Översättningstråden Latin-Svenska-Latin (sammanfogad tråd)

Nu ska jag försöka ta god tid på mig, och därmed inte skriva nåt klantigt.

Personer som tjänar på, eller skadas av, en handling vill man ju gärna uttrycka i dativ. Att ”servo” oväntat har sitt objekt i ackusativ tror jag hänger ihop med att det ursprungligen betytt ”hålla i oförändrat skick”. (Som i reservera och konservera.) De ursprungliga konstruktionerna med ”servo” har alltså inte uttryckt att man agerar för någons räkning. (I motsats till tex vad svenskan menar med att serva, eller servera, någon.)

Typ ”vinum servavi” = ”jag tog vara på vinet”.

Nu kommer frågan om perfektformen ”servatus” betyder ”lojal mot” eller ”plikttrogen”. Om det betyder ”lojal mot” så borde det kunna ha ett objekt i ackusativ. Medan den som ÄR lojal borde stå i nominativ (eller ablativus absolutus). Typ ”cives servatus sum” = ”jag är lojal mot mina landsmän”. Här är jag dock rejält osäker.

Betyder det plikttrogen blir det typ ”cives servati” = ”(de) plikttrogna medborgarna”. Och ”ob cives servatos” = ”för plikttrogna medborgare”.

Och så har vi imperativet; ”bene cives servato” borde väl fritt kunna översättas med ”Man (eller du) ska ta väl vara på dina landsmän!”.

I stort sett allt som du skriver är rätt, men om man tittar på ursprung och användning är det helt klart att det ursprungliga uttrycket är Ob cives servatos och betyder att den det sägs om är lojal mot medborgarna.

Jag kan bara några få ord ur slaviska språk, men det fanns ett speciellt uttryck myntat av Stalin för sovjetmedborgare som togs tillfånga levande av tyskarna. I hans sjuka hjärna var det ju högförräderi, eftersom en god sovjetmedborgare naturligtvis t.ex. hellre brann ihjäl i en stridsvagn som tyskarna hade kastat in en molotovcocktail i eller beskjutit med en fosforgranat. Någon slavist får gärna rätta mig, men det låter precis som detta bakvänt, men jag är osäker på om det beror på Stalins förvridna formulering eller på att ryskan liksom latinet konstruerar uttryck som känns konstiga för en som själv har ett germanskt språk som modersmål: "de av fosterlandet förrådda". Det låter som vad det ironiskt snarast var, åtminstone när kriget började, eftersom den annars så paranoide Stalin för ett kort tag hade inbillat sig att hans dödsfiende Hitler plötsligt var hans vän, alltså att de sovjetiska gränsförbanden var helt chanslösa de första veckorna av kriget just genom Stalins förbluffande naivitet. Men det vore intressant att höra någon slavist kommentera. Jag vet inte ens vad uttrycket är på ryska, men det står i Beevors bok om slaget om Berlin.

Poängen är alltså densamma som man lär sig med "false friends" i engelskan. Denna princip gäller för alla främmande språk. Ju mer olikt det egna språket det främmande är dess mer komplicerade blir dessa skillnader. I språk som latin och ryska är skillnaderna ibland så stora så att det verkar som att man har vänt på alltihop, men för en romare eller ryss skulle meningen vara uppenbar.

Eventuellt är det ordet "ob" som förvirrar? Som väl nämnts är "ob cives servatos" ursprungligen en ärebetygelse som den romerska senaten utfärdade till någon som "räddat/bevarat medborgarna". Frasen är alltså i sig en förklaring till varför ärebetygelsen gavs, och kan därmed lite klumpigt översättas med "för (= på grund av) räddade medborgare". Liknande uttryck förekommer ju på medaljer av olika slag, som t.ex. värnpliktsmedaljen: hade dess inskription "För rikets försvar" istället skrivits på latin hade det kunnat ha stått "Ob patriam defensam".

Man undrar vilka handlingar som kunde rendera detta ”ob cives servatos”.
”Servo” tycks ju knappast beskriva hjältedåd, typ rädda folk ur brinnande hus; snarare något passivt, typ lojalitet, att passa upp, att upprätthålla status quo, osv.

”locum servo” = ”jag stannar kvar”, dvs jag fortsätter vara lojal mot platsen.

Objekten verkar vara trista saker; stjärnor, planeter, ja-nickningar, nej-nickningar; alltmöjligt som man snällt fogar sig efter.

Inte sällan finns ett prefigerat ”ob”, dvs svenskans ”observera”. (Fast vi har ju kommit fram till att ob:et i ”ob cives servatos” hör till själva ärebetygelsen och inte till verbet ”servo”.)

Jag ser att imperativet ”serva” översätts med ”Verkställ!”.

Det verkar alltså handla om politiker som lyder (observerar) medborgarnas önskemål.

Haha: Dagens politiker, som ju hellre ägnar sig åt att leda opinionen än att följa (observera) den, lär inte erhålla någon sådan ärebetygelse!

Det var ofta för rätt stora bragder som man fick hedersbetygelsen. Det var t.ex. någon som hade avslöjat en stor konspiration som fick den på 1600-talet, alltså en annan svensk.

Romerska politiker var också skurkar men inte så totalt föraktliga som dagens, särskilt inte de svenska. Men det är ingen språkfråga

Vad betyder »Non ridere, non lugere, neque detestari sed intelligere!«?

"Inte skratta åt, inte beklaga, inte heller fördöma utan förstå!"

Det är ett citat från Spinoza, som sedan har använts av Nietzsche, och det syftar på hur man ska se på mänskligt beteende. Jag tycker att det är en bra princip, även om jag inte alltid lyckas leva efter den själv.

''Si vos non creditis tiepsum non alium facite'' är det en översättning av ''om du inte tror på dig själv kommer ingen annan att göra det heller'' på ett ungefär? Har försökt med olika översättnigssajter men ingen säger samma. Så är det någon smart här som kan säga om det är korrekt eller isåfall översätta det till det rätta så vore ni guld värda!

Ett annat förslag:

Si ipse non in te credis, nemo in te credet.

Jag målar en tavla som jag tänkt nämna något i stil med "Förrädelse av Adam", dvs att Eva förrått Adam och ingått en pakt med satan. Hur skriver jag det i latin?

Du menar kanske ”förräderiet mot Adam” och i så fall kan man nog skriva Proditio Adami.

Det var Lilith, Adams första fru, som förrådde honom. Därefter skapades Eva utan fri vilja och sedan dess saknar kvinnor fri vilja.