Citat:
Ursprungligen postat av
Deriverbar
Pappor är viktiga. Jätteviktiga. Sett från ett barns perspektiv är en närvarande pappa en oerhörd konkurrensfördel, och har alltid varit.
En del av feminismen är att arbeta för mer närvarande pappor. Månader av föräldraledighet som reserveras åt pappor har radikalt ökat den tid pappor spenderar med sina barn då de är små.
En pappa som har en nära relation med sina barn och spenderar mycket tid med dem bör väl rimligtvis vara mer engagerad och hängiven än en mer frånvarande familjeförsörjare.
Tror ni att barn till jämställda par kommer lyckas bättre här i livet än de barn som växer upp med föräldrar som går in inde klassiska könsrollerna? Utveckla gärna era resonemang!
Ursäkta mig, men vilket feministiskt narrativ arbetar feminismen för mer närvarande pappor?
Det enda jag kan tänka mig som tolkning är fler pappamånader, men det är ju inte för barnens skull utan för att mamman ska hinna få mer lön och stiga i graderna på jobbet.
Fullständigt egoistiskt perspektiv, som all feminism.