Vad är värsta störningsmoment du haft på en arbetsplats?

Kanske har jag skrivit om det förr, men detta var lite störande.

Jag stod högt upp på ett pallställ, över tio meter med betonggolv under. På en lång stege. Jag räknade saker. Nu kom en ungdjävul med truck och körde på benet på min stege. Klok som jag var, grabbade jag armara om balken i pallstället just innan han touchcade stegen. Jag borde rapporterat saken till "Slaktaren" förmannen. Jag sade inget. Stegen stod kvar, men flyttades c:a 10 cm. av påkörningen.

Hade jag fallit, hade jag förmodligen dött, blivit förlamad eller handikappad.

Han behöll jobbet, för jag höll tyst. Inte ett ord.

I värnplikten tappade vi 155mm granater med tändrör på marken av studsen eller den extrema rekylen nu på olämplig mark. Sedan matade vi dem i munnen och sköt ut dem... Det kan ha varit en arbetsplatsfarlighet

Människor som tvunget måste snacka om totalt innehållslöst skit hela dagen igenom för människan inte kan hantera tystnad.

Arbetar du mycket med kvinnor ?

Innan jag fyllde 20 jobbade jag i butik, både i Sverige och i Spanien. Runt jul så går skivor med julmusik på repeat vilket drev mig till vansinne. Kunde ibland bara vråla svordomar rakt ut för att hantera helvetet. I Spanien ställde vi upp varor på hyllorna 6-10, innan öppningsdags, så inga kunder hörde mig vråla. Kollegorna reagerade dock på den skumme Svensken.

Blandat. Vissa fattar haken och är okej med inledande konversationer med mellanrum medan andra inte har självinsikt att förstå att där finns en gräns. Förstår att kallprat tillhör men det jag talat om är horribelt. En annan femma om det är ömsesidigt men annars blir jag galen tillslut.. av denna anledningen valde jag ensamarbete nattpass.

Lite off-topic måhända, inte helt. Men jag måste få skryta ibland. Jag uppdrog å min ungdomskamrats syster att måla om huset. Svartjobb förstås.

Hon vågade inte gå upp högt på stegen. Jag besparade henne den saken och gjorde det själv. Hon fick sin betalning för det hon utfört och hon var nöjd med den saken.

En dag senare sade hon att hon kände sig hotad av någon och frågade mig om jag hade något vapen hon kunde få "låna" jag sade nej, jag har inga "vapen" att låna ut, men du kan få låna kniven om du vill. En 1896 knivbajonett eller stridskniv.

Hon tog emot den på lån.

Jag fick tillbaka den efter ett par veckor med ett stort tack. Jag ställde inga frågor om den saken. Ingen blodlukt

Såvitt jag vet använde hon den icke på ett blodigt sätt...

En trevlig tjej, dock delvis med dåliga bekanta...

Hon var förövrigt anknuten till "kyrkotjuven". Kanske utlämnande på något sätt, men jag bryr mig icke, förmodligen inte hon heller. Ingen av oss har något att dölja.

Jag har oerhört svårt för kollegor som pillar på termostaten för att det är "för kallt". Helt plötsligt är det 26/27 grader varmt och röven börjar svettas och koncentrationen sjunker.
23 grader måste väl anses som en rimlig temperatur?

20..25°C anses bra. Själv föredrar jag 21..22 °C.

Många gör det misstaget att när de känner sig lite frusna, så överkompenserar de med reglaget så att det snart blir för varmt. När de sedan svettas, vrider de för mycket åt andra hållet så att det blir för kallt.

Ingen PID-regulator i deras sinne, eller ens nära Inte ens intervallhalvering fungerar för somliga, på det att den inställningen som förr var för varm är glömd när det blir för kallt