Hjälp,min son säljer droger!

Jo, han ska gå med på det, inget snack om saken. Hade det varit min son hade jag skickat iväg honom på studs. Det handlar om din sons framtid. Rymmer han så är det bara att köra tillbaka honom - gång på gång på gång tills han förstår att det inte är någon idé att fortsätta rymma.

Skickar en ny länk där du själv kan välja ort. Envis som jag är Du kan väl titta och fundera i alla fall.

https://www.gymnasium.se/sok/internat

Önskar jag hade en sådan som dig som far till min son,då hade förmodligen inte denna situation uppstått överhuvudtaget...

Tack. Hoppas det löser sig för er. Jag tror ändå det bästa är att få bort honom från Sthlm på något sätt för att bryta med de han umgås med idag.

Det låter som att du tror att du är oskyldig till problemen din son har, och din sons far bär hela skulden. Så är aldrig fallet när det gäller problem i familjen. Barn som använder droger och inte respekterar sina föräldrar har ofta föräldrar som i sin tur har stora gränsdragningsproblem, både inför andra och inför sig själva. När barn och tonåringar agerar starkt normbrytande på ett självdestruktivt sätt så beror det vanligtvis på problem mellan föräldrarna och hos föräldrarna som personer. Det räcker med att en förälder är välfungerande för att skydda mot problemen, så med allra största sannolikhet finns det problem hos dig själv som du behöver hantera också.

Utöver de råd jag redan gett dig tycker jag du själv ska söka hjälp hos en psykolog och få hjälp med att identifiera dina personliga problem. Har barnen i såpass tidig ålder problem så har föräldrarna (i plural) det också. Även i de fall då enbart den ena föräldern har allvarliga problem (exempelvis missbrukar droger och misshandlar sin partner) så har den andra gränsdragningsproblem - barnet får ju träffa den våldsamma missbrukaren. Upplever du på riktigt att din sons far är den avgörande faktorn så agerar du som en ansvarsfull förälder och ser till att få ensam vårdnad, eller får barnet placerat i ett annat hem.

Vad din son skulle gå med på eller inte är inte relevant. Ta ditt vuxenansvar och gör det som är rätt. Rymmer han så ser du till att han kommer tillbaka.

Känner rätt många som rökt hela sitt liv och håller sig till det (60+). Testade själv första gången när jag var 15-16 kanske, har aldrig känt behov av att testa andra droger. Föredrar att röka framför alkohol.

Känner också en del sådana. Samt sådana som ibland tar andra grejer men fungerar normalt i samhället med jobb, familj etc.

Men känner också en del som började med cannabis som unga och som det gått redigt utför för. Dessa har oftast haft sämre fungerande familjer och "svaga" föräldrar.

Tyvärr verkar det vara för sent för TS att göra så mycket nu med tanke på vad hon skriver. Kan till exempel aldrig föreställa mig att svara så som TS gör i konversationen med Exoticspice, vadå "gå med på"?

Blir så j-a förbannad!

Om du fick höra min och min sons historia tror jag inte du skulle vara så dömmande..allvarligt,det är inget trevligt alls,jag själv överlever,men min son har bevisligen tagit skada av honom..
Jag gör nu mitt bästa jag kan för att få sonen på rätt köl..
Har en plan...

Det enda vettiga i denna situation är att hitta ett jobb som ger bättre betalt en det han håller på med. Drogförsäljning är väldigt enkla och snabba pengar och en då hyfsat riskfritt om man tänker till lite och inte leker allan. Men ett bra välbetalt jobb hade grabben behövt.

Sysslar själv med cannabis försäljning och gjort det sedan alldeles för tidigt ålder, Men jag jobbar även deltid.

Jag är helt övertygad om att jag skulle vara precis lika dömande oavsett vad din story var. Är din sons far ett hot så har du brustit i att skydda sonen från honom. Oavsett vilket så är det placering eller att få sonen till vård som gäller nu. Involverar din plan något av detta?

vad du än gör så lämna inte in drogerna till polisen för då åker du fast för olaga droginnehav då det är olagligt att ens bära droger på sig.

V Vid vilken ålder började du med det, att sälja? Vad hade fått dig att lägga av med det,om du ser tillbaka...Svårt hitta ett välbetalt jobb med bara 9 år i grundskola...

Började när jag var 14 men då sålde man inte alls mycket det var plus minus noll på den tiden men sedan vid 16 års ålder så kunde jag köpa det jag behövde om man bortser från hus och såna stora saker då såklart hehe. Men som jag sa det som hade fått mig att sluta det hade varit ett bra jobb med bra lön ganska tidig ålder för att bryta mönstret när man gör en sak som fungerar väldigt bra till en vana och gjort det i många många år då tror jag det blir ännu svårare att bryta det framförallt när det handlar om pengar.

I mitt huvud resonerar jag lite så här jag jobbar deltid och säljer men jag gör en då mycket mycket mer pengar en vad mina kollegor gör som jobbar 100 procent och massa övertid dom har inte tid att umgås med varken familj eller sina vänner och hinner knappt att ta hand om säg själva hela tiden för att dom måste jobba hela tiden, Sen får man inte glömma att vi alla är olika som människor och vill olika i livet även om det är lagligt eller inte lagligt.

Men jag tycker eftersom han har valt den svåra vägen då ska du även sätta dom jobbiga gränserna i tidigt ålder för honom, Låt han laga sin egen mat låt han köpa allt själv låt han betala för säg och sist men inte minst låt han fixa ett eget boende i tidigt ålder så att han får känna på om han verkligen kan och har råd med det livet. För visa funkar det visa failar ju tidigare han själv märker desto bättre och större chans till förändring.