[Moderator får lägga inlägget under "politik: inrikes" om det passar bättre.]
Inte för att jag vill skapa ännu en defaitistisk tråd här på forumet, men vad gäller sannolikheten att ett invandringskritiskt parti någonsin skulle kunna komma in i stugvärmen i Sverige så tror jag faktiskt att det är kört. Det tycks mig nämligen som om vi redan har prövat alla varianter. Ingenting tycks fungera och den framkomliga vägen existerar inte. En enkel rekapitulation:
1) Det största partiet, SD, har i många år nu lidit av the beaten wife sydrome. Man krälar i stoftet och kysser Milhouses (Kristerssons) fötter, men ingenting hjälper. Att man inte redan för länge sedan har ändrat sig och aggressivt börjat gå på offensiven har nog inte att göra med att man tror på "trägen vinner" utan på att partiklicken vill stå kvar vid köttgrytorna. De som överhuvudtaget har något att säga till om i SD har redan insett att det är kört.
2) Uppstickaren, AfS, som undertecknad visserligen själv röstade på, blev inget annat än en pubertal version av Ny Demokrati som inte lyckades få mer än 20.000 röster. Jag beundrar dem visserligen för sina torgaktioner och måste tillstyrka att jag själv aldrig skulle ha vågat något liknande, men kan likväl inte förstå hur de tänkte. Partiledningen som sådan är ju välutbildad och kompetent och Kasselstrand, med dubbla examina från Handels, borde väl ha läst tillräckligt med marknadsföring för att kunna inse att det inte riktigt skulle funka att dra igång ett parti ett halvår innan valet, i all hast krysta fram ett dåligt underbyggt partiprogram med lite platt skatt, återvandring etc. och tro att detta skulle vara ett vinnande koncept ute i stugorna?
Det värsta är dock att allting bara blev en återupprepningens fis i vinden, politiskt sett. Vi som är lite äldre minns hur det var för - vad är det nu, 15 år sedan eller längre? - med det eviga XD/YD-tjafset, d.v.s. konflikten mellan SD och dåvarande nationaldemokraterna, ND. Det tycks mig som om det här med AfS bara blev en favorit i repris.
Övriga promillepartier som Nordiska Motståndsrörelsen och MED skall man inte ens tala om. Lycka till med att få inflytande där!
Personligen tror jag att om det överhuvudtaget finns den minsta lilla strimma av hopp i detta kompakta mörker så måste den komma på global, eller åtminstone europeisk, nivå. Gula västarna är kanske embryot till en proteströrelse som kommer att växa sig starkare? Stoppad massinvandring blir då bara en del av en större agenda, då motståndet mot globalismen växer.
Men att nationella invandringskritiska partier skulle kunna få en parlamentarisk plattform i Sverige...nej, det är nog käppkört. Tyvärr.
Inte för att jag vill skapa ännu en defaitistisk tråd här på forumet, men vad gäller sannolikheten att ett invandringskritiskt parti någonsin skulle kunna komma in i stugvärmen i Sverige så tror jag faktiskt att det är kört. Det tycks mig nämligen som om vi redan har prövat alla varianter. Ingenting tycks fungera och den framkomliga vägen existerar inte. En enkel rekapitulation:
1) Det största partiet, SD, har i många år nu lidit av the beaten wife sydrome. Man krälar i stoftet och kysser Milhouses (Kristerssons) fötter, men ingenting hjälper. Att man inte redan för länge sedan har ändrat sig och aggressivt börjat gå på offensiven har nog inte att göra med att man tror på "trägen vinner" utan på att partiklicken vill stå kvar vid köttgrytorna. De som överhuvudtaget har något att säga till om i SD har redan insett att det är kört.
2) Uppstickaren, AfS, som undertecknad visserligen själv röstade på, blev inget annat än en pubertal version av Ny Demokrati som inte lyckades få mer än 20.000 röster. Jag beundrar dem visserligen för sina torgaktioner och måste tillstyrka att jag själv aldrig skulle ha vågat något liknande, men kan likväl inte förstå hur de tänkte. Partiledningen som sådan är ju välutbildad och kompetent och Kasselstrand, med dubbla examina från Handels, borde väl ha läst tillräckligt med marknadsföring för att kunna inse att det inte riktigt skulle funka att dra igång ett parti ett halvår innan valet, i all hast krysta fram ett dåligt underbyggt partiprogram med lite platt skatt, återvandring etc. och tro att detta skulle vara ett vinnande koncept ute i stugorna?
Det värsta är dock att allting bara blev en återupprepningens fis i vinden, politiskt sett. Vi som är lite äldre minns hur det var för - vad är det nu, 15 år sedan eller längre? - med det eviga XD/YD-tjafset, d.v.s. konflikten mellan SD och dåvarande nationaldemokraterna, ND. Det tycks mig som om det här med AfS bara blev en favorit i repris.
Övriga promillepartier som Nordiska Motståndsrörelsen och MED skall man inte ens tala om. Lycka till med att få inflytande där!
Personligen tror jag att om det överhuvudtaget finns den minsta lilla strimma av hopp i detta kompakta mörker så måste den komma på global, eller åtminstone europeisk, nivå. Gula västarna är kanske embryot till en proteströrelse som kommer att växa sig starkare? Stoppad massinvandring blir då bara en del av en större agenda, då motståndet mot globalismen växer.
Men att nationella invandringskritiska partier skulle kunna få en parlamentarisk plattform i Sverige...nej, det är nog käppkört. Tyvärr.
