Hur var dit liv innan du tog emot Jesus i ditt liv? Vad känns annorlunda och bättre/sämre nu?
Här får vi kristna möjligheten att berätta lite om hur det förändrat och påverkat oss att tro på herren Jesus Kristus.
Innan jag blev troende var jag en agnostiker. En vilsen själ som inte visste vad jag trodde på eftersom jag inte kunde ta ställning till vad jag ville tro på och för att jag tyckte det fanns så mycket att välja bland, så jag valde att inte tro på något men samtidigt inte förneka något heller. Det är möjligt tänkte jag om det mesta.
När jag var barn följde jag med föräldern till kyrkan och upplevde en känsla av glädje och ro. Men jag växte ifrån det i tonåren och hade ingen tro på Jesus. I gymnasiet höll jag mig från skratt när min ateistiska lärare i religionskunskapen skojade om Jesus. Tyckte det var fel att skratta trots att det nästan var befogat och stärktes av lärarens humor.
Mitt tonårsliv fram till tjugoårsåldern utan tro på Jesus var fyllt med missbruk, ensamhet, socialt utanförskap och annat mörker. Till slut ledde det till självmordstankar och en existentiell kris om att leva eller dö. Jag rannsakade mitt liv för att hitta vad som gjorde livet värt att leva och fick gå hela vägen tillbaka till barndomen för att hitta glimtar av ljus och hopp, mina besök i kyrkan som barn och dess kyrkomusik.
Började till en början lyssna på musikaliska psalmer eftersom orden inte kunde komma ut när jag försökte be själv. Tills jag efter ett någon vecka lyckades be. Fick ur mig ett par simpla ord. Och i den stunden tog jag emot Jesus!
Det som känns bättre nu är att jag känner stöttning inifrån mig i min själ. Herren hjälper mig att lära känna mig själv bättre. Han visar mig mina svagheter och styrkor. Han hjälper mig förstå vad livet handlar om, det är svårt att förklara man behöver tid att förstå livet har jag lärt mig. Det som är bra är att jag lär mig om livet ur ett gott och kärleksfullt perspektiv, ur herrens syn på oss människor. Känner mig mer medmänsklig än jag var tidigare trots att jag fortfarande har en del mörker i mig, som ilska, hat och hämndkänslor. Jesus hjälper mig att förstå vad jag bör och inte bör göra, vad som är gott och ont ur hans syn på saken.
Jag har fått flera starka andliga upplevelser från Jesus i mitt liv där han visat mig att han finns, är god och mäktig. Varje gång jag känner närvaro från Jesus fylls jag med en helig fridfull känsla i hela min kropp och själ. Jag har fått nya perspektiv på livet och döden. Fruktar inte längre varken människor eller andemakter eftersom herren är med mig. Känner mig stoltare och nöjd över mig själv och att jag till och med börjat älska mig själv mer. Jag har fått hopp om livet genom min tro. Känt mig älskad bortom vad en människa begriper av min frälsare. Känner att det bästa fortfarande kommer så småningom, att Jesus har mycket mer kvar att ge!
Frid åt er!
Här får vi kristna möjligheten att berätta lite om hur det förändrat och påverkat oss att tro på herren Jesus Kristus.
Innan jag blev troende var jag en agnostiker. En vilsen själ som inte visste vad jag trodde på eftersom jag inte kunde ta ställning till vad jag ville tro på och för att jag tyckte det fanns så mycket att välja bland, så jag valde att inte tro på något men samtidigt inte förneka något heller. Det är möjligt tänkte jag om det mesta.
När jag var barn följde jag med föräldern till kyrkan och upplevde en känsla av glädje och ro. Men jag växte ifrån det i tonåren och hade ingen tro på Jesus. I gymnasiet höll jag mig från skratt när min ateistiska lärare i religionskunskapen skojade om Jesus. Tyckte det var fel att skratta trots att det nästan var befogat och stärktes av lärarens humor.
Mitt tonårsliv fram till tjugoårsåldern utan tro på Jesus var fyllt med missbruk, ensamhet, socialt utanförskap och annat mörker. Till slut ledde det till självmordstankar och en existentiell kris om att leva eller dö. Jag rannsakade mitt liv för att hitta vad som gjorde livet värt att leva och fick gå hela vägen tillbaka till barndomen för att hitta glimtar av ljus och hopp, mina besök i kyrkan som barn och dess kyrkomusik.
Började till en början lyssna på musikaliska psalmer eftersom orden inte kunde komma ut när jag försökte be själv. Tills jag efter ett någon vecka lyckades be. Fick ur mig ett par simpla ord. Och i den stunden tog jag emot Jesus!
Det som känns bättre nu är att jag känner stöttning inifrån mig i min själ. Herren hjälper mig att lära känna mig själv bättre. Han visar mig mina svagheter och styrkor. Han hjälper mig förstå vad livet handlar om, det är svårt att förklara man behöver tid att förstå livet har jag lärt mig. Det som är bra är att jag lär mig om livet ur ett gott och kärleksfullt perspektiv, ur herrens syn på oss människor. Känner mig mer medmänsklig än jag var tidigare trots att jag fortfarande har en del mörker i mig, som ilska, hat och hämndkänslor. Jesus hjälper mig att förstå vad jag bör och inte bör göra, vad som är gott och ont ur hans syn på saken.
Jag har fått flera starka andliga upplevelser från Jesus i mitt liv där han visat mig att han finns, är god och mäktig. Varje gång jag känner närvaro från Jesus fylls jag med en helig fridfull känsla i hela min kropp och själ. Jag har fått nya perspektiv på livet och döden. Fruktar inte längre varken människor eller andemakter eftersom herren är med mig. Känner mig stoltare och nöjd över mig själv och att jag till och med börjat älska mig själv mer. Jag har fått hopp om livet genom min tro. Känt mig älskad bortom vad en människa begriper av min frälsare. Känner att det bästa fortfarande kommer så småningom, att Jesus har mycket mer kvar att ge!
Frid åt er!
