Skillnad mellan tvångstankar och psykos?

Har läst några trådar om folk som varit lite psykotiska och blev lite fundersam. Tvångstankar kan ju vara tankar som tex "Gör du inte detta så händer något". Gör man inte det så blir det ju hemsk ångest. Är det inte ganska.. vad ska man säga. Liten gräns där mellan tvång och psykos? Jag tycker det är lite skrämmande. Eller har jag fel?

Tvångstankar är ju störande, jobbiga tankar. Jag har haft MYCKET tvång i tonåren. Därför funderar jag på detta lite extra. Jag kunde inte göra någonting, mer än glo in i en vägg. Annars fick jag panikångest så jag bara skrek och grät av ångest. Fick iallafall bort det sen.

Men nu i efterhand har jag ju funderat lite på det.
Hur kan man veta skillnaden?
Är det "röster" som säger till en saker om tvångstankar också? Eller funkar det på annat vis så det inte tas som psykos?

Kollade på ett youtubeklipp för ett tag sedan där de sa att OCD/tvångstankar kunde bero på inflammation i hjärnan. Skulle inte förvåna mig om det kunde bero på nåt sånt.

Det är en gigantisk skillnad då man vid ocd är medveten om jobbiga tankar, ocd är ett ångestssyndrom som är vanligt då enligt studier cirka 1 av 5 personer har någon form av ångestssyndrom.

Hela grejen med en psykos är att man inte är medveten om symptomen.

Aha, jo det är väl det som är skillnaden då. Tänkte inte på det. Dumt att jämföra det med det då.

Man behöver inte tro att ”något ska hända” i fall man inte gör något ens tvångstankar vill.
I de vanligare fallen är det mildare än så och det är mer en ”tillfredställande” känsla att följa dessa instinkter. Att gå emot dom är inte världens undergång, utan snarare mer som att lyssna på en sommarplåga man absolut hatar.

Dom tvångstankar du syftar på är betydligt mer sällsynt, så att hitta ett någorlunda konkret svar är nog långsökt.

Helt inkorrekt svar. Tvångstankar medför ofta tvångshandlingar för att lindra ångest, knappast tillfredsställande av instinkter eller en sommarplåga. Varför skriver du totalt ovederhäftigt och spydigt till TS?

Psykos är väl mer förändrad verklighetsuppfattning? Även om tvångstankar kan ses som en typ av förändrad verklighetsuppfattning så handlar det inte om samma sak.

"De psykotiska symtomen omfattar definitionsmässigt hallucinos, vanföreställningar, desorganiserat tankeliv och desorganiserat beteende. Vid kronisk psykossjukdom förekommer även negativa symtom, det vill säga funktionsförluster, som kan omfatta oförmåga att initiera målinriktad aktivitet och glädjelöshet. Psykos är skiljt från konfusion eller förvirring. Det innebär att en person som genomgår en psykos mycket väl kan vara fullt orienterad till tid, rum och person."

Tvångstankar leder väl i motsats till psykos till ett väldig organiserat beteende?

Ja det är väl så. Organiserat beteende vet jag inte, det kanske är olika. Om du menar att man tex "måste" ha saker på vissa ställen, så ja, så hade jag också. Men jag var verkligen TVUNGEN isåfall, det var inte det där att det var roligt att ha ordning på saker, jag fick panikångest av att en sak låg 1cm på fel ställe ungefär. Jag skulle röra en sak sådär 40ggr. Jag skulle öppna/stänga en dörr 20-40ggr, tända släcka lampan, upprepa allt jag gjorde, till slut även blinka med ögonen och svälja. gjorde jag det en gång var jag tvungen att göra det massor med ggr och ibland fick jag för mig jag gjorde "fel" så jag fick börja om. Så till slut orkade jag inte göra någonting. Var rätt skönt att bara glo in i väggen så man slapp göra allt. Det började väl så, med "enklare" tvång. Men sen var det hemskt efter ett tag. Det blev bara mer och mer tvång. Till slut hade jag det om allt. Men genom terapi så jobbade jag bort det iallafall. Även om jag är rädd för att bli sån igen såklart... eftersom jag blev skrämd av det.

Det är därför jag undrade.... för jag har inte fått prata med någon som haft liknande problem. Folk skojar i princip bort tvång. Jag blir ledsen om någon gör det. Jag pallar knappt ens läsa andras tvångstankar för jag blir så uppriven fortfarande av det, även om det är flera år sen. Lär väl förmodligen alltid bli det, känns det som. Det är så känsligt. Har sagt till och frågat psykiatrin om jag fått prata med någon/några som haft liknande problem, men nej det har aldrig blivit av. Menar, ibland har man ju gruppterapier. Så jag känner mig bara allmänt udda. Folk säger att jag bara ska sluta tänka på det. Men hur lätt är det då. Men jag får väl försöka göra det ändå. Det gör ju inget bättre av att tänka på det direkt. Snarare tvärtom.

Stor skillnad mella ocd och psykos däremot behandlas dom ofta med liknande mediciner

Fast inget jag rekommenderar , håll er borta från medicinerna dessa har mer biverkningar än nytta.