Förhindra avlivning på mina 2 hundar

Släpp det där med att tjäna pengar.
Pengar tjänar de genom att man kommer in genom dörren då det kostar mellan 500-1000kr beroende på klinik. De vill inte ha in sjuka djur utan friska.
Ska de behandla så måste de få betalt för sina omkostnader o då även göra vinst för att kunna få mat på bordet.

Vad gäller cancer så finns inga garantier på något djur.

Vad du ska göra är upp till dig.
Själv så lade jag 28 000kr på en nioåring vid ett tillfälle. Den hade samma sak som sin mor o hon dog. Skillnaden var att hennes mamma var försäkrad vilket den som överlevde inte var.

Den yngre av dina däremot bör du behandla om det går, enbart för att ta bort lidandet. Om inte så är du ett as som bara ser till pengar. Människor som bara ser till pengars värde ska inte ens lägga pengar på att köpa ett djur.

Angående er som undrar om mina hundar är försäkrade; de är försäkrade. Men tänder är ett tillägg i försäkring och om jag inte minns fel så har vi nog inte det tillägget, men jag låter det stå osagt då det är min fru som har tecknat och har den översiktliga kollen på hundarna. Hon är iväg och jobbar så ska gå igenom det med henne när hon kommer hem.

Angående er som tycker att jag är dum i huvudet för att jag tänker på pengar i en sådan här situation är enbart för att jag är orolig att om jag nu lägger exempelvis 10 000kr; vad är det då som säger att jag inte behöver lägga samma eller en högre summa inom en snar framtid igen? Jag är inte gjord av pengar men har ju såklart råd att täcka den här kostnaden. Frågan är om det är värt det av ovan nämnda anledning.

-----

För er som har haft flera hundar där den yngre alltid har varit ihop med andra hundar; hur har de ställt sig när det endast är den hunden kvar? Vår yngsta är som bekant väldigt beroende av den äldre hunden och blir riktigt ledsen när den andra hunden inte är med/närvarande. Finns det något hett tips där annat än att köpa en ny hund/sätta den på pensionat? För ett pensionat löser ju inte problematiken när man exempelvis ska iväg på mindre insatser så som inköp eller liknande.

-----

Tack alla som har kommenterat, tipsat och diskuterat. Man ser verkligen hur olika synsätt vi alla har på saker och ting vilket såklart inte reder ut mina val. Men jag är väldigt tacksam för att ni kommenterar.

Angående hunden med tumören: ja, det går att bedöma att det är fråga om en tumör genom cytologi och ja men kan inte få en säker diagnos (godartad eller elakartad) förrän knölen är borttagen och skickad för undersökning i sin helhet. ofta så handlar det inte endast om att ta knölen uttvinagas avliva an hel juverdel eller hel juverrad vilket tyvärr innebär ett större ingrepp. Men..... man snackar inte om att avliva en hund om det inte är så att den lider/finns stor risk att den kommer lida. Det är fullt möjligt att ha en godartad långsamväxande tumör i ett juver i många år utan orsaka ett lidande för an hund, men samtidigt då hela tiden en risk att kan förändras till nåt elakt som gör ont, och då är det ofta för sent för att rädda hunden med operation... Så, i nuläget: hur stor är knölen, hur ser den ut/hur känns den, märker hunden ens av den? Det bästa rent långsiktigt är ju operation NU! men.... om hunden ej besvärad nu så kan man ju ta valet att avvakta och avliva senare eller operera senare med risken då att tumörspridning redan skett....

Hund 2: denna hunden har det mest akuta problemet. Den behöver åtgärdas och det behöver göras snarast och ja, kostnaden är fullt rimlig beroende på en hel del faktorer som inte går att diskutera utan att undersöka hunden samt tandröntgen och under åtgärden då man ser hur pass illa det är. Visst finns det prisskillnader hos olika veterinärer, men ingreppet behöver göras under full narkos med narkossköterska som övervakar, veterinär som är utbildad på tänder osv...

Mitt råd är att fixa hunden med tänderna först och diskutera med veterinären om är ok att avvakta med beslut på hunden med tumören ett tag. Alternativt till att fixa tänderna är att avliva den hunden (alltså den med tänderna).... och då kanske problemet är löst?

Tänder brukar sällan ingå i djurförsäkring. FORL som det verkar vara tal om här (ganska vanligt på katter), är en kostsam historia; cirka en tusing per tand


Hur en överlevande hund reagerar är helt individuellt; inget som säger varken det ena eller det andra.

Det är en fruktansvärd situation du är i; jag lider verkligen med dig! Men för att försöka svara på din ursprungliga fråga: Rådgör med veterinären, var kritisk, ställ alla "dumma" frågor du kan.

FORL förekommer inte på hund.

Säker? I så fall har jag blivit fett felinformerad. Om så är fallet; ber jag verkligen om ursäkt och tar på mig skämspåsen --->

Relativt säker iaf , men är inte utbildad på tänder hund/katt.

Ja, om jag nu hade googlat en sekund på det; så hade jag ju insett att förkortningen står för Feline Odontoclastic Resorptive Lesions.....

Som sagt.....

*Till TS: Glöm vad jag skrev om detta...

Hur i helvete kan man inte ens överväga att inte låta sina hundar få somna in om det har smärta? Ditt sätt att tänka och hur dåligt du och din fru mår är jävligt egoistiskt tänkande!! Du älskar fan inte dina hundar.. utan du älskar bara dig själv!!!

Hund 1: Tumören är i storlek med en ärta och sitter vid en bröstvårta samt hon är öm där. Den är relativt rund men har lite kanter, så vi antog ju först att det var chippet som hade vandrat. För det började uppåt men har vandrat ner till där den är nu.

Hund 2: Ja precis, det har du naturligtvis alldeles rätt i att det är det mest akuta just nu.

För övrigt så håller vi på att se över vilka veterinärskliniker (om det nu heter så) där vi har skalat ner det till tre stycken som vi ska ringa och höra med både kostnad och värdering av situationen så vi får fler svar från utbildade inom det området.

-----

Återigen, tack för alla hjälpsamma svar och diskussioner!

Nu har jag inte läst tråden från start, utan halkade in här av en slump.

Vill bara säga att precis som med människor och cancer, så är det inte en enda sjukdom utan olika.
T ex kan ju brösttumörer hos kvinnor vara av olika sort och ha olika prognos och behandling. Det finns tumörsorter som är mycket godartade och växer långsamt, ibland hinner personen dö av andra orsaker än tumören, medan andra är mycket aggressiva och växer invasivt (in i andra vävnader) snabbt.

Om det var mitt djur skulle jag absolut först diskutera med en eller två veterinärer.
Man kan ta ett cellprov och eventuell via andra undersökningar ta reda på cancerform, ev spridning, prognos och behandling.

Jag hade en katt som var 12 år som fick en mycket elakartad juvertumör, grad 4. Veterinären sa att prognosen inte var god, men försod att jag ville göra vad som var möjligt. Man opererade bort tumören och katten dog vid 17 års ålder. Vi fick alltså fem fina år till tillsammans. Vad som var orsaken till att den blev väldigt sjuk på slutet var oklart. Man kunde inte hitta någon direkt koppling till tumören.

Jag hoppas att det går bra med dina vovvar...