Glöm inte bort att elektroner är lika
osynliga för ögat i luft, ivatten och i 'vacuum' som de är i vilken elektrisk ledare som helst.
Även om de är osedvanligt många på samma plats samtidigt.
Och förutom att de är osynliga pga storlek så är de aldrig 'självlysande' heller.
Det ljusfenomen som ni/vi kallar blixt är istället en gigantisk glödtråd (som i glödlampa eller gammaldags fotoblixt).
Processen är följande:
- Åskvädrets elektriska fältstyrka radar upp joniserade molekyler (och några fria elektroner) i det område där potentialen för ögonblicket är högst.
- När denna rad nått ett tillräckligt antal, både i bredd och längs sträckan från moln till jordpunkt, så kommer det att börja flyta en ström. Helt enligt Ohms lag.
- Men även i den på så sätt ledande luften finns tillräcklig resitans i förhållande till den tillgängliga strömstyrkan så att en snabb uppvärmning uppstår. Helt enligt Ohms lag
- Och när de uppvärmda molekylerna uppnått en tillräcklig temperatur så avger de ett ljus som våra ögon (och kameror) kan uppfatta.
- Uppvärmingen är även så kraftig att gasmolekylerna av alla slag övergår till ett plasmatillstånd, vilket även förbättrar ledningsförmågan och sänker resistansen.
- Därvid ökar strömstyrkan - och uppvämningen samt ljuset - ännu mer tills molnets laddning är uttömd. (Helt enligt Ohms lag...)
Den gasformiga elektriska ledaren (och även när den nått plasmatillstånd) är allt annat än jämntjock, så temperaturen kommer inte att stiga lika fort överallt - eller i båda ändar - samtidigt.
Det är densiteten (som styrs av det mycket lokala lufttrycket) och den absoluta luftfuktigheten som sålunda avgör om det ska se ut som om blixten går upp eller ned.