lång ramble om autism frågor

uppskattar respons. har även depression glömde tilllägga. läs tldr om du inte vill wall of text.
jag skriver på väldigt mycket vet inte varför men vill inte sluta skriva kändes bra att få skriva.

börjar lite snabbt med info har aldrig trott de varit något fel på mig, alltid trott jag var helt svensson material och hade nog aldrig ens lagt märke till någon mental sjukdown förutom kanske ocd och downs.
började när jag var liten eller de jag minns att jag spelade väldigt mycket ps2 i början och sedan dator när min bror köpte, som alla gjorde vid min ålder typ. Har sålänge jag kan minnas varit otroligt skygg och blyg inom alla sammanhang t.ex farmor bjöd på kakor höll fram mot mig o jag vågade inte ta så sa nej fast jag ville hände även ibland att jag kollade på mina föräldrar när dom också var där o ville att dom skulle svara åt mig detta höll sig tills 13 ålder typ då kunde jag svara om jag var beredd på den om kakburken kom utan att jag såg fick jag bara panik o sa alla svar samtidigt men över till idag 20års ålder har klarat mig igenom skollivet ganska bra men med turen på min sida mina först år i skolan vid 6-7-8 års åldern var jag stjärneleven sen har de gått utför, när jag skulle göra gymnasieval höll alla på o diskutera vad dom ville söka o så, jag bara sa mitt största tidsfördriv el,dator,internet men ett tag in på linjen märker jag att jag nog inte är så intresserad av detta förut då spelen så började tänka på om något annat skulle passat mig bättre men har inget annat intresse, när jag varit ledig och haft tid för intressen blev de en gamer dag vakna väl runt 06:00 sen spela tills 12 fikade, spela tills 17 åt mat, spela tills 22-24 o sen sov. så tänkte har jag inget intresse är väl detta bättre än inget så gick klart utbildning klarade det precis pga snälla lärare, jag hade inte gett mig själv godkänt så att säga. jag har jobbat en period på cirkus 4 månader efter utbildningen dock hade den inget med utbildningen att göra men dom 4 månaderna var dom värsta jag varit med om skulle inte ens önska de på min värsta fiende. men tror inte de va pga arbetet utan just att de va en sak jag inte ville göra och va tvungen att göra.
Vet inte hur jag ska förklara sitsen nu men just nu är de varit arbetslös ett mindre tag inte fått bidrag bott hemma, jag har börjat tröttna på mina föräldrar o dom på mig o de dags att något händer har en tid bokat för psyk men skriver detta medans jag väntar för vill ha svar direkt även om dom kanske inte stämmer. har även svårt att få djupare kontakt med kompisar inte riktigt tänkt på mycket innan 17 års åldern men sen hörde jag bara att två av mina kompisar pratade om mycket deep shit med varandra men antar bara att jag inte är en sån person som pratar.
allting de skrämmer mig i nuläget att tänka på jobb, jag vill inte vara en person som jobbar en set tid varje dag, för att ens tänka på de måste de vara att jag kan komma o gå när jag vill och jobba i takten jag vill och hur hårt och ensam. har också längre tid tänkt att jag är introvert då sällan vill vara med vänner. men annars har jag inte jätte svårt med vänner känner jag kan läsa deras ansikts utryck och själv kroppsspråk elr så har jag bara fel vilket jag inte skulle tro. många säger direkt vad dom tycker o tänker många av dom tar droger och åker på ods o behandlingshem, fängelse men dom kommer bara ut kör igen.

TLDR
arbetslös mina dagar atm 9.00 vakna 12.00 nudlar/snabbmat/matlåda 16-18.00 mat 20.00 sängen med ngn serie som är lång helst för vill aldrig de ska ta slut, kollar endast för att känner mig hemma i karaktärerna på serier nästan endast humor(70s show,family guy, himym, friend) har sett några av serierna helt ut snart nog ett 10 tal gånger endast på netflix över knappt 2 år.
har inget jobb tänker inte ha jobb pga jag är rädd klarar inte nytt verkligen, tanken slår mig att om jag till slut måste fixa jobb så finns bara 1 alternativ och de är ta mitt liv enda som står emot denna är väl att jag tänker de är kallt i graven får inte mycket andra tankar. om jag har turen kanske soc kan ge bidrag för lägenhet och mat, men skulle de krävas att jag går AF o söker o sånt så väljer jag hellre bara o leva som jag vill nu tills jag blir hemlös o dör helt enkelt känner jag. OBS: ska bara säga dom tiderna jag använder inte är perfekta använder ingen klocka för 9.00 utan vaknar oftast 9.20 elr 9.30.


