Benso från VC respektive psyk?

Jag har haft ångest hela livet. Är idag 30 och minns inte en enda dag i mitt liv utan ångest.

I somras kraschade jag riktigt duktigt och blev sjukskriven på heltid för GAD, Social fobi, Paniksyndrom, agorafobi och lite annat.

Började på KBT som inte riktigt har hjälpt. Jag lyckas hantera topparna men den dagliga ångesten är kvar. Har fått Atarax utskrivet. Provade Sertralin också men mådde skit. Ataraxen skulle hjälpa mig vid insättningen men knappast fungerade det.

Nu har jag blivit remitterad till vuxenpsyk istället. Förhoppningsvis får jag bättre hjälp där. Jag inbillar mig att de inte är lika känsliga/rädda för att skriva ut bättre/starkare medicin när det behövs.

Jag har provat Stesolid (Valium) när jag bodde utomlands i Spanien och hade ångest över flygresan. Det va 5 mg men fungerade ganska bra. Ingen panik alls på flyget. VC vägrar skriva ut något annat än Atarax.

Brukar psyket vara bättre?

Jag är alltså ute efter terapeutiska doser och mediciner. Har inget missbruk öht. Varken röker eller dricker heller och har ett bra jobb och familj.

Flyttar

Bensodiazepiner --> Psykiatri och psykofarmaka
/Moderator

Kan tillägga också att jag önskar få en bra benso som behovsmedicin. Alltså när jag ska göra något. När jag är hemma kan jag hantera ångesten. Jag får panikattacker regelbundet och har ångest men det är ändå hanterbart. Jag har lärt mig leva med det.

Jag skulle dock behöva ha något när jag träffar myndighetspersoner, vid sociala sammanhang osv. Då kan jag inte hantera det och undviker istället det vilket blir en ond spiral.

Ingen kan givetvis ge ett definitivt svar, eftersom olika läkare har olika inställningar. Så som du beskriver dig själv så låter du som en person som efter en tids kontakt med öppenvårdspsykiatrin kan erhålla förtroendet att få någon sorts bensodiazepin på recept, sannolikt Sobril eller möjligtvis Stesolid.

Det kan även vara så att du hamnar i ett förhandlingsläge med läkaren där denne kräver att du testar ett antal medicinalternativ som de har att föreslå (SSRI/SNRI, exempelvis) som "motkrav" innan eller parallellt med att du får en bensodiazepin på recept. Kom även ihåg att de har fler ess i rockärmen än Atarax. De kommer vilja att du provar Lergigan, Theralen, möjligtvis neuroleptika också, innan benso kommer på tal (föreslår de Olanzapin, så rekommenderar jag starkt att du avböjer).

Det som talar till din nackdel är att du är 30 år gammal och trots dina stora svårigheter med ångest har klarat dig så här långt utan bensodiazepiner.
Det som talar till din fördel är att du har uppnått en ålder då det blir svårare för en läkare att använda din ålder som ett argument för varför du inte ska ha bensodiazepiner. Du är visserligen fortfarande ung, men om du hade varit fem eller tio år yngre så hade "din låga ålder" kunnat användas som ett motargument av läkaren.

Sedan är det givetvis väldigt underligt att du, trots att du bara har testat Stesolid en gång i låg dos, vet att bensodiazepiner hjälper dig.

Generellt så är öppenvårdspsykiatrin "snällare" än VC med dylika mediciner, men räkna ändå inte med ett recept på första besöket.

Kan ju naturligtvis variera med vad man får för läkaren, men min erfarenhet är att det är lättare att få från en psykspecialist. Fick aldrig någon benso av VC bara felaktiga diagnoser och SSRI. När jag efter många år kom i kontakt med psyk och fick rätt diagnoser så var det första de gjorde att ge mig benso som v.b. medicin. Pga hög omsättning av läkare på psykmottagningen jag går till har jag hunnit ha fyra olika läkare och ingen har ifrågasatt om jag ska ha benso eller inte. Sen ska vi ju inte tala om slutenvårdsläkarna på psykakuten. Där kastar dom starkare benso på en som om det vore godis.

Har du GAD så avråder i princip alla för behandling med Benzo. Det är liksom ett recept för att det ska gå åt skogen eftersom ångesten inte är kopplat till något specifikt.

Gött med ett så uttömmande svar! Tack!

Jag "vet" att Stesolid fungerar därför att det fungerade på mig vid en situation där jag provade det. Det andra jag provat har inte fungerat. Det är det jag baserar det jag vet på.

Nu har jag inte bara GAD och som jag tillade så är det inte den dagliga ångesten/paniken jag är intresserad av att medicinera mot med hjälp av bensodiazepiner. Det är vid behov och särskilda tillfällen när mina andra diagnoser gör det svårt att hantera ångesten.

Ja Det är lite så jag tänker. Specialister brukar inte vara lika rädda för att skriva ut starkare är min erfarenhet från kontakt med vården tidigare. Vid ett specifikt smärttillstånd jag hade vägrade VC skriva ut något annat än Alvedon och/eller NSAID. Vid en träff med specialist blev det Citodon direkt. Jag tänkte att det borde vara likadant med psykvården.


Vi får väll se vad resultatet blir. Jag har inget särskilt önskemål om att få bensodiazepiner. Och jag förstår varför de är restriktiva för att det finns risk för beroende. Men det är det enda som jag testat som fungerat, även om det bara var en gång. Så det vore skönt att få något som man vet fungerar när man ska göra något som gör att ångesten blir helt ohanterbar.

Har du GAD kan Gabapentin rekommenderas. Den kommer förmodligen (i rätt dos) att göra dig helt ångestfri.

Edit: Och till skillnad från sin lillebror Pregabalin är risken för toleransutveckling samt missbruksproblematik i princip obefintlig.

Hur är egentligen cymbalta mot ångest?

Som jag förstått det så är SSRI/SNRI för långtidsbehandling men benso mer behov/tillfälligt bruk.

Duloxetin kan funka utmärkt. Dock är SSRI vanligen förstahandsmedel mot olika ångestsyndrom. Och, som läkemedelsförmånen ser ut, så är villkoret för förskrivning av Duloxetin (alltså samma ämne som ingår i Cymbalta, originalpreparatet) på indikationen GAD (generaliserat ångestsyndrom), att två andra antidepressiva medel prövats först, varav ett av alternativen bör vara Venlafaxin. Du kan naturligtvis be om att få sidsteppa algoritmen hos läkaren och uppge att du är villig att betala för läkemedlet helt ur egen ficka. Kan dessutom tänkas att läkaren inte fattar förmånen och skriver ut allt du pekar på. Därför bör läkare hållas i strama tyglar, när de går läkemedelsindustrins affärsmässiga intressen och inte tar skattebetalarnas intressen på största allvar.

Både Duloxetin och Venlafaxin är s k SNRI.