Citat:
Ursprungligen postat av
TunderTarFyr
I Sverige tilläts jakt på kronvilt som älg och rådjur för ca 100 år sedan. Innan dess var det bara Kungen som fick jaga dem.
När vanligt folk på 1900-talet fått extra tillskott i frysen blir de elaka och vill döda vargen som oxå vill äta älg och rådjur.
Vargen var nästan utrotad på 1800-talet i Sverige för att den dödade tamboskap. Eftersom vargen inte längre fanns slutade Svenskarna att föda upp boskapsvaktande mastiffer, rasen Dalsbohund, som skyddade boskapen mot vargangrepp. Dalsbohunden fanns kvar längst i Dalsland, som gett namn åt rasen, och dog ut i början av 1900-talet. Istället för att åter igen skaffa boskapsvaktande hundar vill kreatursägarna döda vargen.
Förr i tiden tog människorna in boskapen i ladugården på natten efter kvällsmjölkningen på kvällen och släppte ut djuren på morgonen efter morgonmjölkning. När vargen nästan inte fanns i Sverige började bönderna att ha djuren ute på betet även nattetid, när varg skulle ha jagat.
När vargen kom till baka ville bönderna inte återgå till att ta in djuren på natten utan vill istället döda vargarna.
Det finns inget mirakelmedel som tar bort alla konflikter mellan människa och rovdjur, men det vinns många saker att göra som kan minska konflikterna. Men många människor vill inte anpassa sig och minska risken för problem med rovdjur. De vill döda rovdjuren istället.
Det är ju alltid lätt att svartmåla, demonisera, dem som lever på ett sätt vi inte har personlig kännedom om.
Du kallar tex lantisarna med djur i hagen för "elaka."
Men du har kanske inte försökt sätta dig in i hur de upplever det.
Om man är en småbonde, och har några lamm i hagen, så får man ju en personlig relation till dem, till varje enskilt djur t.o.m.
Och då är det säkert inte särskilt roligt att gå ut om morgonen och hitta sina lamm, tätt hoptryckta i i blind skräck - och deras kompis som ligger halvt uppätet i en slamsig blodpöl mitt på gården.
Du vet, vi människor är ju begåvade med något som kallas "empati."
Det är det som kickar igång när vi ser någon vi tycker om som lider illa.
Då kanske du får lättare för att förstå varför dessa lantisar har svårt för vargarna ???
Eller vad ?
Hur hade du själv reagerat om det tex hade varit din egen katt, eller hund, som du hittade en morgon halvdöd utanför din dörr. Med tarmarna liggande långt utanför den upprivna magen, blod över allt och din katt som tittar på dig med bedjande och lidande ögon.
Hur hade du reagerat då ... ?
Hade du börjat skriva glada insändare där du förklarade hur mycket du älskade vargen ?
Hade du börjat tåga i demonstrationer i huvudstaden för vargens rätt att få löpa fritt utanför din dörr ?
Eller ...
Hur hade du reagerat då ???
Visst hade du börjat tänka i andra banor då, eller hur ?
Då hade det inte längre varit lika svart eller vitt, så som du föreställer dig att det är nu, när du sitter i säkerhet innanför hemmets trygga väggar, och klappar din tjocke innekatt om magen.
Dvs du har inget att riskera.
Men då har ju du kanske heller ingen Rätt att kritisera andra, som kanske är Direkt Berörda av ulvens vassa huggtänder och osläckbara blodtörst.
---
Har du sett detta videoklipp, där två vilda vargar går till skoningslös attack mot en ensam jakthund ute i skogen ???
Det är en 10 minuter lång filmsnutt, som är oerhört svår att titta på.
För de båda vargarna ger sig inte.
Hunden har ju lärt sig att man bara biter för att markera, och visa dominans typ. Så att det räcker att vända magen i vädret för att visa att man ger sig, att man underkastar sig.
Det funkar inte mot vargen.
Den bara går till attack, och hugger och hugger och hugger.
Igen och igen och igen.
Inget hunden gör kan hjälpa den, och hundens husse är fortfarande långt borta och kommer inte fast vovven skriker på hjälp.
https://www.youtube.com/watch?v=u1zCNH_oN2Q