Katter tar sällan kråkfåglar?

Min katt tog en skata en gång, han var så mäkta nöjd när han kom gående med den. Lyste av stolthet och mumsade sen upp halva och gömde resten i en buske, vilken han återkom till nästa dag för att äta upp resten.
Har aldrig sett en katt så proppmätt och blev orolig faktiskt att han skulle spricka.

Kråkfåglar är intelligenta och inte så lätta att fånga. Grannens jävelsstora katt tar dock ofta skator, den verkar ha utarbetat en strategi som funkar och han är definitivt inte rädd på grund av deras storlek.

Jag har ett par riktigt säkra jaktkatter, men tättingarna låter de bli.
Ibland när jag kikar ut så ligger de och glor surt på en skata som förser sig ur deras matskål.
Skatorna är även ruskigt svåra att få skott på. De vet ofta vad ett gevär är. Jag lyckades klippa ett ungt exemplar med 22LR en gång, och höll sedan fram den till kattan. Hon backade först med skeptisk blick, men när hon insåg att den var immobiliserad så anföll hon den i rent raseri och slet den i småbitar.

Jag tror att: skatorna helt enkelt är för stora och smarta för att vara bytesdjur åt katter. De föredrar mindre byten som gör mindre motstånd. En skata kan t ex hacka och klösa angripare i ögonen och det vet både skatorna och katterna om.

Nog har jag haft ett par katter som har kommit hemsläpande med en skata för att ivriga och överlyckliga uppvisa sin trofé, samma sak med ekorre som även de verkar tycka det är kul att reta gallfeber på katter.

Vi tänker ju oss bytesdjuren som försvarslösa, att de inte har en chans mot en katt. Men de har tänder, näbbar och klor, de ger inte upp frivilligt utan klöser, biter och hackar allt vad de kommer åt. Förutom smärtan kan det sluta illa för katten, ögonskada som redan nämnts men ex vis råttbett blir lätt infekterade och bildar bölder på djupet pga råttans långa tänder. Leder kanske till sepsis (blodförgiftning) och kattens död.

När katten kommer hem med skador i ansikte, på hals och tassar kanske vi hellre tänkter att det är efter slagsmål med andra katter eller räv än ett "försvarslöst" stackars bytesdjur. Infekterade variga sår nära ögonen och på tassar har jag sett bra många gånger. En kvalificerad gissning är att det är ett kämpande byte som gjort det.

Leken med bytesdjuren går (delvis) ut på att försvaga bytesdjuret tillräckligt för att katten ska våga sig på det dödande bettet.

Att skator, ekorrar, sädesärlor m fl retar katter och andra rovdjur, tror även jag är ett sätt att distrahera dem så ungarna är säkra.

Exakt! Många tror att katten leker med bytet för nöjets skull. Bytesdjur brukar generellt vara svagare. Jag har hört att fåglar som blir offer för katter, är det oftast något fel på.

Korpar och vargar samarbetar. Korparna ska tydligen hjälpa vargarna att hitta bytesdjur, vilket i sin tur leder till att korparna får mat.

Prärievargar och grävlingar i Nordamerika samarbetar också. Den nordamerikanska grävlingen brukar ta över bon från präriehundar, då prärievargen väntar utanför tills bytena kommer upp.

Jag har sett skator samarbeta för att lura en katt. Skator är kusligt intelligenta.

Men är det inte exakt rätt kattmat så får det jävlar i det vara...

Sköt småfågel med luftgeväret när jag var liten, minns att dessa älskade katterna att äta upp, dead or alive.

Alla typer av kråkfåglar är extremt intelligenta, såg ett program på tv där forskare testade en kråka och en hund i nåt typ av intelligenstest och kråkan vann enkelt över hunden.

Min ena katt har alltid varit en väldigt duktig jägare och släpat hem både det ena och det andra men aldrig nån kråkfågel och då kryllar tomten av skator. Skatorna skulle katten aldrig ens försöka ta, dom är alldeles för snabba och smarta. Istället brukar skatorna jävlas med katten, hoppar fram mot katten och så fort katten ger den en blick så kraxar den och flyger iväg för att göra precis samma sak fem minuter senare igen.

Om en katt tar en skata så måste det vara för att skatan var sjuk eller skadad på nåt sätt.

De retar inte katten, de försöker störa och avleda eftersom de har ett bo i närheten.