Vem får pengarna för en returnerad gåva?

Tidigare i höstas fick jag en present av min partner. Tyvärr en ganska tråkig sådan så jag ville returnera den och byta ut den mot något bättre. Det gillade inte min partner så vår relation tog slut pga detta.

Nu är presenten returnerad och betalningen har återgått men då hamnade ju pengarna av naturliga skäl på mitt ex konto. Jag tycker jag borde få dessa pengar (jag är inte ute efter pengarna utan avser köpa något fint som kan vara ett minne av exet trots det som hänt) men exet vägrar.

Jag är medveten om, sedan jag läste JÖK:en, att en utlovad gåva kan man inte kräva att få utan givaren har all rätt i världen att ångra sig ända fram till gåvan är överlämnad men min situation är ju annorlunda: jag har haft prylen hemma hos mig (vi bodde inte tillsammans) i en vecka och det var jag som skötte allt praktiskt kring returen. Enda anledningen till att pengarna hamnade på exet:s konto var ju att det var ex:ets kort som användes vid köpet.

Det handlar om ett par tusenlappar så det är inte ett försumbart belopp.

Jag har god dokumentation kring att gåvan överlämnades, att jag förfogade över den resp returnerade den samt att återbetalningen gick till ex:ets konto pga regler hos säljaren.

Borde inte pengarna vara mina?

Jag har god vana vid att driva ärenden via Kronofogden och det kommer jag väl göra även i det här fallet om jag har rätt och ex:et inte tar reson.

Tack!

Rent juridiskt är nog gåvan "din" just för att det var en gåva. Att du sedan byter den mot något annat eller får kontanter tillbaka spelar ingen roll.

Det är mer en "moralisk" fråga som jag ser det. Du avgör om du vill ge tillbaka pengarna du fått. Du gillade ju inte hans gåva/gest och menar på att hela er relation brast på grund av denna gåva (var det en sexmaskin kan man undra Zybian?)

Det som gör det moraliskt rätt att ge honom pengarna är att du inte uppskattade gåvan. Men juridiskt så lär du inte få några problem med att behålla pengarna.

Inledningsvis, du verkar vara en normalt fungerande individ...


Nåja, rent juridiskt skulle jag se det såhär.
Du har helt rätt i att äganderätten för saken övergått i den stund som gåvan överlämnades och inte innan. Precis som du säger så är utfästelse om gåva inte juridiskt bindande i Sverige. Visserligen kan man här krångla till det med frågan huruvida du har ett tillhörande gåvobrev etc men vi skippar den aspekten då det tycks ostridigt att gåvan överlämnats och ni håller med varandra om detta.

När du returnerar gåvan uppstår dock en intressant juridisk situation.
Låt oss kalla dig A, din f.d partner B och butiken C.

B har rättshandlat med C och förvärvat en vara mot pengar. B lämnar sedan över denna vara till A som gåva varpå äganderätten övergår till A. A vill dock inte ha varan och återlämnar denna till C till vilka A inte har någon juridisk relation. I realiteten torde det bli A som lämnar tillbaka varan å B:s vägnar. Detta kräver dock B:s samtycke då A rättshandlar i B:s namn. Pengarna övergår då till B som bryter sitt avtal med C.

Har då A rätt till pengarna?

På rak arm skulle jag säga nej. För att A ska kunna returnera varan till C krävs att äganderätten först överförs till B som har ett avtal med C. Du stod som ägare för varan men inte för varans ekonomiska värde.

Det är min teori på rak arm.
Ska dock nämnas att detta inte är mitt område samt att jag inte har lagboken framför mig eller reflekterat mer än den tid som det tog att skriva detta inlägg.

Reserverar mig således för att jag har helt fel.

Tack för ditt svar. Det är väl som jag trodde. Det är väl inte konstigare än om jag ber någon lämna tillbaka något på öppet köp och denne sedan behåller pengarna. Så kan man ju självklart inte göra, pengarna är ju mina eftersom varan som returnerades var min.

Sedan förstår jag inte ditt moraliska resonemang. Det är ju mitt ex som har pengarna och vägrar ge mig dem. Det var också mitt ex som gjorde slut pga detta. Varför skulle det vara tveksam moral av mig att vilja ha pengarna? Hade grejen köpts i en fysisk butik i närheten så hade jag ju bara gått dit och fått kontanter i handen och någon komplikation hade aldrig uppstått.

Menar du att det skulle skilja sig mellan ett butiksköp och ett distansavtal? För i fallet med ett butiksköp hade jag ju bara gått med kvittot till butiken, lämnat tillbaka varan och fått pengarna i handen. B hade ju aldrig varit inblandad. Eller skulle B i det läget kunnat komma och kräva mig på pengarna jag fick från butiken? Låter ju långsökt.

