Hur känner ni inför faktumet att vår planet en dag kommer explodera och försvinna?

Okej! 2000 år låter mer rimligt.

Det har du fanimej rätt i! Det blir ju något helt annat.

När vår sol dör om X antal miljarder år så blir jorden ett isklot och endera har vi då sedan länge bosatt oss på andra planeter eller så är allt liv borta. Jag tror människan kommer kämpa på. En tanke som jag inte vågar släppa lös i mig är den om att rymden aldrig tar slut....den pågår liksom i evighet och VARFÖR har allt detta onödiga uppkommit? Liksom Big Bang i all ära men liksom hur kunde det första "fröet" uppstå ur ingenting?.....................HJÄLP nu måste jag ta en kopp kaffe och lugna mig:-(

Nej, solen kommer att äta jorden.

Ingenting finns inte. Det finns bara Existens.
Det har aldrig funnits ingenting och det kommer aldrig finnas ingenting.

Jaha....? Men vad tänker du då fanns INNAN Big Bang? Kanske "existens" ....av vad? EN atom som plötsligt började dela sig? Var kom den ifrån i så fall och varför började den dela sig själv?

Innan Big Bang fanns Medvetande. Det skapade Big Bang. Och Medvetande finns nu också. Och även efter universums död.

Vi vet ju att entropin (oordningen) i universum ökar hela tiden. Det är termodynamikens andra lag.

Termodynamikens andra lag innebär att universum måste dö på det ena eller andra sättet i framtiden. Många hoppas på att universum ska dö genom att "krascha in i sig själv", och sedan ska universum förhoppningsvis födas igen som fågeln Fenix i en andra Big Bang. Så kan det kanske bli, men just nu finns det ingenting som tyder på det. I stället tyder det mesta på att universum kommer att växa och växa och växa och svalna och svalna och svalna tills alla processer har upphört.

Det som jag tycker är mest intressant är de otroligt dynamiska processer som är tillåtna enligt termodynamikens andra lag i ett visst, tidigt skede av entropin.

Titta på den här korta videon av vad som händer när grädde hälls ner i kaffe. De dynamiska processerna är häpnadsväckande.

https://www.youtube.com/watch?time_c...&v=EzkXDz_ajl4

Jag tänker mig att universum fortfarande befinner sig i ett visserligen avtagande men fortfarande dynamiskt skede som ett eko av Big Bang. Allt som finns i universum, stjärnor, planeter och vi själva, är en följd av de fantastiskt dynamiska processerna som skapades av Big Bang i universums ungdom.

Du menar ett "medvetande" som svävar runt för sig själv? Jag skulle ju vilja undra varifrån DET kom och varför skulle ett sådant finnas? Svårt att greppa "ingenting" men liksom hur ska man förstå att i tomheten skulle finnas ett "medvetande".

[quote] Jag kan inte bevisa något. Det handlar mer om den massiva bulk av trovärdiga personer, filmer, etc som finns. Har du ens lyssnat på Paul Hellyer?

Fåglar som accelererar långt mycket snabbare än något jetplan. Fåglar som gör 90 graders svängar i en hastighet där G-krafterna skulle krossat dem. En helt ny typ av fåglar således, syns mig otroligare än utomjordingar.

Va? Ett åskväder?

Som står still på himlen och delar upp sig i flera och smälter ihop igen.

Som syntes på radarn.


Just nu ja. Den håller heller inte på kvantnivå. Att säga att utomjordingar inte kommer hit bara för att relativitetsteorin inte tillåter det är bra trångsynt om du ursäktar.

Det är helt ok. Dock verkar det som om du inte alls har kollat upp vad pålitliga människor har att säga om saken.


Jag vet inte vilken typ av bevisning du söker. Det finns massvis av tunga indicier, från crop-circles till radarblipp till abductees till högt uppsatta militärer etc etc om man vill undersöka saken.

Detta är dock fel tråd för det.

Men du funderar aldrig på varför Big Bang? Plötsligt i ett ingenting säger det PANG! Om universum kraschar in i sig själv och dör.........blir det helt tomt då? Är ju lättare att förstå en ny BB om det skulle vara så att en liten rest blev kvar så kanske har det funnits många universa. Inte för att det förklarar var det första kom ifrån men det kanske fanns en Gud rentav då? (var nu han kom ifrån).........

Medvetande är bortom allt det där.
"Rum. Sväva. Att komma. Varför. Tomhet. Svårt. Greppa. Ingenting."
Allt det där (och allt annat) har uppkommit ur Medvetande.
Så vad skulle Medvetande kunna sväva runt i?
Det är snarare kunna sväva runt i som svävar runt i Medvetande. Inte Medvetande sväva runt i något.

Eller kanske enklare förklarat, man vänder på steken bara:
Medvetande svävar inte runt i tomhet.
Utan tomhet svävar runt i Medvetande.

Allt är Medvetande. Men ändå går Medvetande inte att lokalisera.
Eftersom Medvetande överskrider allt.
Det är därför man aldrig har hittat var i hjärnan Medvetandet sitter, för det sitter inte i hjärnan.
Det sitter inte någonstans, men ändå överallt.

Universum är bara Gud som drömmer. Universum är Guds dröm.

Klart, sa Bull
som korvspad, sa Bill