Bibeln målar en tydlig bild av nationalstaten som sakrosankt och globalismen som satanistisk. I Uppenbarelseboken lär vi oss att Antikrist i den sista tiden ämnar upprätta en globalistisk världsregering under en gigantisk världsreligion som sammanbringar hela mänskligheten under en flagg; till skillnad från Kristus, som ej kom för att bringa fred, utan ett svärd. Guds ingripande och återutspridande av mänskligheten när den kom samman vid Babels torn är en kraftig symbolisk markering mot globalism.
Jag vill börja med att ta oss tillbaka till syftet med Guds löfte till Abraham i Första Moseboken 12:3, som var att "i dig ska alla släkter på jorden bli välsignade". Här lär vi oss att poängen med löftet till Abraham var att "alla släkter på jorden" skall bli välsignade. Den bibliska definitionen av ett folk är en släkt (vilket vi t.ex. ser när löftet till Abraham citeras på andra ställen i Bibeln, och ordet "släkte" är bytt till "folk"; se exv. 1 Mos. 18:18, 22:18, mm). Nu har vi etablerat det faktum att Gud vill välsigna alla folk på jorden genom sitt löfte till Abraham. I Jesaja 14:12 lär vi oss Lucifers syfte:
Det Nya testamentet stadfäster således nationalstatens närmast axiomatiska självklarhet. Inte nog med det, Bibeln är tydlig med att nationerna inte bara skall kvarstå i den sista tiden, utan att de kvarstår fram till Kristi återkomst, och vi identifieras med våra tidigare nationer i himlen (se t.ex. Matteusevangeliet 25:32, etc).
En tydlig bild av Guds syn på invandring målas även upp i Gamla testamentet. Ekonomisk invandring omnämns alltid i ett negativt kontext. När Abraham exempelvis lämnar det utlovade landet pga. torka luras han in i diverse tvivel- och ogudaktigheter i Egypten. En liknande konsekvens ser vi även i Rut 1 när Elimelek och Noomi lämnade Israel för Moabs land i årtionden; deras söner dog och de återvände till Betlehem tomhänta: "Rik reste jag härifrån, och tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka". I de kontext där invandring omnämns understryks det faktum att invandrare måste följa värdnationens lagar och regler (se exv. 3 Mos. 24:22; 5 Mos. 31:12, mm). Israels barn uppmanas vid upprepade tillfällen i Bibeln att noggrant vakta sina gränser och bygga murar mot främmande och ogudaktiga folk (se t.ex. Nehemja, mm). I Nehemja kapitel 13 varnas för mångkulturell uppblandning av nationer där avkomman kommer att prata olika språk. I många fall är invandring och kolonisering/uppblandning av främmande makt ett straff som Gud tilldelar ogudaktiga nationer (se t.ex. Ordspråksboken 5, där otukt ger till påföljd att främlingar skall njuta av frukten av ditt arbete och maten på ditt bord -- Sverige anno 2018, någon?). Det framgår t.ex. i Nya testamentet att en uppblandning av en nation leder till dess förintelse, när Jesus beordrar sina lärjungar att "gå inte till någon samaritisk stad, utan gå hellre till de borttappade fåren av Israels hus" (Matt. 10:5-6); detta trots att samariterna bestod av en spillra israeliter från det tidigare Kungariket Israel (Samaria) som pga. sin ondska blivit erövrade och uppblandade med assyrierna. I Tredje Moseboken 21:14 uppmanas vi att gifta oss och ta en kvinna av vårt eget folk till hustru.
Med det sagt vill jag understryka det faktum att invandring inte är en biblisk omöjlighet, men att t.ex. ekonomisk invandring och massinvandring, nationsförstörande och globalism är satanistiskt och helt saknar biblisk grund.
Jag vill också uppmana er att konfrontera lutheraner, pingsttrattar och annat löst folk om den bibliska synen på invandring och globalism. Det är sant att Bibeln uppmanar oss att t.ex. ta emot och acceptera flyktingar, men en viktig kontextuell anmärkning jag vill göra här är att ingen till Sverige invandrad person från Mellanöstern eller Afrika är en flykting. Flyktingstatus upphör ögonblicket de sätter sin fot på krigsohärjat land; och det i de fall där de invandrade ens var legitima flyktingar. 99,8% av till Sverige invandrade brunhudingar är ekonomiska invandrare på lyckofärd till norr, hälften av dem bedragare.
