Översättningstråden Latin-Svenska-Latin (sammanfogad tråd)

Snarare u i stället för v. Det är ursprunligen samma bokstav.

Det är kanske mest en fråga om stil och skolning. Det klassiska romerska alfabetet innehöll inte bokstaven U. Där fick bokstaven V fungera både som vokalen (dvs. som vårt u) och konsonanten (dvs. som vårt v). Till en början användes heller inte det vi kallar för gemener; man skrev alltså bara med versaler. När gemener började göra entré var det u som var gemen och V versal; bokstaven hade alltså fortfarande dubbel funktion som både vokal och konsontant. Efter en tid började man dock skilja på konsonanten och vokalen, som vi har idag, dvs. U/u för vokalen och V/v för konsonanten.

Av detta skäl finns det olika åsikter när det gäller hur man, om man skriver klassisk latin, bör använda v eller u. Så som jag blev skolad användes alltid u istället för v. Om du exempelvis titar i en ordbok som Oxford Lation Dictiariony kommer du inte att finna bokstaven v ö.h.t; efter t kommer u och efter u kommer x; v finns inte där emellan.

Prae uoluntate klingar väldigt konkret i mina öron. Ser du några nackdelar med att använda ad uoluntatem i stället?

Okej, då vet jag! Tack för hjälpen =)

Hjälp översättning latin

Tänkte gadda mig snart, kan någon översätta meningarna
- There's no progress without struggle
- Live the day

till latin. Försökt med översättarsidor men blir bara åt helvete.. så tack på förhand!

Det första skulle kunna bli: NVLLVS PROGRESSVS SINE LABORE

Det andra får du gärna översätta till svenska först.

"Till stjärnorna genom svårigheter"

Har hört att man kan skriva det på två sätt:
"Ad astra per aspera Eller Per aspera ad astra"

Vilket av dem är mest korrekt, vad är det för skillnad? Tänkte gadda in det så vill att det ska bli bra

Mvh

Latinet har ingen speciell form för i vilken ordning orden sitter. Normen brukar dock vara att sätta ett verb sist i en mening.

Med andra ord, "Per aspera ad astra"?

Agreed!

Varför inte bara en instrumentell (eller någe) ablativ? Och sedan förstår jag inte varför man ska röra till ordföljden så där. Rimligtvis borde man åtminstone ha ad terram tillsammans med verbet som betingar det och ursprungets betoning av hans vilja bör heller inte ändras.
Och när det är frågan om passiv futurum med innebörden bör/ska kan man naturligtvis slänga till med en prydlig gerundivum istället! Således:

Eius voluntate omnes inimici ad terram cadendi (sunt). Nja...
En bättre beskrivning är att säga att u och v i början var olika sätt att representera både vokalen och konsonanten (som dåförtiden låg nära en halvvokal).
Sedan innehöll det "klassiska" alfabetet minsann både skriftvarianterna u och v. I den romerska kursiven (ung. motsvarande våra gemener) var en form närmare vårt u regel och t o m i romersk capitalis (ung. motsvarande våra versaler) var en form mer lik ett förstorat gement u regel. Det är bara i capitalis quadrata som den vänstra linjen i bokstaven blir helt rak. Men eftersom capitalis quadrata används i de praktfulla inskrifter som bevarats till våra dagar, är det lätt att få för sig V var förhärskande klassiskt. De vaxtavlor och träbitar man skrev kursiv på har ju inte överlevt "dentem tempori".
Att britannerna föredrar u framför v hänger nog samman med att de där har en mer obruten tradition från medeltidslatinet i sin akademiska miljö, och att uncialen användes där då. (Uncialen är väsentligen det vi nu känner igen som irisk skrift.) Helt rätt! Men i den aktuella frasen finns nu inget verb.
Normen säger då att det man vill mer betona ska placeras sist, dvs. framför verbet, och då målet här är viktigare än vägen blir det

per aspera ad astra

Det är också i denna form detta välkända uttryck känns igen.

Fast det är ju inte fråga om passivum, utan om cado, som mig veterligt funkar ungefär likadant som det svenska ord som ska översättas ("falla"). Man får väl i så fall använda futurum particip casuri, konstruktionen cadendum est + dativ eller byta till ett verb som betyder "fälla" och funkar i passivum tillsammans med ett huvudord.

Mitt förslag vore nog

Pro voluntate eius omnibus hostibus in terram cadendum est

med ett litet frågetecken för om Pro eller Ad är den bästa prepositionen i sammanhanget.

Tack!

Räddningen blir förstås att slänga in ett litet e, vilket ger ett mer pregnant resultat än din dativ.

eius voluntate omnes inimici in terram caedendi (sunt).

Att betydelsen blir 'ska fällas' snarare än det önskade 'falla', gör inte så mycket, särskilt med tanke på att en orsak till fallet anges.
Sedan propsar jag bestämt på prepositionslöshet. Något annat skäl än att frågeställaren har en sådan med i sin svenska sentens kan jag inte se till att klämma in en. Dennes "för" anger också orsak, ergo ablativus causae.

Edit: Prepositionsslöhet gjorde nog också att jag ovan fasthöll vid tidigare angivet ad terram. Det ska förstås vara in.