Bra reservation :-)

Trodde pengarna sattes in på ditt konto.

Står kvar vid att gåvan är din och du borde även ha pengarna. MEN han är troligen sur för att gåvan och relationen gick åt pipan och vill inte ge dig pengarna. Du skulle förmodligen kunna vinna en juridisk diskussion om jan är villig att diskutera det men tror knappast du kan tvinga honom med mindre än att dra honom inför tinget. Risken är att det kostar mer än det smakar.. (båda får stå för sina respektive kostnader) Så handlar det inte om 10 000tals kronor så har du nog bara chansen att resonera med din motpart.

Nej, problemet är ju att köptransaktionen returnerades och det var ju mitt ex som stod för den så hamnade ju pengarna också på ex:ets konto, trots att jag förfogade över prylen.

Nja, man betalar sin ombudskostnader, men avgifter till fogde och tingsrätt får man ju ersättning för om man vinner. Men ombud finns det knappast behov av i det här fallet så då klarar man sig hyfsat. Och hotet om tingsrätt gör nog ex:et lite spakt.

Här får man ju skilja mellan den juridiska verkligheten och den faktiska verkligheten vilket ganska ofta är två vitt skilda världar. Den enda som torde ha rätt att bryta ett avtal med en butik (oavsett hur köpet genomförts) är den som rättshandlat med butiken. Sedan att butiker i allmänhet skiter i detta är en helt annan femma, den som har kvittot antas vara den som är ägare till varan. Av den enkla anledningen att man inte orkar krångla.

Om någon däremot hävdar att butiken köpt tillbaka något som inte tillhör individen som lämnat tillbaka varan tror jag denna skulle ha framgång i en process. Låt säga att någon (om än ytterst osannolikt) bryter sig in i mitt hem och stjäl min nya TV och kvittot i samma veva och sedan återlämnar denna till butiken. I ett sådant fall bör jag kunna hävda rätt till TV:n då personen som lämnade tillbaka den inte hade rätt att rättshandla i mitt namn.

De flesta butiker löser denna problematik med att aldrig betala ut pengar på något annat sätt än de inbetalats (detta berör även vissa regleringar rörande penningtvätt). Har du betalat kontant så får du pengarna åter kontant, visst kort, presentkort osv.

I detta fall gissar jag att det rör sig om ett nätavtal där varan betalats på förhand och pengarna går tillbaka genom en extern part (exempelvis Klarna). Detta ändrar inte min ursprungliga bedömning.
I teorin kan du stämma B att till dig utge den vara som du fått i gåva, problemet här är att det är du som frivilligt lämnat ifrån dig gåvan varpå det inte fungerar.

Så i kort: Nej, du kan inte kräva pengarna.

Står dock fast vid min reservation.

I praktiken så har du gett varan gratis till en butik som du inte hade avtal med. De valde sedan att betala ersättning till en tredje person.

Enklast hade nog varit att hade krävt kontanter eller insättning på ditt kort.

De flesta affärer tillåter att vilket bank eller kreditkort som helst används, om pin-kod eller sådant har använts. (Om kortinlösensavtal finns, men Mastercard/visa är nog okej överallt i Sverige).

Några få har dock krångliga regler som endast tillåter returer till samma kortnummer som används vid köpet, vilket kan bli knas som kortet tabbas bort.

En annan lösning hade väl varit att sälja vara vidare.

Edit: Är nog svårt att kräva att få pengarna.

Köpet hävs när TS återlämnar gåvan. Prestationerna går åter och därför återbetalas pengarna till säljarens avtalspart (dvs köparen).

Det är möjligt, men att givaren skulle behålla pengarna vore ju analogt med att givaren en vecka efter överlämnandet av gåvan tog tillbaka den. Prylen och det värde den representerar är otvivelaktigt mitt. Att pengarna hamnat på givarens konto beror ju på praktiska omständighter. Jämför skuldsedlar, om man inte skrivit någon reservation på dem så är man som borgenär fri att sälja dem till vem man vill. I mitt fall är ju innehavet av kvitto i kombination med prylen en form av fordran på butiken som sålde (så länge jag har returrätt/öppet köp), en fordran som mitt ex hade på butiken men sedan överlät till mig (och därmed upphörde ju butiken och mitt ex:s avtalsförhållande). Eller?

Nej, jag skötte ju kontakten med butiken och de skickade en retursedel till mig. Det är ju mer att Klarna debiterade mitt ex och butiken gav väl en "order" till Klarna att återföra transaktionen, och då råkade det bli till "fel" mottagare.