Jag vill börja med att ta oss tillbaka till syftet med Guds löfte till Abraham i Första Moseboken 12:3, som var att "i dig ska alla släkter på jorden bli välsignade". Här lär vi oss att poängen med löftet till Abraham var att "alla släkter på jorden" skall bli välsignade. Den bibliska definitionen av ett folk är en släkt (vilket vi t.ex. ser när löftet till Abraham citeras på andra ställen i Bibeln, och ordet "släkte" är bytt till "folk"; se exv. 1 Mos. 18:18, 22:18, mm). Nu har vi etablerat det faktum att Gud vill välsigna alla folk på jorden genom sitt löfte till Abraham. I Jesaja 14:12 lär vi oss Lucifers syfte:
Hur har du inte fallit från himlen, Lucifer, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog folk folken till marken! [KJV: bokstavligen "du som försvagade folken"]Med Guds och Lucifers två syften etablerade vill jag gå in på de olika nationernas existens och framtid. I Apostlagärningarna 17:26 lär vi oss att Gud "har gjort alla folkslag av ett blod för att de skall bosätta sig över hela jorden, och han har för dem fastställt bestämda tider och utstakat, de gränser inom vilka de skall bo". Här stadfästs det tidigare etablerade faktumet att separata nationer och folkslag är Guds vilja. Det finns tyvärr en oroväckande tendens inom etablerade kristna kyrkor att förkasta nationalstaten och nationskonceptet till förmån för en ekumenisk-satanistisk globalism där inte bara olika kristna nationer skall sammanblandas, utan även kristna med hedningar (muslimer, judar, osv).
Det Nya testamentet stadfäster således nationalstatens närmast axiomatiska självklarhet. Inte nog med det, Bibeln är tydlig med att nationerna inte bara skall kvarstå i den sista tiden, utan att de kvarstår fram till Kristi återkomst, och vi identifieras med våra tidigare nationer i himlen (se t.ex. Matteusevangeliet 25:32, etc).
En tydlig bild av Guds syn på invandring målas även upp i Gamla testamentet. Ekonomisk invandring omnämns alltid i ett negativt kontext. När Abraham exempelvis lämnar det utlovade landet pga. torka luras han in i diverse tvivel- och ogudaktigheter i Egypten. En liknande konsekvens ser vi även i Rut 1 när Elimelek och Noomi lämnade Israel för Moabs land i årtionden; deras söner dog och de återvände till Betlehem tomhänta: "Rik reste jag härifrån, och tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka". I de kontext där invandring omnämns understryks det faktum att invandrare måste följa värdnationens lagar och regler (se exv. 3 Mos. 24:22; 5 Mos. 31:12, mm). Israels barn uppmanas vid upprepade tillfällen i Bibeln att noggrant vakta sina gränser och bygga murar mot främmande och ogudaktiga folk (se t.ex. Nehemja, mm). I Nehemja kapitel 13 varnas för mångkulturell uppblandning av nationer där avkomman kommer att prata olika språk. I många fall är invandring och kolonisering/uppblandning av främmande makt ett straff som Gud tilldelar ogudaktiga nationer (se t.ex. Ordspråksboken 5, där otukt ger till påföljd att främlingar skall njuta av frukten av ditt arbete och maten på ditt bord -- Sverige anno 2018, någon?). Det framgår t.ex. i Nya testamentet att en uppblandning av en nation leder till dess förintelse, när Jesus beordrar sina lärjungar att "gå inte till någon samaritisk stad, utan gå hellre till de borttappade fåren av Israels hus" (Matt. 10:5-6); detta trots att samariterna bestod av en spillra israeliter från det tidigare Kungariket Israel (Samaria) som pga. sin ondska blivit erövrade och uppblandade med assyrierna. I Tredje Moseboken 21:14 uppmanas vi att gifta oss och ta en kvinna av vårt eget folk till hustru.
Med det sagt vill jag understryka det faktum att invandring inte är en biblisk omöjlighet, men att t.ex. ekonomisk invandring och massinvandring, nationsförstörande och globalism är satanistiskt och helt saknar biblisk grund.
Jag vill också uppmana er att konfrontera lutheraner, pingsttrattar och annat löst folk om den bibliska synen på invandring och globalism. Det är sant att Bibeln uppmanar oss att t.ex. ta emot och acceptera flyktingar, men en viktig kontextuell anmärkning jag vill göra här är att ingen till Sverige invandrad person från Mellanöstern eller Afrika är en flykting. Flyktingstatus upphör ögonblicket de sätter sin fot på krigsohärjat land; och det i de fall där de invandrade ens var legitima flyktingar. 99,8% av till Sverige invandrade brunhudingar är ekonomiska invandrare på lyckofärd till norr, hälften av dem bedragare.
__________________
Senast redigerad av Skogsvatte 2018-12-17 kl. 23:21.
Senast redigerad av Skogsvatte 2018-12-17 kl. 23:21.
