Citat:
Ursprungligen postat av
hnsman1
Hej! Tänkte bara höra om det är någon annan än 1jag just nu som har totalt sabbat hela livet och även familjens liv. Är beroende nu av sub för 5 gången irad efter behandlingshem och avgiftningar. Har lurat folk på pengar vilket jag mår skit över! Nu fick morsan och syrran reda på att jag missbrukar igen och lurat pengar av folk! Ska in på avgiftning igen nu och verkligen fixa detta för orkar inte mer nu asså. Mår så jävla dåligt, kan ni ge lite tips på hur man 2kan få familjen och må lite bättre iallafall? 3Har sagt att jag ska in på avgiftning igen men det tror dem ju inte på såklart. 4Ingen tror på mig längre och det får jag ju självklart skylla mig själv för, men snälla, jag ber er, berätta 5om ni haft det samma eller om ni kan ge lite tips!
Tack
- Detta är ett konstaterande, men det du egentligen pratar om är en känsla. Du kan inte veta om du har sabbat familjens liv, kanske snarare, handlar om hur man ser på det? Kanske är det så att du tror du sabbat deras liv, och detta känns som att det är sanningen?
- Som sagt, hur vet du att din familj mår dåligt? Du kanske inbillar dig att de mår sämre än vad de i själva verket gör?
- Det känns så? Inte att det är så.. Du upplever att ingen tror på dig men tänk om du har fel? Kanske är det snarare att du lägger skulden på dem för att DU inte tror på DIG SJÄLV?
- Som sagt, rättfärdigande av skuldbeläggning som du lägger på en bild som DU har av andra, inte som andra ÄR.
- Jag har haft samma. Det är bara att hålla ut, gör det du tror på. Jag rekommenderar dig att vara undercover. Om du ska missbruka, gör det i alla fall inte så du riskerar att bli upptäckt, och om du nu avslöjar dig själv genom att erkänna (jag misstänker droger påverkar dig isf till att erkänna?) så sluta upp och ta droger som gör att du gör beslut som medför en känsla av att ingen tror på dig. Även om det är en lögn, avslöja inte dig själv. Det jag var rädd för och fortfarande är är MINA vanföreställningar om vad andra har för föreställningar om mig i andra person. Men det är jag jag jag, hela tiden jag som TROR saker som jag inte egentligen vet om är sanna! Men jag ANTAR att de är det. Kalla det en skada som inträffat under och pg.a. verksamheten .. jag har inga problem med missbruket! Jag har problem med hur andra ser på det! Och tyvärr är jag övertygad om att de ser på mig precis som jag tror att de gör, pg.a. de har sedan länge behandlat mig på ett sätt som jag ej kan rättfärdiga. Men hellre tar jag skulden och lägger den på mitt samvete för hur andra gör fel än att erkänna för mig själv att de faktiskt är taskiga mot mig och att jag förtjänar mer än så!
Sedan tar jag mig själv med en nypa salt.. Eller snarare bullshit
Jag vettefan om jag tror på det jag själv hävdar. Låter ju som en glorifiering av mig själv som offer men samtidigt som helgon.. Men vafan.. Jag är inte perfekt sen kanske andra tycker de är bättre än mig.. Typiskt och komiskt att folk tittar på som de är bättre än en när de gör exakt samma sak som man själv gör när man tittar på andra eller hur det nu än blir.
Fatta hur vilsen man kan bli om man börjar ifrågasätta saker.
Men om du kan sätta dig in i vad jag menar snarare än att tolka min beskrivning som pekar mot vad jag menar, så kanske du förstår mig. Annars kommer du nog ej fatta utan snarare döma mitt dömande istället för att att vara öppen till ett annat sätt att se det på.
Så ta mig med en nypa salt
Och rekommenderar behandling! Men ej 12-steg. Kör på DBT/KBT eller något mer vetenskapligt. Ger en mer känsla av korrekthet och tillit än saker som känns som en lögn och bullshit rakt igenom (aa)