En djupare diskussion kring "hatet" mot popmusik

Läs gärna hela inlägget innan du svarar på denna tråd. Jag vet att det funnits liknande trådar eller som kan uppfattats liknande, men jag vill försöka få igång en seriös diskussion. Tack på förhand!

Nästan oavsett vad folk lyssnar på för specifika genrer verkar det ofta finnas en avsky mot popmusik. Det spelar ingen roll om folk lyssnar på Underground hiphop, Doom metal, Klassiskt, Jazz, Progressiv rock, Folkmusik, Techno, Punk eller vad det nu må vara.

Så fort ett band närmar sig "pop" så hoppar många av tåget (struntar i vad bandet gör, kallar det för "mainstream" osv.). Men varför detta hat? Oavsett om vi pratar om Backstreet Boys, ABBA, rock ballader, en del låtar av Petter, Mariah Carey, Magus Uggla, Carola eller vem det nu kan vara.

Varför är det så? Jag har läst att folk inte "klarar" av att lyssna på Backstreet Boys. Trots att det är i design att fungera för så många som möjligt. Att man tycker det är förutsägbart, smörigt eller tråkigt är en sak. Men att på allvar må dåligt av att höra det? Är det något folk bara skriver/säger för att spela tuff? Att man kan se det som bakgrundsmusik kan jag köpa, men att det skulle vara så hemskt?

Jag är ingen större fanatiker av Melodifestivalen eller det mesta ifrån Idol heller, men är det verkligen SÅ dålig musik? Finns det inget bra som producerats där genom alla år? Ingen låt du nynnat på efteråt?

Finns det ingen bra pop? Blir ett band eller en musiker automatisk dålig bara för att den skriver catchigare refränger och gör lite simplare musik?

Är du en sådan som hatar allt med pop att göra? Varför? Jag kan någonstans förstå detta tänk när man är mitt i tonåren och använder musik som ett sätt att särskilja sig, men sen? När man är 25, 30, 40, 50, 60 år. Borde man inte växa ifrån detta tänk?

Jo, man borde ha växt ifrån det i vuxen ålder. Att som vuxen människa gnälla på popmusik är bara sorgligt.

För att de tror att de är antiintellektuella om de inte har svår musik få gillar. Image.

Vadå "detta tänk"? Är du imbecill eller, det heter tankesätt.

Jag tror inte du överhuvudtaget fattar vad det innebär att inte "klara av" debil popsmörja. Det har inget med att positionera sig eller vara cool att göra. Man har helt enkelt vissa krav på de intryck man vill släppa in i sitt huvud.

Din frågeställning är lika korkad som att undra; "Varför finns det vissa som inte vill se Paradise hotel eller Tattoo Fixers? Dom kan ju se en massa andra program och filmer" Eller; "Varför ska vissa se ner på stekt Denniskorv med vita bönor i tomatsås när dom gillar Haute cuisine, är det bara för att vara coola eller?"

Och vadå hat?
Att man tydligt klargör att man inte vill lyssna på något och tycker att det inte håller måttet har väl för fanken inget med hat att göra?
Varför måste alltid människor av din typ kalla folk för hatare så fort dom inte vill böja sig för era uppmaningar att gilla er skit?

Catchy refränger och enkla melodier har dessutom ingenting med saken att göra. Det kan man göra och ändå ha kvalite. Inget av det du räknade upp ovan har det. Möjligen Abba men det var ju bara ett par låtar på varje skiva, resten var smörja.

Den genomkommersiella popen är helt enkelt musikens engångstallrik. Ingen med stil vill ha den i hyllan.

Många människor som lyssnar på musik vill bli berörda, de finner en känsla inom sig de vill komma i kontakt med genom viss musik, viss takt eller viss tonart.

Popmusik är lättvindig, fastnar gärna trots att man inte vill det, har texter som inte berör eller är för standardiserade för att tala till just de känslor jag vill få ut av att lyssna på musik.

Finns definitivt popmusik som berör mig, även om jag föredrar det mesta annat. Musik handlar säkert också, som nån skrev innan, om identifikation. För mig personligen är det svårt att identifiera mig med den musik som skapas enligt formula för framgång. Och det kanske är för att jag känner lite samhörighet med massan av konsumenter till just sådan musik, vilket säkert framstår som pretentiöst av de som själva konsumerar vad som helst radion serverat dem.