TLDR TLDR
sedan tidigare hört att kan vara på autism spektrum, känner mig igen på massa av sakerna typiskt för någon med autism. kan även vara så att jag är lat och bortskämd och letar fram dessa likheter med symtomen för att slippa jobb. vill helst undvika båda men någon av dom är jag.

så hade väl ingen fråga direkt men känner ni igen er/någon annan på detta sätt och hur löste de sig?

Blir du fysiskt och psykiskt trött av att umgås med andra? hur funkar antidepp på dig?
finns ju alltid arbetsträning bre, sen tror du att du har autism så gör en egen anmälan med fria vårdvalet

Vet inte hur jag ska beskriva hur jag blir men mestadels tänker jag bara typ "sängen hade varit skön nu"
elr något liknande hur jag haft de bättre hemma. Kan nog beskriva de bra som en mild bakfylla mestadels bara känna mig smutsig och seg inte sugen på göra något, blir även alltid nervös innan jag träffar vänner så brukar bli dålig i magen o de hjälper inte heller.

Vet inte om jag håller på att lura mig åt helvete men minns inte hur känslor känns, dom flesta dagarna är bara neutrala, ångest kommer lite när jag tänker tbx på små saker och oro känns dagligen inför vad som kan hända t.ex tele samtal o meddelanden. men äter några mediciner som har hjälp lite antar jag. jag är ingen som är emot antidepp, ge mig allt som finns så jag blir glad i 1 år.
pm om du vill veta vilka mediciner vill inte lägga ut så vänner vet dirr vem man är.

Började söka upp olika sätt autism kan visa sig och kände igen mig ganska mycket har nu läst bloggar och shit om autism och vet nu inte längre ifall jag lurar mig själv när 70% av vad jag läste terese ekman hade lagt upp stämmer, och de som inte stämmer är antingen helt fel som i att inte kunna läsa av ansiktsuttryck så väl, vilket jag tycker jag kan och sedan stämmer de lite med hur jag var yngre största ändringen tror jag va mellan 12-13 års åldern om jag kan minnas me de kan vara fel. Jag kanske spenderar hela denna dagen med att tro att jag har autism o så vaknar jag imon o känner helt annorlunda vem vet. Detta får en verkligen att tänka, jag satte mig själv i rollen som att ha autism och spelade sedan upp mina värsta minnen som kunde vara relaterade från barndomen det är väldigt bra att göra tyckte jag. jag säger endast relaterade minnen för vill inte att folk skulle anta att slå någon elr ngt skulle bli okej bara för man har autism jag har läst 3 olika personers olika tankar på autismen är för dom och för andra och hur man handskas med det, den ena va terese ekman resten idk kommer inte ihåg men jag läste o tänkte i början på alla att dom va väldigt lika mig med mycket men sen kom de en del som alla dom 3 tror jag hade en del problem med men som jag bara minns från barndomen visst problemen finns kvar och är saker jag tänker på dagligen men tänkte bara så tänker nog alla andra hela tiden. ska försöka komma ihåg att uppdatera här efter undersökningen men läste att de tog lång tid att få svar och så om du vaknar en morgon o tror du har autism sök upp blogg läs ordentligt, lita inte bara på vad folk säger. när läkaren elr psyk snubben kanske säger att jag inte har autism och sen dum förklarar mig o undrar hur jag lyckats tro allt detta. kmr jag också undra wtf hade jag läst denna tråd igår hade jag bara "oops råkade vi ge han alla svampar?" tycker ni detta skämt är lame tänk då att humor är subjektiv källa för humor är subjektiv är flashback resten är autism.se nåt sånt 1177 terese ekman men brunt hår till axlarna och glajjor