Varför blev ni troende (religiösa)?

Är grymt nyfiken hur religion fortsatt speglar vårat samhälle.
Vi lever i 2018 samt evolutionen är löjligt (barnsligt) uppenbar, därav mina stora nyfikenhet hur troende fortsatt stannar kvar i sin bubbla.

Blev ni uppfostrade eller tvingade av era föräldrar, eller är världen för komplex så att ni behöver en vägledare?

För att vi har så mycket gemensamt.

Och "it makes most sense"

Jag kallar mig inte religiös för det här är sanningen jag lever i.

Jag kom till tro för jag kunde/vågade börja tänka djupare. Eller jag gav väl upp och tilläts tro. Kapitulerade. Ingen ide att gräva där mer. Har varit barnsligt nåt kommer inte på ordet.

Det föll på plats till slut. Jag är på väg igen.
Blev av med en del laster. Nu är jag tryggare.

Har en del dåligt beteende, sk synd, och beroendesjukdom i bagaget, som jag fått bättre kontroll på.

Tack.

Det var nåt som fick mogna. I mitt hem har vi inte pratat mycket om sånt eller vart religiösa.

Känns ibland som mitt uppvaknande förstört en del för mig. Tappat en del nyfikenhet och intressen. Skiter i mycket nu som intresserade mig förut. Men inget har ju egentligen förändrats drastiskt.

Det jämnar ut sig. Vi är i goda händer om vi vill.
Har viktigare intressen nu.
Men försök inte gräva för mycket. Det kan urholka din själ kanske.

Det finns endast sju olika anledningar till att man blir religiös:

1. Religiös indoktrinering.
2. Anti-ateistisk indoktrinering.
3. Press från familj och omgivning.
4. Rädsla för döden.
5. Önsketänkande.
6. Rädsla för frihet och ansvar.
7. Avsaknad av baskunskaper inom logik och resonemang.

Detta är vad ni troende har att välja på. Minst ett av dessa är anledningen till att ni tror.

Jag gick från att vara ateist till att bli agnostiker efter en tids utövande av meditation. När du börjar se inåt så inser du ganska snabbt att världen är full av mystik. Vetenskapen har förklaringsmodeller på det som kan mätas och vägas, men resten då? Livet i sig är såpass otroligt att det vore föga förvånande om det fanns något mer bakom kulisserna.

Jag tror att anledningen att man blir troende och anledningen att man blir religiös, är två väldigt skilda saker, så de kanske inte ska blandas fritt utan tvärtom försöka hållas isär i diskussionen.

Då kan man t.ex. ställa frågorna varför troende blir religiösa, eller hur sällan religiösa blir troende.

det är ju ganska fånigt att försöka dela upp begreppen. bättre att betrakta dom som synonymer.

Känner du verkligen behovet av att sätta ettiketer på saker du redan hackat in i sten? Människor med en förutbestämd sanning tenderar att bli väldigt låsta.

Jag är inte religös. Jag är öppen för vad som kan visa sig om man slår ett hål i boxen och kikar ut. Din box verkar cementerad och tråkig.

Båda mina föräldrar var troende. Dock gick de aldrig i kyrkan. De pratade aldrig om sin tro i hemmet eller försökte ”pracka” på det på oss barn. Hos mig växte det bara fram naturligt. Min syster blev ateist.

Det är inte vad det handlar om. Alla tänkbara scenarion är fullt möjliga, himmelen, helvetet, reinkarnation, Valhall, Nangijala, The Matrix o.s.v. Bara fantasin sätter gränser.

Men eftersom alla scenarion är tänkbara så är det bara det som är mest sannolikt som faktiskt är av intresse. Det är det enda vettiga alternativet att utgå ifrån.

Har alltid varit semi-religiös (katolik), pga uppfostran. Har dock börjat ifrågasätta en del på sistone..

jag tror det har att göra med att man anar att livet existerar pga en avsikt