Vägen till jägare nu efter mönstringen som gick dåligt?

Hej!

Jag är 18 år och har nyligen genomfört mönstringen. Jag har haft viljan att jobba inom Försvarsmakten sen jag var en liten grabb eftersom djupt inne så har jag alltid velat skydda och göra gott, utmana mig fysiskt och mentalt samt ingå i en grupp och vara en del i något större med stor utvecklingsmöjligheter.

Mönstringen började med ett inskrivningsprov och efteråt så fick vi reda på att testerna var slut för idag och de som var kvar skulle sova över. Träffade flera kompisar under kvällen då vi som en grupp gick ut och åt på en restaurang och senare på kvällen spelade kort spel. Vi hade det trevligt med en bra gruppdynamik.

Under morgonen gjorde jag psykologtesterna. Jag fick prata med en äldre kvinna i ca 60 års ålder och det kändes bra när jag pratade med henne. Jag var lite mer pratsam än vad jag brukar vara eftersom jag ville att hon skulle lära sig så mycket om mig som möjligt. Jag kom ihåg ett citat från jägarutbildning serien där en officerare sa att man alltid skulle vara ärligt för det kommer man längst på så när jag pratade med henne var jag helt ärligt. Jag pratade om min tid hos Försvarsutbildarna, Nijmegenmarschen, kompisar i skolan och ställning, skilda föräldrar, barndom, var jag bott någonstans ,alkohol osv. Konversationen gick på ca 1 timme. Jag gick ut ur rummet och kände mig glad och var helt säker på att det skulle gå bra.

Senare gjorde jag medicinsk bedömning, styrketestet och sist konditionstestet. Till sist så skulle jag prata med en vägledare. Då fick jag reda på att mina resultat var följande:

-Inskrivningsprov 7a (ordförståelsen sänkte ner resultatet till en 7a).
-Medicinsk bedömning A
-Styrka 8a
-Cykel 7a
-Psykolog 4a och befälslämplighet 3a

När jag hörde hur lågt psykologen har bedömt mig blev jag väldigt chockad och jag frågade efter varför resultatet blev som det blev. Han sa att jag inte kunde få reda på det. Hur ska jag kunna veta hur jag kan förbättra mig om jag inte får reda på varför resultatet blev så lågt. Jag kan räkna ut vad det "kan" vara men det är ingen garanti att det är rätt. Jag tror att min ställning till kompisarna sänkte resultatet rejält då jag sa att jag inte tog någon ledarställning utan vi såg varandra som jämlike. Jag försöker inte "leda" mina kompisar utan vi kommer på saker tillsammans.

När hon frågade mig om mina svagheter berättade jag att jag måste lära mig att ett nej betyder nej. Att ibland kan jag bli tjatig eftersom jag försöker övertyga tex min farsa att följa med till gymmet och att jag ibland inte riktigt kan acceptera ett nej trots att resultatet skulle varit bättre om jag släppte det. Jag sa att jag försöker aktivt förbättra på den här svagheten och det har blivit mycket bättre sen grundskolan. Jag sa också att min andra svaghet är att jag kan vara väldigt tydlig med min åsikt trots att min åsikt gör bara saker värre. Ett exempel var att jag inte förstår anledningen till att köpa märkeskläder och att det är helt onödigt men att säga det till någon kompis som gillar märkeskläder är helt onödigt och skulle bara göra saker värre, att jag måste bli bättre på att lära mig skillnaden mellan positiv och negativ kritik/åsikter.

Några saker jag pratade om var:

-Angående alkohol berättade jag att jag dricker alkohol sen jag fyllde 18 på speciella tillfällen så som påsk, julafton osv men på ett kontrollerat sätt. Alkohol är okej så länge man kan kontrollera det.

-Mina föräldrar skildes nyligen och de är bra vänner nu och det blev för deras eget bästa. När det bråkade medan de var gifta tog jag en ledarställning för att försöka prata vett i dem och lugna ner situationen.

-Bott på en gård och åker även till mamma under helgerna för att hjälpa till med veden till pannan och djuren.

-Många kompisar på Försvarsutbildarna och bra minnen. osv

Jag var alltid helt ärligt med alla mina svar.

