från tidigare liv. Ett där vi minns. Ett där vi bara har ett liv.
Eller finns det en version av allt där det finns oändligt med olika universum. En version där det bara finns ett. Och en där det inte finns något universum.

Att nånting är oändligt är lika overkligt som att allt skulle vara ändligt.
Vi kanske lever i en simulation ändå. Där datorn heter Allt.
Eller i en film där projektorn heter Big Bang.


Och utanför den finns

Big bang är endast teori och ej fakta. Att skapa något av ingenting är fysiskt omöjligt alltså håller inte teorin.

Universum är inte oändligt, tvärtom. Tiden har inte alltid funnits. Universums existens är utmätt. Utan det tillkom vid the big bang.

Vad som fanns innan och vad som finns bortom universums horisont vet inget om.

Beror på vad du tror på.

Föreställ dig att du kastar ett spjut rakt fram som färdas igenom allt i accelererande takt förbi all oändlighet och vidare, kommer det då hinna ikapp sig själv eller bara ett annat precis likadant spjut? Går det någonsin att avgöra skillnaden?

Nåja, fakta är iaf att universum expanderar utåt i alla riktningar och att det accelererar, och att de pågått i snart 14 miljarder år och att vi kan se den kosmiska bakgrundstålningen från ett mkt ungt universum, är ju allt belagt. Vad som exakt hände den första tiden är väl till del inte bevisat.

Det skapas ju prylar ur tomma intet hela tiden, så det är ju inte omöjligt på kvantnivå iaf.

Skapade du ett nytt konto för att konstatera att big bang är teoretiskt...?

Jo, det är ju förvisso sant... Dock skulle jag inte argumentera genom att snacka om att "skapa något av ingenting", för det är inte riktigt vad som hävdas i teorin.

Det brukar snarare beskrivas som ögonblicket då materia (som förutsätts redan finnas, extremt koncentrerat) expanderar ut i universum. En ännu pågående expansion för övrigt.


Sedan kan jag tycka att fysiker drar lite för stora växlar kring big bang emellanåt, att säga att det 'skapade tid och rum' exempelvis är troligen bara en 'cool' omskrivning för "våra tillgängliga modeller bryts ned och fungerar inte längre vid dessa extrema omständigheter".

Att materia däremot var mer koncentrerat på en given punkt och började hastigt expandera vid denna tid förefaller dock rimligt utifrån tillgänglig data, men extrapolerar man händelser mer än 13 miljarder år bakåt i tiden så bör man nog vara införstådd med att det finns vissa osäkerheter kring de slutsatser man kan dra, i synnerhet på detaljnivå.

Det var många frågor, jag tar några nedan.


Jag tror inte allt står still. 1. Ta liv som exempel ett, det definieras av bland annat rörelse. 2. Att galaxer och stjärnor rör sig i alla riktningar, dvs. det synliga universum expanderar, visar också på att allting inte står still.


Oändligt med alternativ behöver inte finnas bara för att någonting som till exempel rymden är oändligt vidsträckt [vilket den förmodligen är], men det kan vara så att det finns oändligt med alternativ, fast det här vet vi ju inte ännu.