Feminister. Älskar ni era döttrar mer än era söner?

Som topic! Älskar ni era döttrar mer än sönerna? Gör ni skillnad? Får döttrarna mer rättigheter?

Mer vanligt än man tror är att feminister inte lever som de lär så i egna hemmet tror jag dessa säkert går emot egna principer och diskriminerar inte sina barn emellan. Annars kan jag tänka mig att feminister ger mer uppmärksamhet till sina döttrars behov på alla plan men inte eventuella söner och lämnar ut dem till att uppfostra sig själva.

Man älskar i regel sina barn lika mycket, men man behandlar dem olika. Jag tror en normalfuntad feminist behandlar sina barn utifrån deras egna personligheter,

däremot borderlinefeministerna, feminazis och könsdysforiska föräldrar projicerar nog en hel del osundhet på sina barn av båda kön, och kan säkert känna både avsmak och avsaknad av kärlek till sina söner, men de är ju oftast klent begåvade känslomässigt oavsett.

Väldigt många som pratar OM - men inte så mycket FRÅN.

OT raderat
/Mod

Dels för att de 'riskerar få män' i huset samt dels för att de, i enlighet med kommunistiska strävandet att avveckla kärnfamiljen, har icke-hetero relation vilket då gör barnafödande svårt.

Utifrån egen erfarenhet så är det väldigt blandat. Men i regel så kommer döttrar undan med bra mycket mer än söner, däremot så tror jag fäder älskar sina söner mer än sina döttrar, och vice versa för mödrar, i de fall där de har en de älskar mer.

När det gäller kärlek till sina barn tror jag mer det handlar om vilket barn i ordningen det är. Klassiska är väl att den äldsta har höga krav på sig, mellanbarn lite bortglömt medan den yngsta får allra mest uppmärksamhet och närhet.

Du verkar ta för givet att vi redan skaffat barn, och du förväxlar tydligen Flashback med Familjeliv. När jag växte upp som dotter till en aktiv frånskild radikafeminist, så fick jag betydligt mer kärlek än min bror. Min bror är två år äldre än jag, och han var definitivt inte särskilt älskad. Vi var således skilsomässobarn, men det var jag som fick kärleken.

Det märktes särskilt i tonåren där min mamma slutade bry sig om han kom hem eller inte. Han tog en överdos av heroin när han var 17 bast, och när dom ringde från sjukhuset hade min mor inte tid att komma dit. När han kom hem så bläddrade min mamma i en tidning, och utan att titta upp sade hon bara: - Jasså, du överlevde överdosen ? Sedan fortsatte hon att läsa tidningen obekymrat.

Minns en diskussion jag hade på Twitter med skräckexemplet Lady Dahmer för massa år sedan om just det här. Eller ja, diskussion är ju en försköning av hennes manshatande svar, men jaja. Hon verkade (och verkar) helt klart favorisera sin dotter/sina döttrar (vet inte hur många ungar skräcködlan tryckt ur sig) framför sin stackars son, enbart baserat på svar jag inte kan hänvisa till.

"Vanliga" feminister, hur man nu ska definiera det, tror jag inte nödvändigtvis behöver diskriminera sina söner, men extremare exempel som LD gör det nog garanterat. Hatar de män så hatar de ju också rimligtvis sina stackars söner.

Det finns en gammal undersökning från Frankrike som visade att kvinnor blir bekymrade när de får söner och det påverkar dem negativt mentalt.

Klart en feminist blir gladare när hon får en dotter , skulle hon få en son skulle hon nära patriarkatet.

Kan se att kvinnor trivs mycket bättre när de har döttrar , att ha fått en son betraktas det mer som en prövning medans en dotter bara sprider glädje.

Skulle vara kul om de undersökte detta lite mer noggrant ,skulle tro att ju fler pojkar en feminist och kvinna får desto kortare livslängd får hon ,kan skilja månader i ett statistiskt perspektiv.

Naturligtvis borde alla kvinnor för sitt eget bästa sträva efter att få döttrar så att de kan bli lyckliga på riktigt.

Nej, man älskar barnen för de individer de är, inte för vilket kön de har.
Ja, eftersom man måste göra skillnad för att vara rättvis. Barnen har olika behov.

Nej.