En kompis som jag fick under mönstringen berättade att han fick en kille som psykolog och de pratade i ca 15 minuter om innebandy och att han var innebandy ledare och kom sedan ut med en 8a som resultat. Jag blev glad att höra att det gick bra för honom men det kändes också väldigt orättvist eftersom jag öppnade upp mig så mycket mer än vad han berättade att han gjorde men det är inte hans resultat som fick mig att känna mig dålig utan det var en annan kompis i Försvarsutbildarna som också fick en 8a men han festar, snusar, röker och bryr inte alls om sin hälsa eller vad han gör utan är en vilde som jag inte skulle lita på om jag var i en skarp situation.

Jag vet hur jag lever mitt liv och hur jag tänker och om psykologen skulle känna mig bättre skulle jag fått bättre betyg. Har alltid kommit överens med lärare/elever och flera har till och med sagt till mig att det är säkra på att jag kommer göra bra på testerna eftersom de tycker att jag skulle passa bra hos Försvarsmakten då jag är en social, otroligt motiverad och vänlig person.

Det jag skriver kanske låter lite som att jag överskattar mig själv men sanningen är att jag försöker alltid att leta efter saker jag kan förbättra hos mig själv och jag vet vad jag behöver förbättra utifrån kritik från andra. Jag är absolut inte perfekt men försöker alltid att utvecklas och värdera vad jag kan göra bättre. När jag blev tillsatt som bevakningssoldat visste jag inte riktigt vad det betydde men en sak jag visste var att jag inte kunde bli jägare och att psykologtesterna hade en tidsgräns på 2 år.

Jag blev såklart tårögd under pratet med vägledaren eftersom det betydde så mycket för mig men så fort jag fick reda på att jag inte kunde bli jägare så hade jag redan en plan att aldrig ge upp utan att hitta en väg runt väggen till mitt mål och bevisa psykologen fel. Jag skakade hand med vägledaren och gick till toaletten och grät i tystnad. Jag grät för att jag visste att jag var tvungen att släppa ut alla tårar annars hade jag inte kunnat motstå att gråta på vägen hem.

Efteråt hade jag flera idéer om hur jag skulle tillväga gå. Ska jag söka in till högskolan efter värnplikten och utbilda mig i två år innan jag söker in till mönstringstesterna igen? Är det möjligt att söka in till en annan utbildning så som fallskärmsjägare efter GMUn? Går det kanske att prata med flera kaptener/majorer man lärt känna under sin tid hos Försvarsutbildarna för att fråga dem om hur man ska göra? Oavsett vad tänker jag fortsätta sträva efter att bli jägare tills det blir omöjligt, då har jag i värsta fall en plan B vilket är kustbevakningen/polisen.

Nu frågar jag dig som läser det här om ni har någon erfarenhet av det här och någon ide om vad jag ska göra för att bli jägare. Jag undrar också om det finns något sätt att faktiskt få reda på vad psykologen skrev om mig så att jag vet varför betyget blev så lågt och vad jag kan förbättra på?

Med Vänliga Hälsningar//Oskar

Helvete grabben, de är klart som fan du kan bli jägare oavsett vad stollarna på rekryteringsmyndigheten säger. Du kanske bara får göra GMU på annan ort än Karlsborg / Arvidsjaur.

När du genomfört GMU så kan du som alla andra söka till Karlsborg eller Ardvisjaur och då skiter dessa regementen i dina resultat från mönstringen, de lägger 99% av bedömningen i dina referenser som soldat.

Intressant och ärligt inlägg, tack för det.

Kanske du skulle pröva gå till en psykolog och säga allt det här, och se viken hjälp du kan få där. Du skrev något i stil med att du höll familjen flytande vid skilsmässan. Kan det ha varit så att du tog på dig ett ansvar som inte var ditt utan dina föräldrars? Du behöver inte svara här på flashback, frågan var mer ställd till dig själv att grunna på. Det är fullt förståeligt att det blir så, men den typen av ansvar kan vara skadligt för dig själv. Så, om du tänker vänta två år med att söka igen, varför inte använda tiden till att gå till en psykolog och se om han eller hon kan hjälpa dig på något sätt? Många unga mår bra av att ha en annan vuxen att prata med emellanåt, utan att det är något "fel" på en.

Håller helt med dig. Aldrig fel att gå hos en psykolog och få klarhet om vem man är, hur man agerar i olika situationer och hur man kan ändra på mönster.

