Vintage-klockor ...

Det finns ju onekligen ett antal mycket snygga klockor från tidigare tidsepoker.
Min favoritperiod är omkring 60-talet, även om jag kan uppskatta 30- och 40-talet också.

Det är heller inte alltid så värst mycket dyrare, utan ibland går det att komma över riktiga kap.

Och tiden före 60-talet (i synnerhet före 50-talet) hade ju den sk "lyxmarknaden" inte slagit genom ordentligt på bred front - som det ju kom att göra).

Därför går det att få tag på riktigt snygga J-LC från 50-talet för bara några tusenlappar, eller Longiness och Omega, osvosv.

Det finns en helt annan stilrenhet i de epokernas klockor än vad som kommit senare.
Det värsta med nutida ur är det grobianaktiga, som Presidenten drivit fram.


Finns det andra här som gillar Vintage-klockor också ?
Och har ni några favoriter isf ???

Jag diggar gamla pråliga ur (speciellt väggur man drar upp med nyckel). Enda risken är att de är ganska högljudda om de har förmågan att ringa varje hel & halvtimme.

Jag håller med, visst är där en speciell känsla med den gamla, rustika designen som vintage-klockor erbjuder.
Jag innehar ett stort antal med allt från utbytta armband och original från 60-talet och framåt, och det är en klar fördel att man inte behöver lägga 50-60k för en beater för den är just ny.

Omega Seamaster från 60-talet tycker jag är riktigt fina klockor i all sin enkelhet. Smärtsamt billiga nu för tiden också.

Jag gillar mindre ur, nu för tiden görs ju många modeller i otroligt stora storlekar.

Min morfar hade ett par gamla fina klockor över när han gick bort, något jag gärna ville ärva. Men min mor och morbror var riktiga dumma och sålde av skiten innan jag ens fick veta något....Väldigt synd att jag inte fick tag på de!

Jo, just den tidsperiodens klockor är vansinnigt snygga, och ofta har de överlevt i snyggt skick.
Man skulle t.o.m. kunna argumentera att de blir snyggare med åldern, iaf om de utvecklat en charmig "patina."

Dessutom går det att få tag på guldklockor för en - relativt sett - spottstyver.
En snygg Breitling med gulddetaljer från 60-talet är bara så mycket snyggare än vad en av de där "lyxmarknadsanpassade" som de prånglar ut nuförtiden.

Detsamma med en för den tidsperioden samtida Jaeger, och som du skriver Omega, osv.

Och just pga den "rabatt" som tidens tand erbjuder så går det ju att samla på sig en hel del.
Det är roligt.

Mitt i prick! Ja, man kan ibland även märka hur patina faktiskt höjer priset också på en hel del klockor, intressant nog.

Naturligtvis, det kan ju bli ganska snyggt.

Men en annan sak som kan följa med, är ju att ett sådant ur - med tillhörande patina - kan attrahera till "samtal" på ett helt annat sätt än vad ett nyinköpt "vidunder" kan.
Folk kan bli nyfikna på ett helt annat sätt än annars (med "annars" bör förstås som "impade").

Folk blir helt enkelt mer genuint intresserade av vintage-versionen, och det går lättare att spinna ett samtal kring den.


Dvs en väl vald klocka "sänder ut signaler" till omgivningen, olika beroende på vad det är för sort och kategori. Ett exempel är tex "Presidenten" ... alla vet vi exakt vad för slags signaler den sänder ut.
Och inte ens om jag hade haft råd att Slösa bort så mycket pengar på en klocka hade jag velat ha den, just pga signalerna den ger ut. Det är inte sådant jag är intresserad eller vill förknippas med.

Helt andra signaler ger en Vintage-modell. Och, i ett enda slag så har man något Gemensamt med Betraktaren - som förstår vad det är.

Jag har inte lyckats lista ut vad du menar med "Presidenten".

Kan det vara denna? https://www.coolthings.com/omega-jfk-watch/

Har aldrig snöat in på vintage med ett undantag, Seiko Panda 6138-8020, trots ett stort klockintresse. Dyr i inköp var den och åkte på en stor service men jag älskar den.

Är väl snarare Rolex day-date som fått smeknamnet president.