En rätt stor skillnad på ABBA och Magnus Uggla (i alla fall hans senaste 35 år) i kvalitet, skulle jag säga...

Och ja, Idol är ett skitprogram, Melodifestivalen kan ibland fungera som underhålllning för stunden, men inte för att det är bra musik.

Hat och hat, snarare är det väl som så att "pop" generellt är en väldigt förenklad musikform utan nån större mening och att även poplåtarna har stagnerat avsevärt i kvalitet de senaste 10-15 åren i text, musik och produktion (valfri låt av smöriga Savage Garden, Boyzone eller Take That är flera gånger bättre). Jag hatar inte nödvändigtvis all modern pop (jag är mer likgiltig), men jag har svårt att se hur nån som t.ex. vill bli en Eddie Van Halen eller Jimi Hendrix på guran skulle finna inspiration till att bli det genom att lyssna på radions top 10 eller Melodifestivalen. Men visst, vissa av Melodifestivalslåtarna eller radions top 10 kan vara ganska så okej de två-tre första lyssningarna, men sedan blir det (generellt) lite spysmak i munnen när man inser vilken fördummad smörja det egentligen är. Jag tror jag kan räkna de låtar jag tyckt varit bra de senaste 10 åren på en hand (kan länka några), fler än så blir det inte.

Men gillar man pop så ska man givetvis få göra det... Man lever liksom lite i sin egen lilla bubbla när man själv lyssnar på gitarr- och instrumentalbaserad musik och ignorerar all form av "pop" och därmed tror att den moderna popmusiken är nånting som de allra flesta bara tar som ett stort skämt. Men nej, majoriteten av alla (unga som äldre) verkar älska den "musik" som är populär idag och det är bara att inse det. Jag skulle dock ljuga om jag sa att jag inte tvivlar på att deras intellegensnivå/egentänkande kreativa förmåga är väldigt, väldigt, väldigt låg.

Intellektuella, kreativa och egentänkande individer vill nog oftast ha nåt mer mentalt stimulerande (det kan även inkludera humor och liknande) i både textform, musik och melodi för att bli berörda (speciellt om de själva vill skapa musik). Ta även författare som ett annat exempel... Skulle Edgar Allan Poe, Rudyard Kipling eller Alduous Huxley funnit inspiration till att skriva sina verk genom att läsa Se & Hör eller Hänt? För det är typ popmusik i skriftformat.

Kort och gott: Modern pop är lika innehållsrik och nyttig för sinnena som sockervadd är för tarmfloran.

Är musikalisk allätare och tämligen öppensinnad.

För mig funkar det så att jag går på det som tilltalar mig i en låt. Det kan vara samma saker oavsett musikstil, t ex melodik, harmonik och rytmik. Sen så ger olika musikstilar olika upplevelser, saker man hittar i jazz hittar man inte i pop och vice versa.

Sen så påverkas jag av vad jag gör för stunden och var jag befinner mig i livet.
Tillhör typen som gjorde blandband - och då kunde jag blanda rejält med utgångspunkt i låtar jag gillade.

Bra pop har jag inget emot, men då menar jag den slags kvalitet som band som Eggstone, Steely Dan, Suede, Ratata, Spencer Davis Group och Daft Punk stod för. Och den sortens kvaliteter ser man ju inte mycket av idag, inte inom den pop som hörs på radio och toppar listorna, och inte i Sverige.

Bra rutet! Vi behöver inte mer trivial andefattigdom i stil med Per Gessles, Danny Saucedos eller Darins föga originella alster. Den enkelspåriga smörjan vill vi besparas vi som inte inbilskt tar selfies.

Roger Scruton - "The Tyranny of Pop Music".
https://www.youtube.com/watch?v=eYua80VEcBk

Det är ju synnerligen debilt att hata musikstilar och jag tror att hårdrockarna står för nästan allt hat, dom är ena rabiata jävlar. Sen kan jag tycka att det är synd att bara den mest lättsmälta och sämst producerade popen spelas på radio. Men det krävs en hårdrockare för att hata pop av kaliber Cat Stevens, Britney Spears, Whitney Houston etc.

Jag har då aldrig varit på en metalfestival där vi sitter i ring och febrilt pratar om hur mycket vi hatar popmusik, menmen. Många hårdrockare jag träffat gillar pop musik innan 00 inget undantag för mig heller.

Helt ärligt vad ser du i ny popmusik då? Bara massa småtjejer som rhymar om att suga kuk och ta opiater.