Jag har sökt ledande befattningar och varit ärlig med att jag vill utöva ett inkluderande ledarskap, lyssna på och använda kompetensen som finns inom gruppen, att resultatet är beroende av alla medlemmars insatser, att alla har ansvar för lösningen, etc etc. Det är min starka övertygelse att man når längst då om man ser arbetet som en långsiktig process. MEN vinner man fältslaget på det sättet? Förmodligen inte...

Med det sagt, bra TS att du är ärlig och insiktsfull och har kontakt med dina egenskaper och känslor, och SJÄLVKLART kan du göra nytta inom försvaret. Se till att börja med mer allmän "gröntjänst" och ta det därifrån sedan. Du är ung och man måste börja någonstans.

Du har fått bra svar redan. Gör GMU och ta det därifrån. Låt inte trötta pappersvändare stå i vägen för dig. Det är ju helt enastående att någon kan bedöma ens ledaregenskaper efter ett samtal. Kommer psykologen från Rektryteringsmyndigheten?
(FB) Rekryteringsmyndighetens regelvidriga internrekrytering

Tack för alla svar hittills. Jag kommer använda tipsen och prata med en psykolog angående det här för att få mer reda på vem jag är som person. Jag kan ha undvikit att prata med psykolog innan eftersom jag inte mår dåligt på något sätt (kunnat hantera saker själv) men har haft i baktanken att prata med en skolpsykolog innan mönstringen, men gjorde det aldrig. Har istället pratat med andra vuxna som inte har som ett mål att försöka få dig att må bättre utan är mer "ärliga" med sin diskussion men är klart nu att man behöver inte må dåligt för att prata med en.

ballgag svar:

Psykologen kommer från rekryteringsmyndigheten. Jag håller också med och tycker det är intressant att veta hur en psykolog faktiskt bedömer en efter ett samtal. Oavsett om psykologen hade rätt eller inte har ingen betydelse utan nu gäller det bara att lära sig och fortsätta framåt.

v.giroux:

Tack så mycket. Kommer ge järnet på GMU'n

Finns det ingen risk att dom kan ha rätt i sin bedömning, och att myndigheten inte skall vara en tillflykt för pojkdrömmare?

Hoppas inte det. Min enda dröm är att skydda/hjälpa folk, utmana mig själv och arbeta med folk i en grupp som svetsas samman genom att klara sig igenom utmaningarna tillsammans. Men såklart finns det alltid en risk, särskilt när du inte ens känner mig utan har bara läst vad jag skrivit. Även om myndigheten inte är en "flykt för pojkdrömmar" så nämnde aldrig jag min väldigt starka motivation till psykologen så varför det blev så lågt har antagligen inte med det att göra.

Jag tycker du låter som en slick-apa som lipar för att du inte fick din vilja igenom, och har ett bekräftelse behov,

Anledningen till att du inte fick högre poäng är för att du
Tex befäl är flr att du bjöd ut hela dig, du saknar integritet och det är ingen ledaregenskap

Psykologen gjorde en rättvis bedömning, och nån gång kmr du kanske inse det,

Men gör gmu det är det som betyser någit, dvs din utveckling där

Synd att det låter så.

Du kanske har en poäng i att jag bjöd ut för mycket av mig själv. Enda anledningen varför jag gjorde det är för att jag pratade med en psykolog och det är inte vem som helst, och ja, jag lipade för att jag inte fick min vilja igenom eftersom jag vill det så mycket, försökte verkligen att inte få tårar. Jag lipar inte längre utan direkt efter jag var ledsen så släppte jag det. Nu vill jag bara se framför mig.

Om jag har ett bekräftelsebehov? Jag vet inte, kanske. Jag känner mig såklart bättre av bekräftelse men söker inte aktivt efter det, håller helst saker för mig själv. Känns som att det räcker att jag vet själv vad jag gjort för att ha ett bra självförtroende men såklart vill man vara omtyckt. Det är i så fall något jag får ha i tanken att förbättra. Jag bryr mig om vad folk tänker om mig, man vill ju inte bli hatad. Kanske att jag delade med mig här överhuvudtaget är ett tecken på bekräftelsebehov? Eller bara för att jag vill veta alla möjliga vägar jag kan gå och saker jag kan göra, precis som jag skulle pratat med en person om råd fast istället för en så frågar jag flera hundra.

Skriv ett brev till inskrivningsmyndigheten och förklara vad du vill få ut av din värnplikt och vad du anser är dina starka sidor. Motivation är viktigt.

Jag blev uttagen till jägare på I22 men ville bli dykare. Skrev ett brev och blev röjdykare istället.