Citat:
Ursprungligen postat av
Juicegott57
Nu är min bror inne i laro-programmet igen. Han behöver buprenorfin mot opiatsug och får nu dessutom både benso och SSRI utskrivet. Har ingen aning om hur länge, vet ju såklart att långvarigt benso-bruk inte är optimalt. Men det är sjukt jobbigt att hoppas på att han inte ska misslyckas denna gång. Jag är fullt medveten om att han ännu inte nått den punkt där hans motivation att enbart hålla sig till utskrivna doser är tillräckligt stark, eftersom han är svårt beroende av syntetiska cannabinoider också. Innerst inne finns det ju ett hopp, men eftersom det inte finns något jag kan göra har jag släppt taget rejält känslomässigt. Det svåra just nu är att se desperationen och sorgen i vår mammas ögon. Jag tror han känner likadant kring det och jag förstår honom, eftersom det är mycket som hänger på honom hela tiden kring om hon mår bra eller inte. Så nu jobbar jag på att inte hennes misslyckade moderskänslor ska spilla över på mig. Hon sa någongång att hon går runt och hoppas att han inte ska dö innan vår mormor (80+) gått bort. Det finns så mycket i den kommentaren: Att hon känner sig så misslyckad som förälder, att hon inte vill att hennes egen förälder ska bli lika medveten om det som hon själv. Och att hon vill skydda sin mamma mot sorgen som det kommer innebära. Min syster dog nämligen i en olycka när jag var liten (min bror kom flera år efter det) - och om min bror dör nu också innebär det att mina föräldrar kommer ha mist två av sina älskade barn och min mormor två av sina älskade barnbarn. TUNGT!
Hej!
Jag känner med dig,och din bror. Det låter som att han lider oerhört mycket. Tyvärr kommer varken legalt utskrivna eller illegalt införskaffade droger att hjälpa långsiktigt.
Det är smärtsamt att älska en person som beter sig destruktivt. Jag genomgår själv detta nu och det känns hopplöst och på många sätt känner jag mig maktlös.
Jag har också varit den som förstör sitt liv medan familjen förtvivlat ser på och försöker stoppa processen på de sätt de hoppas ska funka.
En person som har sett och tänkt mycket på problemet är Johann Hari. Det finns en TED-talk som är en bra introduktion till hans tankar.
https://www.ted.com/talks/johann_har...ction_is_wrong
Det finns också en mycket längre video som går mer på djupet
https://www.youtube.com/watch?v=CDpjvFn4wgM.
Beroende handlar inte om drogerna, drogerna är den beroendes sätt att lösa problemet. Självkänsla, isolation, brist på tillit och utanförskap tillsammans med längtan efter njutning och kontroll som är drivkrafterna (som jag ser det). Utifrån sett kanske det verkar obegripligt men inifrån har jag förstått detta till slut. I brist på meningsfulla relationer där man kan visa sig sårbar förlitar man sig på relationer med döda ting (droger i detta fallet, kan vara spel, mobilen, mat osv).
För att din bror ska kunna få ett meningsfullt liv behöver han hjälp att skapa och utveckla kärleksfulla relationer och sammanhang som han trivs med (tror jag). En del av en kärleksfull relation är gränssättande, det är lätt att gå över gränsen till att bli möjliggörare.
Lycka till!