Känner ingen ro längre..

Jag fattar inte varför det är just så här med mig, men kan inte slappna av längre så fort jag ska kolla på film och slå mig ner till ro, så går det inte att slappna av. Tror att tankarna är på annat hela tiden och känner mig generellt ofokuserad, även i vardagen kan dem runt omkring mig känna av att ja är förvirrad, de ser att jag lever i en annan värld. Detta har pågått från och till under mitt liv vilket börjar påverka mig. Mår riktigt dåligt av att aldrig kunna njuta av saker som man gjort tidigare, kollar man på film så tappar man fokus eller vad man nu gör för kul.

Samma sak när jag ska hålla på med någon hobby så får jag ingen ro för de heller. Enda jag kan göra e typ att sitta vid datorn och lyssna på musik där man slipper engagera sig, sen så går jag ut och träffar vänner självklart! Men just i vardagen känner jag mig vilsen att man inte hänger med riktigt, kanske ska nämna att ja är en person som överanalyserar allt också. Någon som känner likdant? känner mig så ensam i detta.

Gör ingenting.

Om du inte redan gör som en stor andel andra kan det var dags att besöka läkare och få glädjepiller utskrivna, har hört att de är the shit.

Oroar du dig över något särskilt?

Det kallas för depression

Jo absolut, allt från relationer till familj, jobb osv.
Känns bara jobbigt och tkr världen är så hemsk, även börjat tycka mindre om människor för att dem är som dom är.

-
Jo skulle fasen behöva de.

Jo börjar tro det själv, antar att ja bara behövde skriva av mig.

Hur är vi? Jag ber om ursäkt, men jag visste faktiskt inte om att jag fick dig att må dåligt!

Att klaga på människor inför människor är väldigt vanligt, men jag tror att det känns bättre att nyansera tankegången något, så att man inser att det även finns människor som inte är "så som de andra är" (vilka nu just de är).

Men annars så låter det ju mer som "vanliga" orostankar, så jag vet inte hur ensam du ska känna dig över dem. Att meditera, sysselsätta sig med sådant som får en att varva ner, göra avslappningsövningar osv. är ju något som är direkt applicerbara medel för att kultivera en högre grad av ro i vardagen och i sitt eget sinne.

Att prata med andra om hur du känner (som du ju gör nu) kan ju också hjälpa mycket, om du är orolig över oron – och att andra inte delar eller skulle förstå en sådan oro.

Kom igen nu, jag skojade bara. Skit i glädepillerna, finn dig själv istället. Believe me, you don't want to take those brainrotters, not if you have alternatives.

Japp. Känt i flera år.. Ofta är det en typ av stress för mig som sätter käpparna i hjulen. Tänker så att säga redan i "nästa steg", att äta snabbt så jag hinner diska upp efter middagen innan jag planerat göra något annat. Få igång filmen på Netflix och kika färdigt den i god tid så jag hinner lägga mig i rimlig tid. Under tiden jag kollar den där filmen är jag ofta inte avslappnad utan känner en inre stress, dubbelkollar klockan, svarar på sms, funderar på matlåda till jobbet imorgon, hamnar på instagram och skit. svårt att leva här och nu fullt ut..

Du kan ju alltid ställa dig i kön för en utredning om du vill se i fall de kan ge svar och därmed lite sinnesro.