Citat:
Ursprungligen postat av Satyricon
Om jag är en vänlig själ låter jag vara osagt, men som råmaterial föreslår jag följande utsaga:
Si caelum me audire nolit, ad Tartara me convertam.
[...]
Råbiff för mig! Helt OK.
Då "himmeln" ställd mot "helvetet" har religiös konnotation kan det vara av intresse för frågeställaren att
caeli (mpl.) väl är det bruk som utmärker kristendomen, medan föreslagna
caelum lämnar spelrum åt även andra religioner med samma poler.
Caelus personifierar himlen som (valfri, d.v.s. ej kristen) gud.
Tartara (npl.) har grekiskt ursprung och syftar på underjorden (urspr. pinoplatsen i Orcus/Hades).
Inferi (mpl.) syftar också på underjorden, men underförstått de avlidna (ej Satan).
Potentialt fall:
Citat:
Huvudsatsen har indikativ, om följden framställes som säkert inträffande.
Ni abeas, malum tibi magnum dabo / Om du inte skulle ge (ger) dig i väg, så skall jag göra dig olycklig
[Sjöstrand §246:1, Anm. 1]
Tartara bör ges i npl. tycker jag, för att tydliggöra att man menar Underjorden och inte Tartaren i den. Det viktiga är språkligt: att inte mixa sing-/plurvarianter. Satyricons formulering är OK som den är, men
om jag skulle ändra något vore det snarare
caelum (sing) ->
caeli (plur). Man kan också ställa Caelus mot Tartarus; snyggt, rent, originellt.
Om utrymmet är dyrt (tatuering?) kan verbet bytas mot
adire - men det kostar betydligt mer i betydelse.