Folk kan inte hantera sanningen, därför är den överskattad?

Frågan är hur högt man ska lägga ribban i sammanhanget?

Du resonerar som om "sanningen" var en och odelbar, men saken är förstås den att sanning (eller ofta: trovärdiga antaganden som kan göras mer eller mindre säkerställda) är olika svår att nå fram till på olika områden. I riktigt sträng mening är det bara inom matematik och exakt naturvetenskap som vi kan bevisa saker (via naturlagar och standardiserade experiment) men på andra områden kan man förvissa sig om sakförhållanden och samband på litet olika nivåer, och det kan vara mer eller mindre svårt att göra, men det handlar ändå om sådant som kan kallas sanning i en viss fråga.

Tvärtom, annars hade jag inte kunnat tala om någon ribba som ska läggas på någon rimlig nivå.

Att lägga ribban på någon viss nivå - samma nivå för all media - är en ren hypotes från din sida. I verkligheten riktar sig olika mediesegment till olika grupper med olika kvalifikationer och olika intelligensnivå (sjaskiga kvällstidningar. Star Wars eller billig propaganda-tv riktar sig inte till samma slags läsare som t ex Le Monde eller The Economist) och olika ämnen, olika vetenskapliga fält har också klart olika sätt att etablera bevisad kunskap och säkra "sanningar".

Det är åtminstone en förenkling att tala om att lägga ribban på en nivå, men jag talar främst om massmedia som riktar sig till den stora massan. Som eventuellt inte kan hantera sanningen på högre nivå än den för tillfället framförs. Utöver det säger jag inte emot dig.

Ja. De är främst dramafabriker. Det verkar vara en naturlag.
Ändå ser man skillnader mellan olika kulturer. I de franska, tyska och finländska samhällena görs en tydligare åtskillnad mellan "folk" och "elit", där den senare ser sig själv som nationens bärande skikt. Det gör att det finns ett något större intresse, från "eliten" alltså, för saklig information. Dramatiserande media ses som folkliga.

Hur vet jag det?
Har arbetat många år för en fransk arbetsgivare, med många franska arbetskamrater. Mina närmsta vänner bor i Tyskland. Har själv bott i Finland. Jag yttrar mig därför inte alls om länder generellt. Jag bara jämför Sveriges kultur med tre länder jag råka känna till.


Boken är kanske lite ojämn. Eller också är felet att jag inte är marxist. Men jag gillar ETC just för att de har en ambitionsnivå som är lite utöver det vanliga - ...för svenska förhållanden!

Funderar på att flytta till Österbotten om några år när barnen flugit ut. Vi har bott i Asien i 15 år och kulturchocken var inte nådig när vi kom tillbaks till Sverige 2016. Det finns så lite praktisk yttrandefrihet för en svensk "kulturkonservativ". Man får klaustrofobisk andnöd i möten med svenskar.