Hur tar jag upp att jag misstänker BPD hos en helt ny läkare?

Säg det också! Att du inte vill bli runtskickad. Att det är viktigt flr dig nu och kalla inte fig själv fjolla.
Man kan inte hjälpa sina känslor.

Ja, lätt att ångra hur man förmedlade för man mådde, kanske inte hade tagit över 2 år för någon förbättran alls.
Ska göra som du säger, vara ärlig och säga att detta är mitt sista försök, har helt enkelt förmildat tomheten inom mig, mår grymtmycket sämre än ni tror.

Tycker kommentaren av sneerv var bra. Typ sakligt lägga fram att du starkt misstänker det (p.g.a...) och vill göra en utredning. Samt att behandling hittills inte varit till tillräcklig hjälp. När du faktiskt mår så dåligt så är det bra att säga det också (att du verkligen inte orkar mer). Jag blir ibland väldigt lack på hur dåliga läkare kan vara på att läsa mellan raderna. Jag brukar också formulera i förväg vad jag ska säga (men det kanske är mer för att min sociala fobi får mig att glömma 90%)

Klassiskt mig, ju närmare jag kommer mötet så börjar jag vela på det hela, tror inte på vad jag tidigare varit nästan säker på för att det är min bedömning, så det lär vara fel. Trött på detta, kommer väl sluta med att jag lämnar med någon ny antidepressiv eller något, inget hänt.

Var så självsäker när jag hittade detta då allt stämmer utom typ två saker, men jag kan helt enkelt inte lita på mig själv. Lurar jag mig själv för att försöka äntligen få en diagnos? Är det önsketänkande att bara få en diagnos, då det fortfarande är en av de värre diagnoserna man kan få?

Varför kan det inte vara så lätt att bara få leva som en vanlig jävla person och inte vara tom, tog mdma några dagar sedan, och som alltid, känner jag inte av comedownen, jag är bara helt jävla död hela tiden att jag inte märker när jag är nedstämnd.