Citat:
Ursprungligen postat av
i.beg.to.differ
I flygets barndom var det bara de mycket rika som hade råd att betala flygbiljetter. I takt med att flygplanen blev större och snabbare kom också biljettpriserna att minska så även övre medelklassen fick råd. I och med The Airline Deregulation Act i slutet av 1970-talet hårdnade konkurrensen och i samma veva blev Jan Carlzon VD för Linjeflyg där han kanske mest är känd för att sälja ut tomma flygstolar till ungdomar för en hundralapp vilket fick landets flygplatser att mer likna scoutläger.
Så svaret är att till slutet av 1970-talet var det bara väletablerade som flög som aldrig skulle få en tanke på att kapa ett flygplan. Sedan har du fel när det gäller säkerhetskontroller, det fanns visst säkerhetskontroller men det var inte vid varje avgång. Om statsledningen skulle flyga var det säkerhetskontroll och däremellan någon gång då och då. Dessa utfördes av uniformerad polis.
Det israeliska flygbolaget El Al har blivit kapat en gång och det var av politiska skäl 1968. Det beror till stor del på att de har (haft?) egen säkerhetspersonal ombord.
Det är inte bara ombordvarande säkerhetspersonal som fungerat bra för El Al.
Utan det är snarare en slags "sista säkerhetsåtgärd."
De börjar säkerhetsanalysen, -bedömningen redan långt innan passageraren stigit på planet.
De vet alltså vem det är som ska vara passagerare, och om granskningen inte faller väl ut - för passageraren - så kan den glömma att ens få komma ombord.
Det är ett system som de fått ganska mycket kritik för, med tanke på att det liknar sk "rasprofilering."
Dvs är den hugade passageraren av palestinsk härkomst, och dessutom med ett förflutet inom PLO eller Hamas (eller kanske bara "demonstrerat" någon gång, så blir det nog svårt att få en biljett.
Och om de trots allt lyckats få biljett, så kan den nog vara tämligen säker på att alla passagerarna runt omkring är beväpnade säkerhetsvakter ...